Nu räcker det…

 

Blåstång av finsilver
Blåstång från Kosterhavet

Nu har jag säkert gjort tillräckligt många saker med anknytning till hav och saltstänkta stränder. Det både räcker och blir över, skulle jag tro. 
Det sista jag blev färdig med var några små bitar blåstång av finsilver. Förlagorna plockade jag på en strand på Nordkoster.
Det märkliga med dessa tångruskor är att de nästan saknade blåsor på stjälkarna.
För att vara på den säkra sidan frågade jag den jourhavande biologen Didrik, på Naturhistoriska Riksmuséet. Han svarade:
”På vågexponerade lokaler saknar de ibland blåsor och västra Koster får nog anses kvala in som vågexponerat!” Så då vet vi alltså det! 
I ”Vattenkikaren” står mer att läsa om just det… (Ja, ja..jag vet att jag är lite av naturnörd!)

Några små silverfiskar har jag också gjort sedan senast jag skrev här, men vilken art de hör till kan nog inte ens jourhavande biolog klura ut…

Silverfiskar
Silverfiskar

Jag tycker faktiskt att de gör sig bäst i ett litet stim så här. Trots det hoppas jag att var och en av dem kommer att hänga runt någons hals i framtiden. 
Smyckena här nedan kommer förhoppningsvis att hänga och dingla från någons örsnibb:
Marina örhängenFörlagorna till dem är hjärtmussla (längst till vänster) och skal från sjöborrar.
Visste ni förresten att man kan äta sjöborrar! Det upptäckte jag nyss, när jag började googla på dem. Hjärtmusslan är ätlig den också! Inte så mycket mat i en sådan, men det är kanske bra att veta om det kniper?

Citat från artikel av Tove Oskarsson Henckel, SvD  29 sep, 2015

 

 

 

När silvret tar slut…

2 maj, 2018

När skaparlusten och inspirationen är på topp, men silverleran börjar ta slut i burken, då är det en stor tröst att ha ett litet förråd av bronslera kvar! Sockertång-smycket ser dessutom bättre ut i brons än i silver, skulle jag tro. Bronsfärgen liknar ju mer den äkta varan.

Det är fel på min brännugn. Den värms upp för fort. Jag har fått fraktsedlar hemskickade för att kunna skicka in den på reparation, men jag drar ut på det. Jag behöver ju min ugn!…och vem vet hur länge det skulle dröja innan jag får tillbaka den?

Nåja..jag har i alla fall testat mig fram till ett bränningsschema som passar för bronsleran. Efter mycket puts glänser den som guld!

Två brandgula bronssmycken
Så här ser bronssakerna ut efter den andra bränningen…

Så här ser bronssakerna ut efter den sista bränningen – varmt roströda! Jag älskar den här färgen och övervägde faktiskt att strunta i putsningen… Men det blev en ordentlig puts, i alla fall. Stålborsten räckte inte till för att få upp blänket. Utan kära gamla Bettan (min Dremel-maskin) hade jag aldrig klarat det!

Putsning över diskhon
Putsning över diskhon

Det krävs tålamod för att bränna brons. Två bränningar behövs. Allt måste svalna innan man täcker över föremålen med aktivt kol så att det inte ska komma till något syre! ..och när bränningen är klar måste allt svalna igen, innan man plockar fram sakerna ur kolet. 

Den här gången fick det bli tre Kosterinspirerade bronssmycken. 

Tre bronssmycken
Tre Koster-smycken

Ser du den lilla ”vattendroppen” längst ner på sockertångsmycket? Det är en liten kula av finsilver som jag har placerat på ett hål i smycket. Eftersom silver och brons inte vill ”gifta sig” med varandra, har jag ”nitat”fast kulan med silverlera och bränt silvret på plats. Låter det knepigt? Så här ser det ut på baksidan, i alla fall…

Smyckets baksida
Silvernit

Ostronskal och havstulpaner

1 maj, 2018

Aldrig tidigare har jag tittat så nära på ostronskal som jag har tagit mig tid att göra nu. Inte så sällan ser man skal som format sig runt stenar eller snäckskal…Ja, liksom ”murat in” dem. När jag ser sådana märkliga saker vill jag lära mig mer om det. Men jag har långt till ostronvatten, så jag får väl googla. 

Havstulpaner är också spännande varelser! Konstigt nog verkar de föredra att sätta sig fast på blåmusslor framför ostron. Därför har jag hjälpt dem på traven litegrann.

