”Die Libelle”…

Ojojoj, vilken lång historia! I februari fick jag som sagt en beställning på en slända som skulle kunna användas både som en brosch och som ett halssmycke. Den skulle bli en bröllopsdagspresent. Hur lång tid kunde det ta att få den klar?
Sådant är alltid svårt att sia om, men jag satte igång på direkten och jobbade ganska koncentrerat för att den skulle hinna fram i god tid! Ända till Tyskland skulle den, och ”Man vet ju aldrig vad som händer på vägen”, tänkte jag. 

Själva kroppen är klar…

Den 8:e mars var sländan färdig och nästa dag skickade jag iväg den i en rekommenderad ”Skicka direkt”- försändelse till Tyskland.

Die Libelle, putsad och klar att flyga söderut….
Med hjälp av säkerhetsnålen blir sländan lätt till en brosch!

Trots att jag hade betalat för att bli uppdaterad om paketets resa hörde jag inget förrän jag ringde postens kundtjänst, efter precis en vecka. Då fick jag veta att paketet hade kommit fram redan den 11:e, men anmälts som ”olevererbart” (p.g.a. ett adressfel). Min tyske vän gjorde sina efterforskningar på plats och när ytterligare tre veckor hade gått reklamerade jag försändelsen. Efter ett par dagar fick jag svar från Post Nord att de undersökte saken… och strax därpå meddelade de att paketet var på väg tillbaka till Sverige.

Dagarna gick, och igår, nära en månad efter att jag skickat iväg den, kom den äntligen tillbaka!…

…för att kunna vända åter söderut. Denna gång med justerad adress!

Hoppsan!

-Har du någon silverfågel?
– Jajamen! Jag har den här silvermåsen kvar (..och så skickade jag fotot av silvermåsen…

Silvermås i hand
Bortlovad mås

Den blev godkänd och det blev en snabb affär via Swish-betalning. Jag lovade att posta den redan nästa dag….Men den saknade silverstämpel! Det måste jag åtgärda innan jag skickar iväg den, tänkte jag.
Så jag tog fram hammaren och stämpelpräglaren, lade pippin på rygg och BANG!!! …så gick ena vingen av!
Hur tänkte jag? Tänkte jag över huvud taget? Näe, det gjorde jag INTE! (…för den vilade ju inte på ryggen, utan på vingarna!
Det var riktigt pinsamt att kontakta köparen för att meddela att: ”Tyvärr, det bidde ingen silvermås”…och skicka tillbaka pengar + porto.
Jag lovade dock att snarast göra en ny mås.
Här är den:

Nya silvermåsen
Den nya måsen
Nya silvermåsen i ask
Nya måsen mot aftonhimmel
Den nya måsen tar en flygtur i kvällningen…

Den kraschade måsen då? Jag var alldeles för upprörd för att tänka på att dokumentera ”olyckan”. Det enda som fanns i mitt huvud var: laga, laga, laga!! Kanske jag skulle kunna använda den själv?
…och med hjälp av lite superlim + bikarbonat GICK det faktiskt att laga vingen! Visst syns ärret efter olyckan, men nu har jag en silvermås som är garanterat min egen!…och vet du vad, jag är faktiskt jättenöjd!

Två bilder på lagad mås
Märkt av Livet… (nej, ett offer för sin skapares klantighet..)
Lagad mås på mig själv
Nu har jag fått en egen silvermås!

Vem hade väl kunnat tro…

…att jag skulle få en beställning på ett par fotbolls-emblem! DIF, dessutom! 😅 Men, jag gillar ju utmaningar. Dessutom verkade beställaren vara väldigt sympatisk, så jag tog mig an uppgiften med liv och lust!

Prototyp i modellera
Eftersom jag skulle göra fler än ett, gjorde jag först en prototyp (med ca 10% krympmån) av modellera (för att sedan gjuta av denna).

Ska jag vara ärlig, är jag tacksam över att uppgiften just gällde ett DIF- emblem och inte Bajen, eller AIK, till exempel. Där skulle alla smådetaljer ha ställt till det ordentligt!

Färdiga för bränning!
Färdiga!
Japp! Måttet stämmer rätt bra!


