Mina smyckepåsarna är på upphällningen. Därför beställde jag ett nytt gäng vackra små linnepåsat, för några månader sedan. Via ebay. Vad jag såg i annonsen (den blom-prydda påsen till höger, här nedan) var inte vad jag fick.
Till vänster är en av påsarna jag fick hem. Jag håller upp den mot datorskärmen, och påsen som var avbildad i annonsbeskrivningen.
Nu har jag beställt mina sista ”Made in China”- påsar! Ja, de allra sista made-in-china-fake-prylarna över huvud taget från något av alla dessa importföretag som florerar på webben! * Hädanefter kommer jag att sy mina smyckepåsar själv! Så det så!
Här ovan ser du de första påsarna jag sydde! Vad tycks? ☺️
Några har redan kommit till användning…
*Ja, förlåt, men det här var inte första gången jag blev lurad. Det här var tredje gången! Varje gång har jag fått ägna timmar åt jobbig brevväxling med kinesiska säljare för att få köpet hävt. Tidigare gällde det dyra verktyg till min biodling, där jag fick något helt annat än vad som visades på säljarnas sidor. Jag har fått pengarna tillbaka varje gång, men bara en gång tack vare säljaren. De andra två köpen fick jag pengarna åter tack vare ebay eller paypal. Nej, inte en gång till!
Nu är det snart ett år sedan jag fick en förfrågan om ett par björklöv i silver. Då bad jag att få lite tid på mig; ännu var det några månader kvar till lövsprickningen… I slutet av november, fick jag en väldigt positiv reaktion från en som sett bilder på dessa björklöv…och en het önskan om att kanske kunna ge bort ett sådant litet löv som julklapp. Kunde det möjligen gå att fixa? Jag spanade ut genom fönstret på alla nakna lövkronorna där ute. Högst uppe i den höga björken satt en kråka på pass och spanade ut över byn. ”Det kanske ligger en massa fina löv kvar på marken!”, tänkte jag…och det gjorde det! Det var ju bara att välja och vraka!
Massor av fina löv låg under kråkans björk (även några fina pilblad..)!
Väl hemma med min skatt, var det lite svårt att välja ut det allra finaste av dem alla, men till slut så…
Nyskapat löv, fem, sex månader före lövsprickningen
”Men Anna, vad har du gjort?” sa min vän Lena, i Bajenland, när hon fick reda på att jag knåpat ihop ett par DIF-medaljonger. Lika bra att jag lägger korten på bordet med en gång: Sedan dess har jag gjort mig skyldig till ytterligare FYRA!! …så nu har jag sammanlagt gjort sex stycken, och har beställning på ytterligare ett..(minst!). 😅
Två lite mindre till ett par unga grabbar, och två större (30×30!) till ett par äldre…
Så här såg Facebook-kommentarerna ut när jag skrivit och berättat om de första två!
Till mitt försvar kan jag ju nämna DIF-emblemet lämpar sig särskilt väl till att göra en handgjord variant av. Det är föredömligt enkelt och okomplicerat till skillnad från de flesta andra plottriga fotbollsloggorna. AIK-loggan är ju rena mardrömmen! ..För att bara nämna någon. Bajens logga kommer inte långt efter i krånglighet.. Tyvärr!! 😢
Förlagorna till de här ginkgo-bladen fick jag plocka från en ginkgo i grannskapet. Tack, Kestin! Nu slapp jag ju åka in till Stockholm!
Till alla mina örhängen kan man antingen välja mina egentillverkade örkrokar i silver (till vänster), eller en köpt variant i silver eller kirurgiskt stål (till höger.)
En dag trillade en liten förfrågan från Martina ner i min mejlkorg. Hon letade efter en liten silverberlock i form av en blåmussla, cirkus 2 – 2,5 cm långt, sådär. Hon hade länge funderat på att försöka hitta ett sådant till sin faster. Precis ett sådant musselskal som fastern alltid burit, tills det försvann en dag. Som av en händelse trillade hon på min sida och de blåmussel-örhängen jag gjorde för över tre år sedan.
Min omedelbara tanke var att tillverka ett likadant hänge som de jag använde till örhängen, med hänget fäst i den smalaste änden. Det skulle ge den bästa jämvikten, tänkte jag. Men Martina ville gärna att fästöglan skulle sitta på sidan, så som på hennes skiss:
Tja, varför inte? Värt att testa i alla fall, tänkte jag, och så blev det. Det blev bättre än jag hade hoppats.
De allra roligaste beställningarna är de, där det finns en särskild tanke bakom varför man just efterfrågar ett speciellt sorts smycke! Det kan t.ex. gälla ett par eklövsörhängen till en blivande ”Fru Eklöf”, en liten viol som dopgåva till en liten Viola, en Hunab Ku som studentpresent till en dotter som brinner för Mayakulturen…eller som denna: en silvermås till den älskade guddottern med smeknamnet ”Lilla Måsen” (minns jag rätt?). Måsen skulle hon få när hon tog studenten, redo att segla ut i världen på egna vingar!
Överst t.v. ser du den färdiga måsen, Den har tre stämplar: en finsilverstämpel ”999”, bokstaven L (som i Linnéa) och mina initialer under gumpen.. På nästa bild är den under bränning. När den är färdigbränd har den en vit, sidenmatt yta som jjag borstar bort med mässingsborste. Därefter vidtar polering med Dremeln.
Silverleran, PMC, består av återvunnet silver från datorer och andra tekniska prylar. Man mal ner silvret till ett fint mjöl som man sedan blandar med lite organiskt bindmedel och en gnutta vatten. När silverleran bränns, brinner bindemedlet upp och föremålet krymper en smula. På bilderna, här nedan. syns det tydligt!
