Sockertång…

29 april, 2018

Bland mina strandfynd från Kosterhavet finns en bit uppspolad sockertång! Nej, inte en så’n där tång som man nyper sockerbitar med, utan en sorts tång som växer i havet! Den går att äta, innehåller massor av mineraler och vitaminer och så smakar den lite sötaktigt. Därav namnet. Dessutom ska den även innehålla smak av umami! 
Jag fascinerades av den underbara strukturen med bulliga åsar och gropar. 

Ett blivande bronssmycke med sockertångs-struktur
Ett blivande bronssmycke med sockertångs-struktur

De långa banden av levande sockertång är dekorerade med generöst tilltagna böljande volanger. Sådana såg jag ligga lite här och där på stranden, gulrosa och hala. Trodde först att det var plastskräp av något slag. 

Det finns massor av gratismat att hämta, därute till havs!
Här är en liten tång-skola!

En tur till Västkusten

28 april, 2018

Under den gångna veckan besökte min man och jag det vackra Bohuslän på vår Västkust. Så många vackra ställen där finns! Fjällbacka, Fiskebäckskil, Grebbestad, Hunnebostrand och lilla idylliska Grundsund, där min farfars far och mor ligger begravda  tillsammans med sex av sina tolv (!) barn.

Gammelfarfars grav
Gammelfarfars grav

På samma kyrkogård fanns flera gravar som var täckta av skal från blåmusslor istället för grus. Så vackert! Några musselskal får inte plats på gammelfarfars grav, men ett litet musselskal på stenen lade jag dit, som en liten hälsning.

Grav dekorerad med musselskal
Grav dekorerad med musselskal

Det var så vackert, trots regnet! …Kanalen som delar orten, bryggorna, båtarna och de små fiskebodarna med prydligt travade hummertinor utanför…

Regnig dag i Grundsund
Regnig dag i Grundsund
Fiskebod i Grundsund
Fiskebod i Grundsund

Sista dagen sken solen! Då tog vi båten ut till Kosteröarna! Vilken lycka att ha en hel sandstrand full med skatter, alldeles för sig själv! Där låg drivor av ostron- och musselskal, snäckor och tång! Oj, vilken källa till inspiration!

Klippor på Koster
Klippor på Nordkoster
Linfärjan som går mellan Nord- och Sydkoster
Linfärjan som går mellan Nord- och Sydkoster
Strandfynd
Strandfynd!

Ormarna har vaknat!

20 april, 2018

Varning för ormar!
Varning för ormar!

Efter den extremt långa vintern har ormarna äntligen vaknat i Öby Kulle! Naturfreak, som jag är, har jag redan hunnit lura med mig min gubbe dit två gånger under loppet av en vecka!
Det är fantastiskt att få komma dessa vackra varelser så nära! De har även inspirerat mig till ett nytt smycke! En orm av renaste finsilver!

Viol!

18 april, 2018

Fotot jag lade in igår, det var ju en schablon till en viol! Nu har jag jobbat med den, av och till, i flera dagar. Idag blev den färdig!

Viol-halssmycke
Violen som halsband

Man kan bära den både som halsband och som brosch.
Fiffigt va (tack igen, Kricko!)! 

Violsmycket som brosch
Violen som brosch
Baksidan av smycket
Med en säkerhetsnål blir smycket enkelt till en brosch!

Nu ska jag bekänna någonting: Ursprungsviolen, den som fick bli förebild för schablonen, den knyckte jag! Ja, jag nöp av den i smyg från en stor violplanta på en plantskola! Men, jag lugnade mitt dåliga samvete med att just den blomman säkert skulle hunnit vissna långt innan plantan köpts och planterats någonstans. Visst!? …och ibland har ju nöden ingen lag. 

Det är lika spännande varenda gång man doppar ett silversmycke i ett patineringsbad! Oftast doppar man korta stunder och sköljer (för att stoppa förloppet)…doppar och sköljer, doppar och sköljer… Ibland uppstår bara en gul färgskiftning som mörknar litegrann för varje dopp, tills färgen är varmt brunaktig. Andra gånger skimrar föremålen i regnbågens alla färger! Det är synd att patinan nöts av så lätt, men huvudsyftet med patineringen är att få detaljer att framstå tydligare. 
Här är några bilder av violens svavelbad (i blommans mitt har jag faktiskt penslat på lite koncentrerad svavellever-gelé).

Violsmycke i patinerings-dopp
Violen tar sig ett svavellever-bad
Violsmycke efter patinering
Innan slutputsningen

Keum-boo!

15 april, 2018

Jag har flera gånger sett silversaker med fina gulddetaljer. Det skulle ju kunna sätta en extra piff på vissa smycken! Men, hur gör man sån’t? Hur förgyller man silver? 
Google hade förstås svaret: Keum-boo! Det är en urgammal koreansk metod att förgylla silver. Man kan faktiskt få 24 karats guldfolie att ”smälta ihop” med silver genom att använda hög värme tillsammans med tryck.
Himla spännande! Det måste jag bara testa!
Det enda jag behövde skaffa för att kunna sätta igång var guldfolie. Här gäller inte vanligt supertunt bladguld som man förgyller tavelramar med. Nej, till Keum-Boo behövs en tjockare guldfolie, och 24 karat ska det vara. 