Ny liten stjärna

Glad silverstjärna

Nu har jag knåpat ihop en tvilling till den lilla stjärna jag skapade förra året.
Nu, liksom då förundras jag över att något så enkelt kan vara så knepigt att få till; att få ytan helt jämn och högblank, t.ex.

Nyformad silverstjärna
Knepigt att få till den där riktigt jämna ytan…

Formsilver (”silverlera”) krymper alltid i bränningen. Därför är det svårt att kunna förutsäga exakt vilket mått det färdigbrända smycket kommer att ha. Mellan 10 – 12% brukar det krympa, men jag har varit med om att det krympt upp till 15%! Men vår lilla glada stjärna krympte inte mer än 6,5%! 😊

mått-ämförelser

”Nettans slända”

Rund bild med silverslända

Ja, ”Nettans slända” fick bli arbetsnamnet för den här silversländan, som snoddes ihop i flygande fläng. Det var en smula kort om tid, nämligen, men samtidigt var det extra skoj. Jag visste ju att sländan skulle bli en present till en genuin trollslände-fantast!

…en skapelseberättelse i bilder:

Gjutformar i silikon
Med hjälp av plastmallarna har jag skurit ut vingarna ur den utkavlade silverleran och tryckt ner dem i silikonformarna, gjutna efter vingarna på en död slända
Färdig-gjutna vingar
Så här blev resultatet
Bakkroppen formad
Dags att forma bakkroppen! För att få den lite böjd får den ligga på tork på en stor kula
Bakkropp och bägge vingparen
Vingarna blir lättare att handskas med om man sätter ihop dem två och två…
Huvudet
…och så blir huvudet till
Alla delar utom mellankroppen
Bara mellankroppen fattas. Nu är det dags att bränna vingarna. Jag tycker det är enklast att göra så….
Vingparen åker in i ugnen
Här ligger de, på väg in i brännugnen…
Ugnen i badrummet
…som står i badrummet. Temperaturen ska nu upp till 750°
Glödande hett i ugnen!
Nu har det börjat bli riktigt varmt, där inne!
Vingarna tas ut ur ugnen
Vingarna är nu färdigbrända. De har fått en sidenvit yta av bränningen
De båda vingparen i min hand
Innan behandlingen med mässingsborsten
De båda vingparen i min hand - borstade blanka
…och efter
På tork
Nu är mellankroppen formad och vingar, bakkropp och huvud monteras fast i den. Det är viktigt att allt håller formen under torkningen. Ett par sugrörs-bitar får hjälpa till.
Färdigtorkad
Små glipor runt vingarna tätas med silverlera i spruta.
Färdigtorkad slända i min hand
Så gott som färdig för bränning…
Sländans undersida
…med silverstämpeln på plats
Mätning av sländans längd före bränning
Under bränningen brinner det organiska bindemedlet upp och silvermolekylerna ”sintrar”. Det får som följd att föremålen krymper under bränning. Därför kan det vara skoj att mäta längden före och efter, tänkte jag… Före bränningen är den 60,37 mm lång
Obränd slända tillsammans med liten stjärna
Den får sällskap in i ugnen av en liten glad stjärna 🙂
Samma som ovan, fast färdigbrända
Efter bränningen är de båda vackert sidenvita
Mätning av sländans längd efter bränningen
…och nu är sländan bara 54,63 mm lång! Spännande! 9,5% kortare blev den…
Borstning med mässingsborste
Efter bränningen skrubbas Nettans slända med en mässingsborste
Sländan i patineringsbad
…och efter borstningen får den bada i ett patineringsbad med svavellever-lösning, för att detaljerna ska lyftas fram.
Mörk sländan efter patinering
Färdigbadad!
Sländan putsat med maskin
Nu är det dags för ”Gamla Bettan” att göra en insats. Poleringstrissan gör vår slända blank, men för att få upp en riktig högglans…
Sländan får högglans med agatsten
…efterpolerar jag med en polersten av agat (som jag brukar kalla ”agatpenna”)!
Hmmm…är allt på plats nu? Smyckebrev, putsduk, visitkort och den lilla åkpåsen. Japp!
Sländan i sin ask, tillsammans med gratulation från vännerna
…och så den lilla gratulationen från vännerna.. …och till sist en liten uppmaning till Födelsedagsbarnet:
Ask med uppmaningen "Får ej öppnas förrän onsdagen 200219!"

