Nu går det riktigt segt med silverjobbet, vill jag lova! Först trodde jag att det var lödplattan som var boven. Då köpte jag en ny lödplatta, men inte blev det bättre för det. Tvärtom! De små hålen i plattan är så pass stora att de små lodbitarna ramlar ner i dem! Grrrrr! Varför tittade jag inte mer noga innan jag köpte den! Men så är det brännaren också. Jag tycker den känns för o-precis. Det går inte att göra lågan tillräckligt smal. – Eller också är det jag som är för klantig. 
Ett par gånger har lödningen fungerat perfekt. Då har jag blivit jätteglad och börjat tro att jag äntligen har fått in den rätta ”knycken”… men sedan har det gått på tok igen. Då brukar jag tapp sugen och får bita ihop för att inte kasta saker omkring mig…(jag nöjer mig oftast med att skrika, stampa i golvet och svära…). Jag tappar som sagt sugen när allt misslyckas, men det sitter inte i särskilt länge. Jag tänker INTE ge upp!
Kategori: finsilver
Liten blåmussla
Det kom ett mejl från Göteborg med en undran om jag möjligen säljer örhängen av avgjutna musslor… hjärt-, ring- eller blåmusslor. Jag tog fram mina sparade strandfynd från Koster och plockade ut de vackraste musselskalen. Efter ytterligare lite mejlkonversation kom vi fram till att vi skulle testa hur den lilla blåmusslan på 2,7 cm skulle göra sig som örhänge.
Efter bränningen krympte de 2,7 centimetrarna till 2,5. Precis lagom.
Ginkgo…
Åh, vad jag älskar ginkgoträdets blad! De är så vackra; de solfjäderformade bladen och de långa smala skaften!
Ginkgoträd är ju inte särskilt vanliga här i Sverige. Därför har jag spanat efter dem när jag varit söderöver. Förgäves. Men, tack vare en vän fick jag chansen att plocka några i lördags! (Tack, Kerstin!) 🙂
Jag googlade för att få veta lite mer om det här vackra trädet. OJ, vad många spännande saker jag fick lära mig! Bl.a. lärde jag mig att ginkgoträdet (Ginkgo Biloba) är en symbol för ett långt liv, överlevnad, styrka och fred.
Trädet är ett levande fossil! Det växte här på Jorden redan för 200 miljoner år sedan och ser likadant ut idag! Tänk er att dinosaurier gick och tuggade på dessa vackra blad!
I Hiroshima växer än idag flera ginkgoträd som överlevde dagen då atombomben föll!…och de växer fortfarande!
Ginkgoträdet kan bli tusen år gammalt!
Dessutom är Ginkgo Biloba en uppskattad medicinalväxt! Visst är det fantastiskt!
När jag fortsatte googla (på ”ginkgo, stockholm”), fick jag fram att det finns ginkgoträd i Bergianska trädgården (Stockholms botaniska trädgård) och att man även har planterat ginkgoträd längs Hornsgatan i Stockholm! I tisdags hade jag vägarna förbi där, så jag klev av bussen för att leta ginkgoträd. Jag behövde inte leta. Gatan kantades av ginkgoträd hela vägen fram till Mariatorget! Förutom att de är vackra, och säkert bara kommer att bli vackrare med åren, är de tänkta att suga i sig en massa koldioxid från den livliga trafiken nedanför. Himla bra idé! De blir dessutom läckert citrongula på hösten, innan de tappar sina blad! – ”Blad”, förresten… Ginkgoträdet är snarare ett barrträd än ett lövträd, och ”bladen” räknas av botaniker mer som en platta av ihopväxta barr än som löv!
Kort sagt: Vare sig Ginkgon är ett lövträd eller ett barrträd så är det ett fascinerande träd!
Jag kommer säkert att göra fler ginkgosmycken!