Ostronskalssmycken
Ostronskal med havstulpaner

 

Ormarna har vaknat!

20 april, 2018

Varning för ormar!
Varning för ormar!

Efter den extremt långa vintern har ormarna äntligen vaknat i Öby Kulle! Naturfreak, som jag är, har jag redan hunnit lura med mig min gubbe dit två gånger under loppet av en vecka!
Det är fantastiskt att få komma dessa vackra varelser så nära! De har även inspirerat mig till ett nytt smycke! En orm av renaste finsilver!

Viol!

18 april, 2018

Fotot jag lade in igår, det var ju en schablon till en viol! Nu har jag jobbat med den, av och till, i flera dagar. Idag blev den färdig!

Viol-halssmycke
Violen som halsband

Man kan bära den både som halsband och som brosch.
Fiffigt va (tack igen, Kricko!)! 

Violsmycket som brosch
Violen som brosch
Baksidan av smycket
Med en säkerhetsnål blir smycket enkelt till en brosch!

Nu ska jag bekänna någonting: Ursprungsviolen, den som fick bli förebild för schablonen, den knyckte jag! Ja, jag nöp av den i smyg från en stor violplanta på en plantskola! Men, jag lugnade mitt dåliga samvete med att just den blomman säkert skulle hunnit vissna långt innan plantan köpts och planterats någonstans. Visst!? …och ibland har ju nöden ingen lag. 

Det är lika spännande varenda gång man doppar ett silversmycke i ett patineringsbad! Oftast doppar man korta stunder och sköljer (för att stoppa förloppet)…doppar och sköljer, doppar och sköljer… Ibland uppstår bara en gul färgskiftning som mörknar litegrann för varje dopp, tills färgen är varmt brunaktig. Andra gånger skimrar föremålen i regnbågens alla färger! Det är synd att patinan nöts av så lätt, men huvudsyftet med patineringen är att få detaljer att framstå tydligare. 
Här är några bilder av violens svavelbad (i blommans mitt har jag faktiskt penslat på lite koncentrerad svavellever-gelé).

Violsmycke i patinerings-dopp
Violen tar sig ett svavellever-bad
Violsmycke efter patinering
Innan slutputsningen

Wannabe-ostron?

6 april, 2018

Påsken tillbringade vi med dottern Siri i Oslo. På påskdagen tog vi en promenad  till Hellviktangen, och stranden av Oslofjorden.
Som flugan dras till lorten, kan jag inte närma mig en havsstrand utan att dras till den och allt spännande man kan hitta där!
I en plastkasse plockade jag med mig olika sorters ostron- och musselskal, snäckor och tång.  Mest spännande var ett par lösa ”fästplattor” efter ostron! På undersidan av dem fanns fantastiska mönster efter döda havstulpaner (som ostronen måste ha suttit fast på!). 
Dessa mönster inspirerar till kommande silversmycken! 

Skatten från Hellviktangen

Men, först och främst vill jag nu fortsätta att testa bränning av brons.
Ett av de små ostronskalen jag hittade passar perfekt som form för ett smycke! Det skulle bli alldeles för kostsamt att göra det i silver. Därför passar det perfekt att skapa ett ostronskal av brons!

A Wannabe?

Så här långt ser det bra ut i alla fall. 
Jag har fäst en liten bronsögla  i spetsen av skalet.
Nu återstår…”bara” bränningen! 

I passiv väntan på sitt aktiva kol…

Efter den första bränningen ser det ut så här:

Efter första bränningen…

Nu ska den brännas i ytterligare två timmar..(800°!!)…och först när den har svalnat vet vi…

Andra silversländan

24 feb, 2018

Nu är min andra silverslända färdig!
Den var inte riktigt lika jobbig som den första. Istället för att använda vingarna från en riktig trollslända som ”gjutformar”, använde jag formar som jag gjutit av den första sländans vingar. ”Good Enough”, tycker jag. 😊

Halvlyckad bronsbränning

15 feb, 2018

Jag vågade mig på att bränna ännu ett bronshjärta idag. Det blev inte helt misslyckat, faktiskt, men alldeles knottrigt. Det beror på att temperaturen har varit för hög. Bronset har smält så pass att de små kolpartiklarna har gjort avtryck. Ganska charmigt ändå, om man nu vill se det från den ljusa sidan….och det vill man ju.

Nu har jag gjort ett gäng provbitar av brons. Dem ska jag bränna på olika temperaturer. Kanske kan jag på så sätt komma fram till en idealtemperatur för just min ugn?