&%#£$€”~>%*!!!!!

Neej! Det misslyckades!! &%#£$€”~>%*!!!
Attans vad ledsen jag blir!! Förmodligen var bronslagret för tunt. 

Spruckna bronslöv...
För tunna bronslöv!

Nästa gång ska jag testa ett tredje alternativ: att trycka in lövet i bronsleran istället för att pensla bronsleran på lövet. 

Bronslöv…

I väntan på nytt silver började jag med några bronssmycken. Först plockade jag några eklöv som jag gjöt av.  Det skulle bli ett par nya eklövs-örhängen. 
Det här är ett mycket snabbare sätt att skapa repliker av löv än att pensla på lager på lager med bronspasta! 

Ny-gjutna eklöv av brons
Nygjutna eklöv av brons

Gamla resp. nya bränningsboxen

Eklöven i nya bränningsboxen
Efter första bränningen

Det är alltid lite nervöst att bränna brons, tycker jag. Nu skulle jag dessutom inviga den sprillans nya bränningsboxen jag köpt (storlek ”large” fast pytte-pytteliten)!
Den gamla bränningsboxen, som jag har vikt av folie, har fått flera små brännhål! Antagligen är det p.g.a. att ugnen värms upp för snabbt… (Har fått en fraktsedel från försäljaren för att kunna skicka in ugnen till fabrikanten i England!…men utan ersättningsugn drar jag ut på det. Jag behöver ju ugnen!)
När man bränner brons måste man bränna det två gånger. Under den första bränningen ska föremålen inte täckas över. Då bränns det organiska bindemedlet i bronsleran bort. Det görs under en lägre temperatur och kortare tid än den andra bränningen (då föremålen ska vara helt täckta av aktivt kol!). 
Allt gick fint, och löven blev som jag hade tänkt mig…eller?

Färdiga bronslövHmm.. Först tyckte jag att jag lyckats perfekt! De blev ju ganska vackra!…Men när jag synade dem närmare blev jag mindre nöjd. De fina små nerverna ska ju inte stå ut!.. Jag vill att löven ska se ut som de gör från ovansidan! ..Inte underifrån!
Därför har jag nu börjat på ett par nya eklöv, på rätt sätt: jag penslar bronspasta på lövens undersida!

Bronspasta penslas på eklöv...

När silvret tar slut…

2 maj, 2018

När skaparlusten och inspirationen är på topp, men silverleran börjar ta slut i burken, då är det en stor tröst att ha ett litet förråd av bronslera kvar! Sockertång-smycket ser dessutom bättre ut i brons än i silver, skulle jag tro. Bronsfärgen liknar ju mer den äkta varan.

Det är fel på min brännugn. Den värms upp för fort. Jag har fått fraktsedlar hemskickade för att kunna skicka in den på reparation, men jag drar ut på det. Jag behöver ju min ugn!…och vem vet hur länge det skulle dröja innan jag får tillbaka den?

Nåja..jag har i alla fall testat mig fram till ett bränningsschema som passar för bronsleran. Efter mycket puts glänser den som guld!

Två brandgula bronssmycken
Så här ser bronssakerna ut efter den andra bränningen…

Så här ser bronssakerna ut efter den sista bränningen – varmt roströda! Jag älskar den här färgen och övervägde faktiskt att strunta i putsningen… Men det blev en ordentlig puts, i alla fall. Stålborsten räckte inte till för att få upp blänket. Utan kära gamla Bettan (min Dremel-maskin) hade jag aldrig klarat det!

Putsning över diskhon
Putsning över diskhon

Det krävs tålamod för att bränna brons. Två bränningar behövs. Allt måste svalna innan man täcker över föremålen med aktivt kol så att det inte ska komma till något syre! ..och när bränningen är klar måste allt svalna igen, innan man plockar fram sakerna ur kolet. 

Den här gången fick det bli tre Kosterinspirerade bronssmycken. 

Tre bronssmycken
Tre Koster-smycken

Ser du den lilla ”vattendroppen” längst ner på sockertångsmycket? Det är en liten kula av finsilver som jag har placerat på ett hål i smycket. Eftersom silver och brons inte vill ”gifta sig” med varandra, har jag ”nitat”fast kulan med silverlera och bränt silvret på plats. Låter det knepigt? Så här ser det ut på baksidan, i alla fall…

Smyckets baksida
Silvernit

Joodå…

7 april, 2018

Joodå. Det blev rätt så bra till slut ändå.