Brakvedsblad
I förrgår tog vi en tur i skogen för att titta om det hade hunnit komma några svampar. Ett par vänner berättade nämligen att de hade hittat massor av finfina Karl Johan, minsann! Men, f-n tro’t. De enda svampar som vi hittade var ett par små skrämda kremlor. De fick bli kvar i skogen.
I brist på svampar att plocka, ägnade jag mig åt att leta vackra trä-bitar istället. Den finaste var ett litet trästycke format som en termitstack, vackert färgad av ärggröna alger. Det åkte förstås ner i svampkorgen. Men, efter några minuter förstod jag att trästycket var bebott av rödmyror! Då åkte det ur korgen fortare än kvickt…Rödmyrorna var det lite knepigare att bli av med…
Jag fick i alla fall med mig några vackra blad hem. Brakveds-blad!
Jag kom just att tänka på en sommar när jag var tonåring och hade hela mitt rum fullt av burkar med insekter i olika stadier… Det var så spännande att se dem utvecklas. Ibland ritade jag av dem.
En gång kammade jag igenom alla brakveds-buskar jag kunde hitta, på jakt efter ägg och larver av citronfjärilar! Jag hittade aldrig några, vad jag minns. Däremot har det fastnat i mitt minne att citronfjärilarnas larver gillar att mumsa på just brakved.
Tänk, om jag skulle knåpa ihop ett par citronfjärilslarver av silver och löda fast på de här två bladen! Vore inte det lite kul?…eller kanske inte.
Kanske jag ska göra nya, ”mask”-ätna blad? På dem skulle det passa bättre med små larver! Frågan är bara om någon skulle vilja ha ett maskätet blad runt halsen…? Hmm…
P.S. Läste just att bären är lite giftiga och har använts i folkmedicinen. Torkad bark - "frangulabark" - får fart på magen. Används den otorkad kan man bli dålig och väldigt "pruttig" i magen, och det kan braka till ordentligt där bak... Därav namnet! 😆
Flera ormar!
Jag har varit väldigt orm-inspirerad den sista tiden! Lika bra att smida medan järnet är varmt…så det har blivit några fler.
Jag har kommit på att dessa ormar är lika passande för killar som för tjejer!..( Så sätt igång och beställ, killar! )
De två senaste ormarna ser ut så här:
När jag tillverkar dessa ormar måste jag snurra upp dem på en specialgjord ställning:
Fast just den här ormen var lite kinkig att få till, så den hamnade bland silversoporna:
Nu ligger den bland en massa överbliven silverlera och väntar på att bli återanvänd. Vem vet…Kanske den kommer att bli en slända i sitt nästa liv?…Eller en liten blomma?
Sir Väs
När man har bränt några omgångar silverlera har man lärt sig att älska ett speciellt ljud. Det är ljudet som hörs när man tar det brännheta silversmycket och doppar det i vatten*, för att kyla ned det. Mmmm!
Här är ett kort videoklipp som illustrerar det (glöm inte att ha ljudet på!):
När silverföremålet är nybränt har det en yta som vitt siden. Nästa moment i arbetet är att borsta bort den vita yta så att silverytan kommer i dagen. Det gör man enklast med en mässingsborste. Resultatet blir en matt silveryta. För att få ytan blank kan man antingen polera den med en agatpenna, eller låta smycket få rumla runt i en trumlare ett tag. Jag valde det senare.
Så här blev slutresultatet:
* Ni som brukar stöpa tenn vid Nyår, ni känner igen ljudet! 🙂
Hortensia-örhängen
Hortensiasmycket har nu fått ett par matchande örhängen.
Nja, förresten…Det är en sanning med modifikation, för ännu har de inte fått några stift på baksidan. Örstift. Jag har skickat efter några sådana med tillhörande snurrebussar (vilket underbart ord!…trodde snurrebuss var någon sorts lussekatt!).
Jag får dem på posten om några dagar, men tänker vänta med att göra örhängena färdiga tills jag har lärt mig hur man löder. Visserligen kan man lära sig det på YouTube, men jag vill vara helt säker på att jag gör rätt.