Grattis även från mig, Nettan! …och tack för den fina bilden (och att jag får använda den här! )

Glad slände-ägare

Glad liten stjärna!

Åh, vad det är roligt att göra specialbeställda smycken, efter speciella önskemål; att försöka realisera en tanke eller en idé! Beställarens önskemål i det här fallet var: ”En sprallig och glad liten stjärna”. Vilken skojig utmaning! Jag började att ”spåna” fram och tillbaka,. Först i vanlig modellera…

När jag (och stjärnbeställaren) var nöjd med ”uttrycket”, göt jag en silikonform att gjuta silverstjärnan i! Nu kan stjärnan få bröder och systrar!

Förberedelser…

Den 23 november ska jag delta i Blacksta Julmarknad! Det är en mycket uppskattad julmarknad, här i trakten. De lantliga omgivningarna är underbart vackra och själva marknaden äger rum i det gamla församlingshuset i Blacksta.
Visserligen har jag en hel del smycken till försäljning, men jag känner att jag vill bunkra upp med lite extra av sådant som kan tänkas passa till julklappar..

Före bränningen…

Viol till en 80-åring

Jag har fått en beställning på en ny viol! Den ska bli en åttioårspresent.
Silverviolerna hör till mina absoluta favoriter. De är även de som jag har fått flest beställningar på.

Obränd silverviol
Nu återstår bara lite finputs!

Målade silversmycken!

Silverhortensior målade med alkoholfärg

Jag fick en förfrågan från Johan:

”Hej Anna. Hortensia är en av Marias favoritblommor. Har du gjort några såna örhängen? Favoritfärgen är lila. Hon har hål i öronen så jag vill gärna beställa ett par av dig, inga såna som dinglar alltså, utan som trycks fast på en pigg på baksidan.”

Oj, tänkte jag! Lila hortensior! Tja, varför inte? Dessutom har jag ju ett par hortensia-örhängen som jag gjorde för ett år sedan! De fick vänta på sina stift tills jag hade gått på lödningskurs… Jag lyckades faktiskt rätt bra med lödningen, men sedan har de blivit liggande.

Öronstiften är olika långa!
Det högra stiftet är för kort!

När jag nu plockade fram dem upptäckte jag att det ena stiftet var kortare än det andra! Attans! Bara att knipsa bort, fila till och löda på ett nytt stift, alltså. Usch, vad nervöst det var; det är ju nästan ett år sedan jag tillämpade mina lödningskunskaper senast, och då gick det ”sisådär”. Men, tro det eller ej: Jag lyckades den här gången!

…Och så var det detta med den lila färgen. Yes! Vad kul att få användning för mina nygjorda alkoholfärger! Jag tog två droppar av den röda färgen och en droppe av den blå. Det blev en vacker lila färg (som godkändes av Johan och de två döttrarna).

Färgen sitter ordentligt fast, men för säkerhets skull penslade jag på ett par lager metallack ovanpå. Voila! Så var mina första målade silversmycken färdiga!

Groblad

Ett bra tag har jag tänkt att jag skulle hedra den lilla nyttiga växten groblad genom att låta den få stå modell för ett smycke. Äntligen har det blivit av!

Grobladsörhänge på Siri

Allt oftare funderar jag över benämningen ”ogräs”. Jag är med i blomstergrupper på FaceBook, där oroliga medlemmar skickar in foton på fina blommor de hittat i sina rabatter, och undrar:” Är detta ett ogräs, eller kan jag låta det stå kvar? ” En av mina favoritgrönsaker är svinmålla, förresten! Den är ljuvligt god att äta som spenat, till exempel. Jag tycker t.o.m. att den är godare än spenat! Bräserad, med lite vitlök, salt och peppar och kanske lite grädde.. Mmmm! Men, dyker svinmållan upp i trädgårdslandet ska den VÄCK! Den är ju ett ogräs!

Grobladsplanta
Groblad

Groblad kan du använda på en massa olika sätt: Mest känd är växten för att bladen är rika på ett starkt sårläkande växtslem. De lindrar också klåda och sveda efter olika insekts-stick och bett. Om du har rethosta eller andra luftvägsproblem kan du bli bättre om du dricker te på de torkade bladen. Dessutom kan du använda både blad och frön i matlagningen!
Ogräs!? Bah!