Redan i januari fick jag en förfrågan om ett par silverlöv. Helst skulle de ju likna det björklöv av silver som brevskrivaren redan ägde (och som hennes döttrar var lite avundsjuka på 😄) Eftersom jag inte hade några motsvarade löv på lager, beslöt vi att vänta tills björkarna hade slagit ut.
I slutet av maj, när björkarna var fullt utslagna, fanns det gott om fina löv att använda som mall.
(Jag vill alltid kalla dem ”doftvioler”, men så heter de ju inte. Det kommer man snart underfund med om man googlar på ”doftviol. Konstigt.)
Vid det här laget har jag hunnit göra ganska många violer, men hittills har jag bara gjort den lite större pensé-modellen och de mindre små ”styvmorsvarianterna”, som doppresenter till små rosenkindade Violor, eller till att hänga i vuxen-öron. Nu sattes jag inför ett nytt prov: att skapa ett par örhängen i form av ett par luktvioler! Ingen match, tänkte jag! Jag vet väl hur ett par luktvioler ser ut! Men, det visade sig vara mycket knepigare än jag trott! Jag letade upp bilder på luktvioler, men blev tvungen att leta upp en riktig för att kunna se hur den egentligen är funtad. De översta kronbladen är klurigt bakåtböjda. Jag skapade en pappersmodell för att riktigt komma på det klara med hur jag skulle knåpa ihop örhängena.
Ja, knepigt var det, men skoj! Det var så skojigt att jag blev tvungen att göra ett helt smyckeset: örhängen och halssmycke! Till den stora violen passade en av mina halsringar perfekt!
Halssmycke + örhängen. De är patinerade på traditionellt sätt, i svavelleverlösning, och dessutom svagt tonade i alkoholbläck.
Nu är de första halsringarna klara! Jag valde att köpa 1,6 mm tjock tråd av argentium (S935). Argentium har högre silverhalt än sterlingsilver (S925) och räknas som hypoallergeniskt. Det betyder att det nästan aldrig händer att det framkallar någon allergireaktion, som sterlingsilver faktiskt kan göra, i sällsynta fall. Ytterligare en fördel med argentiumsilver är att det är mer miljövänligt eftersom det görs av återvunnet silver – precis som mina smycken av finsilver (S999)! Den enda nackdelen jag kan komma på med argentiumsilver är att det är rätt dyrt…
Jag tyckte att det var viktigt att märka upp varje halsring. Därför köpte jag en präglingsstämpel, så nu är varje ring märkt ”935” (även om det är svårt att se med blotta ögat.
En halsring ska inte bara vara rund. Den ska även vara lite böjd, för att ligga fint runt halsen.
När varje halsring fått sin form putsade jag den noga och slipade bort vassa kanter på snittytorna.
Pricken över i blev 1,5 timmes härdning i 300°, för att göra silvret hårdare och ringarna stadigare. Men, jag vet inte om det blev så stor skillnad… Rätt så fina blev de i alla fall, tycker jag!
Vad skojigt det är att göra små silverblad! Nu har två halsband med tre olika små silverblad sett dagens ljus! Kul!…men lite knepigt att hitta de perfekta bladen, så här års.
I november fick jag en förfrågan om ett litet silverblad att fästa på ett halsband. Jag påtade ihop några olika alternativ att välja mellan. Sedan visade jag dem alla tre, bredvid varandra. Det såg alltså ut som om de hörde till ett och samma smycke. Strax före jul blev jag kontaktad av en som var intresserad av att köpa det där halsbandet med de tre små bladen… Eftersom ett av de tre bladen var sålt, gick jag ut för att leta rätt på ett liknande. Bladet som behövde ersättas var ett litet rosenblad. Det var inte helt lätt att hitta något nytt, men det gick! Problem nummer två (som egentligen inte var något problem, utan bara ett litet pusslande), var hur de tre små bladen skulle sitta i förhållande till varandra. Det kändes som lite av en mattelektion; ”du har tre olika silverlöv som ska fästas på ett halsband. Hur många olika kombinationer, o.s.v…?” – Matte har aldrig varit min starka sida. Jag är en typisk ”höger-hjärnhalvs-människa”… Så mitt sätt att räkna ut antalet kombinationer var helt enkelt att börja rada upp dem:
Om rosenbladet ligger längst till vänster, kan de andra två bladen ligga antingen si (1) eller så (2). Om rhododendronbladet ligger längst till vänster, kan de andra två bladen ligga si (3) ellere så (4). Ja, och så återstod bara två kombinationer. Till slut, i samråd med beställaren, föll valet föll på alternativ 2.
Det första halsbandet
Till min stora glädje (och förvåning!) kom ännu en förfrågan om just detta halsband, bara några dagar efter det första! – Det var inte lättare att hitta passande blad nu, men med lite envishet gick det även den här gången.
Så här blev nummer två:
Det andra halsbandet
Snodden är av gjord av tvinnat sjögräs. Personligen föredrar jag faktiskt sjögräs framför läder. Det känns så ”naturnära”… En smaksak, men att fästa de små löven, lagom långt ifrån varandra på en lädersnodd, det hade varit lite knepigare. Till de här två halsbanden har jag testat ett nytt lås (nytt för mig, i alla fall): ett bajonettlås! Bara att trycka ihop och vrida. Snyggt och stilrent, tycker jag.
Bajonettlås av sterlingsilver
P.S. Jag kan inte låta bli att berätta att de bägge köparna är två kära gamla vänner och före detta grannar till oss. Det är många år sedan någon av oss hade kontakt. Tänk, hur slumpen och rena tillfälligheter ibland kan överraska oss!😊