Polerat ostronskal
Polerad och klar. Nu är det bara en bronskedja som fattas.

Det är både knepigt och spännande, detta med brons! Man kan aldrig (i alla fall inte jag… än!) förutspå hur resultatet ska bli. Det känns som lite av ett lotteri att fiska upp sitt alster ur kolsmulorna. 
Den här gången var det färdigbrända föremålet täckt av en matt, intensivt rostfärgad yta… Jag undrar varför? För snabb uppvärmning? För hastig avkylning? Kanske har syre kommit in i bränningsboxen, trots kolet? Jag får säkert svar i framtiden. 

Nybränt bronsostron
Rävrött ostronskal!

Den röda beläggningen var inte lätt att få bort! 
Först försökte jag med stålborste och såpvatten. Det hjälpte inte särskilt mycket. Därefter fick ostronskalet tumla runt i poleringstrumlaren hela natten. Det hjälpte inte heller! Skalet var fortfarande matt och fläckvis rostfärgat. Då tog jag hjälp av gamla Bettan (min gamla  Dremel) + lite polermedel och äntligen fick jag det resultatet som jag hade hoppats på!

Polering med Dremel
Gamla Bettan levererade, som vanligt…

Nu fattas bara en lagom lång bronskedja innan mitt ostronsmycke är färdigt!

Wannabe-ostron?

6 april, 2018

Påsken tillbringade vi med dottern Siri i Oslo. På påskdagen tog vi en promenad  till Hellviktangen, och stranden av Oslofjorden.
Som flugan dras till lorten, kan jag inte närma mig en havsstrand utan att dras till den och allt spännande man kan hitta där!
I en plastkasse plockade jag med mig olika sorters ostron- och musselskal, snäckor och tång.  Mest spännande var ett par lösa ”fästplattor” efter ostron! På undersidan av dem fanns fantastiska mönster efter döda havstulpaner (som ostronen måste ha suttit fast på!). 
Dessa mönster inspirerar till kommande silversmycken! 

Skatten från Hellviktangen

Men, först och främst vill jag nu fortsätta att testa bränning av brons.
Ett av de små ostronskalen jag hittade passar perfekt som form för ett smycke! Det skulle bli alldeles för kostsamt att göra det i silver. Därför passar det perfekt att skapa ett ostronskal av brons!

A Wannabe?

Så här långt ser det bra ut i alla fall. 
Jag har fäst en liten bronsögla  i spetsen av skalet.
Nu återstår…”bara” bränningen! 

I passiv väntan på sitt aktiva kol…

Efter den första bränningen ser det ut så här:

Efter första bränningen…

Nu ska den brännas i ytterligare två timmar..(800°!!)…och först när den har svalnat vet vi…

Trial and error

19 feb, 2018

Jag kom på att det kanske inte är fel på ugnen ändå. Däremot hade jag råkat puffa ut termostat-pinnen! Då blev det förstås helt bort i tok när det gäller temperaturmätningarna!

Men, trots att jag kanske har kommit på felet nu, får jag ändå inte till det med bronsbränningarna! Det har bara blivit pannkaka varenda gång jag har försökt bränna bronssaker! 

 Nu har jag gjort (och kommer nog att behöva göra många fler) små provbitar av brons som jag ska bränna under olika temperaturer och tider. 
Jag antecknar noga både temperatur och bränningstider… (tack för tipset, Krickolina!) Ingen av de första bitarna blev perfekt, men de är ändå läckra på något sätt…och klirrar fint i handen!

 

Halvlyckad bronsbränning

15 feb, 2018

Jag vågade mig på att bränna ännu ett bronshjärta idag. Det blev inte helt misslyckat, faktiskt, men alldeles knottrigt. Det beror på att temperaturen har varit för hög. Bronset har smält så pass att de små kolpartiklarna har gjort avtryck. Ganska charmigt ändå, om man nu vill se det från den ljusa sidan….och det vill man ju.

Nu har jag gjort ett gäng provbitar av brons. Dem ska jag bränna på olika temperaturer. Kanske kan jag på så sätt komma fram till en idealtemperatur för just min ugn?

Flera hjärtan

Bindemedlet brinner bort

4 feb, 2018

Än är det mer än en vecka kvar innan det är Alla Hjärtans Dag. Dags att fylla på lagret med några hjärtan till. Det får bli hjärtan av modellen ”lagade hjärtan”. 

Nr 3 och 4 av sitt slag
Bulligt och ihåligt. Gosigt att hålla i handen…