Ännu ett par ginkgoblad

Nej, TVÅ par, till och med!

Förlagorna till de här ginkgo-bladen fick jag plocka från en ginkgo i grannskapet. Tack, Kestin! Nu slapp jag ju åka in till Stockholm!

Till alla mina örhängen kan man antingen välja mina egentillverkade örkrokar i silver (till vänster), eller en köpt variant i silver eller kirurgiskt stål (till höger.)

Ginkgo Biloba on demand…


Nu är det drygt två år sedan jag gjorde mina första ginkgosmycken, ett par halssmycken. När jag skrev om dem berättade jag lite om det här fantastiska trädet som fanns redan på dinosauriernas tid. Rent botaniskt räknas bladen mer som hopväxta barr än löv. Visst är det märkligt? Mina första silverörhängen av ginkgo-blad, gjorde jag förra året.
För några veckor sedan, när jag hade fått beställning på ett par nya ginkgo-örhängen, åkte jag in till ”stan” (Stockholm, alltså), för att leta blad under något av ginkgoträden som jag vet växer där*. Det var ännu lite för tidigt för att kunna njuta av den intensivt postgula färgen som ginkgons blad får på senhösten, men tillräckligt många blad hade i alla fall fallit ned på marken.

Jag kom på en GLIMRANDE idé!…Tror jag… För att kunna bevara alla fina, handplockade blad lägger jag dem i glycerin! Då blir de konserverade, och jag kan använda dem året runt! Det ska jag göra med andra blad också!…Tror jag

Ginkgon är ett otroligt fascinerande träd! …och jag är inte ensam om att tycka så! Om du läser det här, förstår du säkert varför…

För att göra bladen lite mer levande får de torka på vågigt underlag




*Om du har ett ginkgoblad i fickan blir du aldrig fattig, sägs det! Om du nu inte vet var du ska kunna få tag på något blad att stoppa i fickan, men kanske har vägarna förbi Stockholm, kan du t.ex. besöka den jättehöga ginkgons vid Vasa Reals skolgård, där jag plockade alla mina blad den här gången (länken går till Google Maps. Det höga trädet på bilden är ginkgon!) Det här trädet måste vara minst 130 år gammalt, eftersom det lär vara en rest från Stockholms botaniska trädgård (Bergianska trädgården), som faktiskt låg precis här ända fram till slutet på 1800-talet.
Ett annat bra ginkgoställe i Stockholm är Hornsgatan. Sedan tio år tillbaka, kantas hela gatan, från Hornstull ända fram till Mariatorget, av ginkgoträd! Du ser dem på Google Maps-bilden. 175 stycken, ska det visst vara!
Du kan också bege dig till Bergianska trädgården, strax väster om Norrtull. Där finns också ett träd av honkön! De är planteras väldigt sällan, eftersom de luktar pyton, enligt dem som känt lukten!

Bor du närmare Trelleborg, finns det en ginkgoallé med 175 träd, där också. På Nygatan, närmare bestämt. Den är fyrtio år äldre än allén på Hornsgatan! Den måste jag se, någon gång!
Utanför Malmö Opera hittar du också ett par ginkgoträd. Ginkgon börjar bli vanligare som stadsträd, här i landet. Om du läser det här förstår du varför.
I Ulriksdals Trädgård på Kivik och i ”Botan” (Lunds botaniska trädgård), finns det också ginkgosar! …och vid Kinekulle och i Visby… Det finns ännu fler, men det kanske räcker nu? 😊

Ginkgohängen…

Nu är det snart ett år sedan jag gjorde ett par halssmycken i form av ett par ginkgoblad.
Det är inte helt lätt att få tag på ginkgoblad att använda som förlaga… De mest lättåtkomliga ginkgoträden jag känner till, i Stockholm, är för höga för att man ska kunna tjyva några blad. På hösten går det lättare. Då kan man leta på marken. Men, nu på sommaren, kan det vara lite knepigt. Efter lite letande hittade jag ändå ett par låga ginkgosar som jag knyckte några blad från.
Tidigare använde jag tekniken att pensla silverpasta på baksidan. Det är både omständligt och tålamodskrävande. Dessutom blir resultatet ofta för tunt; efter att ha penslat på lager på lager med silverpasta överskattar man lätt silverlagrets tjocklek. Slutresultatet blir då ofta både för tunt och för sprött.
Att istället kavla ut silverleran i en bestämd tjocklek, (0,7 – 1 mm) och sedan göra ett avtryck av lövet i leran blir bättre, tycker jag. Men det förutsätter att bladet/lövet inte har alltför kraftiga nerver. I sådana fall kan penslingen vara att föredra, trots allt.