24 karats guldfolie

Jag köpte den allra minsta biten (110 x 18 mm) som gick att beställa. Den kostade bara 469 kr. Som hittat! 

Här ligger silverhjärtat på den heta spisplattan. En liten bit guldfolie trycks och gnuggas fast på hjärtat.

…Så plockade jag fram två små pyttehjärtan av silver som har legat och väntat ett tag. De har väntat på att jag skulle bestämma mig för vad det skulle bli av dem. De var ju  lämpliga testobjekt!
Förgyllningen av det första hjärtat gick perfekt! En av spisplattorna fick fungera som värmekälla. Jag klippte av en liten bit guldfolie som jag lyfte upp med en pensel och placerade på det heta hjärtat. Med en agatpenna pressade jag fast guldet på hjärtat. Det var nästan som trolleri! De två metallerna ”gifte sig” med varandra och blev ett! Fantastiskt!
Med hjärta nr 2 gick det inte lika bra. Penseln jag använda för att lyfta upp guldfolien med smälte när den nuddade det heta hjärtat! Attans!!! Att jag lyckades så bra med det första hjärtat var alltså ren och skär tur! 

Ett lyckat Keum-Boo-hjärta och ett misslyckat…

Nu har jag lärt mig något nytt! 

Nedbantade rockor

9 april, 2018 

Rockor är vackra varelser! Särskilt när de rör sig i vattnet! Jag satt och skissade lite på hur man skulle kunna göra smycken i form av rockor. De skulle bli rätt så breda. Därför skulle man behöva göra dem ganska små om de inte skulle bli för tunga och kostsamma. En lite smalare variant fick det alltså bli.
Här är resultatet!

Nedbantade "rockor" av finsilver

På bilden här nedan ligger de blivande örhängena på små ”pucklar”, formade av papperslera.  Det hjälper dem att få rätt form under torkningen.

Smårockor på tork
Här ligger örhängena på tork

Uppe i hörnet ser du en del av ett lock till en yoghurtburk. De är perfekta till att skära ut olika former i. Dessa har jag sedan som mallar. Sådana går ju även att köpa, men de är dyra och man kan ju inte bestämma själv vilken form man vill skapa.

Mallar av yoghurtburkslock!
Yoghurtburkslock= ”Bra-att-ha!” Därför spar jag alla yoghurtsburkslock 🙂

Joodå…

7 april, 2018

Joodå. Det blev rätt så bra till slut ändå.

Polerat ostronskal
Polerad och klar. Nu är det bara en bronskedja som fattas.

Det är både knepigt och spännande, detta med brons! Man kan aldrig (i alla fall inte jag… än!) förutspå hur resultatet ska bli. Det känns som lite av ett lotteri att fiska upp sitt alster ur kolsmulorna. 
Den här gången var det färdigbrända föremålet täckt av en matt, intensivt rostfärgad yta… Jag undrar varför? För snabb uppvärmning? För hastig avkylning? Kanske har syre kommit in i bränningsboxen, trots kolet? Jag får säkert svar i framtiden. 

Nybränt bronsostron
Rävrött ostronskal!

Den röda beläggningen var inte lätt att få bort! 
Först försökte jag med stålborste och såpvatten. Det hjälpte inte särskilt mycket. Därefter fick ostronskalet tumla runt i poleringstrumlaren hela natten. Det hjälpte inte heller! Skalet var fortfarande matt och fläckvis rostfärgat. Då tog jag hjälp av gamla Bettan (min gamla  Dremel) + lite polermedel och äntligen fick jag det resultatet som jag hade hoppats på!

Polering med Dremel
Gamla Bettan levererade, som vanligt…

Nu fattas bara en lagom lång bronskedja innan mitt ostronsmycke är färdigt!

Wannabe-ostron?

6 april, 2018

Påsken tillbringade vi med dottern Siri i Oslo. På påskdagen tog vi en promenad  till Hellviktangen, och stranden av Oslofjorden.
Som flugan dras till lorten, kan jag inte närma mig en havsstrand utan att dras till den och allt spännande man kan hitta där!
I en plastkasse plockade jag med mig olika sorters ostron- och musselskal, snäckor och tång.  Mest spännande var ett par lösa ”fästplattor” efter ostron! På undersidan av dem fanns fantastiska mönster efter döda havstulpaner (som ostronen måste ha suttit fast på!). 
Dessa mönster inspirerar till kommande silversmycken! 

Skatten från Hellviktangen

Men, först och främst vill jag nu fortsätta att testa bränning av brons.
Ett av de små ostronskalen jag hittade passar perfekt som form för ett smycke! Det skulle bli alldeles för kostsamt att göra det i silver. Därför passar det perfekt att skapa ett ostronskal av brons!

A Wannabe?

Så här långt ser det bra ut i alla fall. 
Jag har fäst en liten bronsögla  i spetsen av skalet.
Nu återstår…”bara” bränningen! 

I passiv väntan på sitt aktiva kol…

Efter den första bränningen ser det ut så här:

Efter första bränningen…

Nu ska den brännas i ytterligare två timmar..(800°!!)…och först när den har svalnat vet vi…