Målade silversmycken!

Silverhortensior målade med alkoholfärg

Jag fick en förfrågan från Johan:

”Hej Anna. Hortensia är en av Marias favoritblommor. Har du gjort några såna örhängen? Favoritfärgen är lila. Hon har hål i öronen så jag vill gärna beställa ett par av dig, inga såna som dinglar alltså, utan som trycks fast på en pigg på baksidan.”

Oj, tänkte jag! Lila hortensior! Tja, varför inte? Dessutom har jag ju ett par hortensia-örhängen som jag gjorde för ett år sedan! De fick vänta på sina stift tills jag hade gått på lödningskurs… Jag lyckades faktiskt rätt bra med lödningen, men sedan har de blivit liggande.

Öronstiften är olika långa!
Det högra stiftet är för kort!

När jag nu plockade fram dem upptäckte jag att det ena stiftet var kortare än det andra! Attans! Bara att knipsa bort, fila till och löda på ett nytt stift, alltså. Usch, vad nervöst det var; det är ju nästan ett år sedan jag tillämpade mina lödningskunskaper senast, och då gick det ”sisådär”. Men, tro det eller ej: Jag lyckades den här gången!

…Och så var det detta med den lila färgen. Yes! Vad kul att få användning för mina nygjorda alkoholfärger! Jag tog två droppar av den röda färgen och en droppe av den blå. Det blev en vacker lila färg (som godkändes av Johan och de två döttrarna).

Färgen sitter ordentligt fast, men för säkerhets skull penslade jag på ett par lager metallack ovanpå. Voila! Så var mina första målade silversmycken färdiga!

Fortsatta lödningsfiaskon!

Nu går det riktigt  segt med silverjobbet, vill jag lova! Först trodde jag att det var lödplattan som var boven. Då köpte jag en ny lödplatta, men inte blev det bättre för det. Tvärtom! De små hålen i plattan är så pass stora att  de små lodbitarna ramlar ner i dem! Grrrrr! Varför tittade jag inte mer noga innan jag köpte den! Men så är det brännaren också. Jag tycker den känns för o-precis. Det går inte att göra lågan tillräckligt smal. – Eller också är det jag som är för klantig. Lödningsfiasko i serieformatEtt par gånger har lödningen fungerat perfekt. Då har jag blivit jätteglad och börjat tro att jag äntligen har fått in den rätta ”knycken”… men sedan har det gått på tok igen. Då brukar jag tapp sugen och får bita ihop för att inte kasta saker omkring mig…(jag nöjer mig oftast med att skrika, stampa i golvet och svära…). Jag tappar som sagt sugen när allt misslyckas, men det sitter inte i särskilt länge. Jag tänker INTE ge upp! 

Lödningskurs

Förra helgen var jag på kurs i Uppsala. Lödnings-kurs! Det var jätteskoj och jag kände mig ganska duktig, faktiskt! Efteråt tyckte jag att jag visste allt om lod,  fluss och vitkokning.

Med början överst fr. v: Första övningsobjektet, uppmjukning av argentiumtråd för att göra den lätt att böja, ihoplödning av de fyra argentiumbitarna, vitkokning efter färdig lödning och: TADA – den färdiga ringen!!

Jag brann av iver att fortsätta lödandet hemma!. Jag hade ju ett antal blivande örhängen som väntade på att få sina örstift på plats!

Blivande örhängen

Redan nästa dag satte jag igång! Det allra första försöket gick strålande,

YES! Örstiftet sitter som berget!

men både det andra och det tredje försöket misslyckades kapitalt.
Jag lyckades inte få lodet (den där pytte-pyttelilla metallbiten som ska sugas in mellan ytorna som ska lödas ihop) på rätt plats. Det satte sig istället som en liten klump, en bit upp på själva stiftet! 

Lodet hamnade fel
Lodet hamnade fel!

Efter dessa båda misslyckanden kände jag mig lite stukad och lusten att fortsätta löda försvann. Nu funderar  jag på om lågan på min brännare kanske är för ”inexakt”?  Skulle jag ha lyckas bättre med en finare och spetsigare låga? Kanske…?
Eller har jag helt fel underlag?
Efter att ha tagit del av denna eminenta video börjar jag tro att jag måste investera i en ny lödplatta! Det var något jag aldrig snappade upp på kursen!

Klicka på bilden…