Ginkohänge på tork
Ginkobladet har fått ligga på tork på ett vikt papper, för att det inte ska bli helt platt.

När jag gör örhängen nuförtiden, tillverkar jag mina egna öronkrokar . Då får örhänget ett personligare utseende. En del hängen kommer bäst till sin rätt med långa, generöst tilltagna krokar. Andra gör sig bäst med en kortare krok. Dessutom kan det variera från person till person hur långa krokar man vill ha. Ju längre, desto ”dingligare”. Materialet är en 0,7 mm tjock tråd av sterlingsilver. När jag format kroken så som jag vill ha den, ”härdar” jag den genom att lägga den på ett flackjärn och banka på den med en nylonhammare. Då blir silvret hårdare och mindre böjligt. Nästan som trolleri!

Silverstämpeln + min signatur får en egen liten ”knapp” på tunnare smycken.

Ginkgo…

Åh, vad jag älskar ginkgoträdets blad! De är så vackra; de solfjäderformade bladen och de långa smala skaften!

Ginkgoträd är ju inte särskilt vanliga här i Sverige. Därför har jag spanat efter dem när jag varit söderöver. Förgäves. Men, tack vare en vän fick jag chansen att plocka några i lördags! (Tack, Kerstin!) 🙂

Två ginkoblad i finsilver
Från början hade jag tänkt att det skulle bli två örhängen, men tyvärr blev de långa bladskaften alldeles för sköra. Nästa gång ska jag försöka förstärka skaften (med sterlingtråd, kanske?) så att det blir härligt dinglande örhängen!

Jag penslar gingkobladen med silverpasta
Visst hade de blivit fina som örhängen…?

Jag googlade för att få veta lite mer om det här vackra trädet. OJ, vad många spännande saker jag fick lära mig! Bl.a. lärde jag mig att ginkgoträdet (Ginkgo Biloba) är en symbol för ett långt liv, överlevnad, styrka och fred. 
Trädet är ett levande fossil! Det växte här på Jorden redan för 200 miljoner år sedan och ser likadant ut idag! Tänk er att dinosaurier gick och tuggade på dessa vackra blad!                                                                                                 
I Hiroshima växer än idag flera ginkgoträd som överlevde dagen då atombomben föll!…och de växer fortfarande! 
Ginkgoträdet kan bli tusen år gammalt! 
Dessutom är Ginkgo Biloba en uppskattad medicinalväxt! Visst är det fantastiskt!
När jag fortsatte googla (på ”ginkgo, stockholm”), fick jag fram att det finns ginkgoträd i Bergianska trädgården (Stockholms botaniska trädgård) och att man även har planterat ginkgoträd längs Hornsgatan i Stockholm! I tisdags hade jag vägarna förbi där, så jag klev av bussen för att leta ginkgoträd. Jag behövde inte leta. Gatan kantades av ginkgoträd hela vägen fram till Mariatorget! Förutom att de är vackra, och säkert bara kommer att bli vackrare med åren, är de tänkta att suga i sig en massa koldioxid från den livliga trafiken nedanför. Himla bra idé! De blir dessutom läckert citrongula på hösten, innan de tappar sina blad! – ”Blad”, förresten… Ginkgoträdet är snarare ett barrträd än ett lövträd, och ”bladen” räknas av botaniker mer som en platta av ihopväxta barr än som löv! 
Kort sagt: Vare sig Ginkgon är ett lövträd eller ett barrträd så är det ett fascinerande träd!                 

Jag kommer säkert att göra fler ginkgosmycken!