Därför väntar jag tills slutet av september. Då ska jag nämligen gå på lödningskurs! Men, sen…!
Ny liten orm
Alla ni som känner mig sedan gammalt vet att jag är lite svag för ormar. Särskilt gulliga är de väl inte, men fascinerande och vackra. Det började redan när jag var liten och som ”fjortis” skaffade jag mig en egen orm, en schackmönstrad strumpebandssnok! Han var väldigt fin. Favoritmaten var strömmingsfiléer, vill jag minnas. Mina klasskompisar och jag minns fortfarande när jag hade honom med mig till skolan…Men det är en annan historia 🙂 (Skoj var det, i alla fall!)
I våras hälsade vi på hos ormarna i Öby kulle, precis när de hade vaknat. Nu har den lilla silverormen jag gjorde då fått en kompis!
Här är några foton från själva tillblivelsen:
Man skulle kunna fästa den här lilla slingerkompisen runt armen antingen med ett sidenband, ett snöre eller en lädersnodd (och knyta fast), men jag har valt att köpa en 5 mm smal platt läderrem att trä upp ormen på. Ett magnetlås (nickeltestade av mig) gör det väldigt enkelt att ta av och på sig armbandet!
Smala läderremmar går att köpa i en massa olika färger, men jag har valt att köpa in de här tre färgerna:
Fiasko!
Nu blommar doftrankan i fönstret. Vilka vackra blommor!…och vilka ljuvliga dofter de sprider i rummet! …och, Vilken vacker form för ett par örhängen!, tänkte jag. Så jag nöp av ett par av blommorna, spetsade dem på varsin tandpetare, blandade till lite ny ”silverpasta” och penslade på ett första lager silver.
När man torkar silver som man penslat på blad eller blommor, får man inte ha för bråttom. Det går inte att använda värmetork. Då kan blomman/bladet börja skrumpna och allt blir pannkaka.
Eftersom det var rätt sent på kvällen, använde jag svamptorken…men bara för att blåsa lite…med rumsvarm luft. Det fungerade bra, så jag hann pensla på ett andra lager silver innan det var dags att gå och sova. Det här lagret gjorde jag lite tjockare än det första.
Jag kände på mig att allt skulle gå jättebra! Inte den minsta lilla onda aning hade jag…
Allt såg också bra ut nästa morgon, men jag förstod ganska snart att jag nog hade haft lite för bråttom. De två lagren silver som jag hunnit pensla på kvällen innan, räckte inte för att ge stöd åt nästa lager. Nu hade nämligen själva blommorna börjat mjukna lite…
Ganska snart insåg jag att det var lika bra att ”lägga ner” mitt doftranke-projekt.
Trots allt är det ingen större skada skedd. De vissnande blommorna var lite sega, så de gick lätt att lirka ut ur sina silverfodral utan att de gick sönder. Med hjälp av lite vatten och en spatel har silvret blivit till användbar silverpasta igen! 😊
Hortensia…
När jag skulle börja skriva det här inlägget kunde jag för mitt liv inte minnas namnet på blomman som jag precis har skapat i silver. Det är för VARMT! Hjärnan fungerar inte. När vi var på Azorerna för några år sedan blommade den överallt! Det fanns inte en enda väg som inte kantades av denna blomma. Så jag googlade på ”azorerna, blommar överallt”, och si, första träffen blev hortensia! Just det. Hortensia heter den ju!
Igår var vi på Plantagen för att köpa ett par nya rottingstolar. Inne i butiken gick jag förbi en jättepampig… hortensia. Nej, fel. Jag gick inte förbi den. Jag blev fast där för att invänta rätt ögonblick att helt osedd kunna nypa en av blommorna! De passar ju perfekt som förebilder till vackra smycken! Lika bra som anemonen!
…och ett hortensiasmycke blev det!
