Vi hade en koloniträdgård tidigare. Det var underbart att kunna gå och plocka jordgubbar, vinbär, hallon och grönsaker och blommor som man själv hade drivit upp! Men, så var det ju detta med vattning och ogräsplockning varje sommar…Och varje sommar var det som mest jordgubbar att plocka just när man som oftast var på vift. Till slut blev kolonin mer en börda än en tillgång. Därför gjorde vi oss av med vår lilla lott.
Lite då och då besöker jag koloniområdet för att titta på allt ogräs som vi slipper plocka (jordgubbarna och hallonen försöker jag att blunda för).
…och så älskar jag att smyga runt och fånga blommor och insekter med kameran (ja, jag är ju så’n…)!
I förrgår, när jag var där med min kamera, fastnade jag vid en liten rugge med höstanemoner. Åh, vad de är vackra! …och: ”Så fint de skulle göra sig som smycken!”, tänkte jag, och nöp av en (schhhhh!)
Jag tog hem den vackra lilla blomman och gjorde en silikonavgjutning av den.
Om du inte såg den första bilden i det här inlägget kan du se hur det gick här:
De här violerna var nummer fem, sex och sju i ordningen. Fastän jag nu borde ha lite rutin på dessa, stöter jag på olika små problem varje gång jag påtar ihop en ny. Det är det som gör hantverket så roligt, tror jag. Skulle det gå på rutin skulle nog en stor del av tjusningen försvinna.
För att göra vingarna stadigare än de varit på föregående sländor jag gjort, fick de här en armering av hård silverplåt (sterlingsilver) i själva vingfästena. Korkhuvudet tog jag bort och ersatte med ett av solitt silver. Det blev bäst och snyggast.
…Men en liten åkpåse måste den få! Jag bestämde mig för att göra en med lite bättre passform. 
I det hålet lyckades en liten rostfri stav från trumlingsmediat trilla in. Hittills har jag inte lyckats med att få ut den igen, så den får nog ligga kvar där och skramla…
Förlagorna till dem är hjärtmussla (längst till vänster) och skal från sjöborrar.
