Handgjorda silversmycken, mm…
Den 23 november ska jag delta i Blacksta Julmarknad! Det är en mycket uppskattad julmarknad, här i trakten. De lantliga omgivningarna är underbart vackra och själva marknaden äger rum i det gamla församlingshuset i Blacksta.
Visserligen har jag en hel del smycken till försäljning, men jag känner att jag vill bunkra upp med lite extra av sådant som kan tänkas passa till julklappar..
Jag har fått en beställning på en ny viol! Den ska bli en åttioårspresent.
Silverviolerna hör till mina absoluta favoriter. De är även de som jag har fått flest beställningar på.
Jag har tänkt ge mig på Electroforming!
Vad är nu det, då? Jo, det är en typ av elektroplätering, skulle man kunna säga. Ett föremål täcks med ett tunt lager av koppar genom elektrolys!
Till det behövs förstås en hel del prylar…
Från Naturen har jag samlat en massa vackra föremål som jag tänker ”electroforma”: de vackraste eklöven jag kunde hitta, vackra frökapslar och annat fint. För att eklöven inte ska smulas sönder när man handskas med dem, har de fått sig ett bad i glycerin. Det gör dem lite läderartade och böjbara.
Den konduktiva (ledande) färgen blandade jag till av grafit och en sorts akrylat blandat med aceton. Jag borde nog haft en gasmask på mig, för lukten gick rakt upp i huvudet!
Jag blandade så mycket aceton i färgen att den blev tunn som filmjölk. Sedan doppade jag frökapslarna i färgen för att göra ytan ledande.
Av saltsyran och kopparsulfaten blandade jag sedan till ett elektrolytiskt bad som jag hällde i plastburken med kopparspiralen.
Sedan kopplade jag den röda elkabeln till kopparspiralen (som fick bli anod) och den svarta till koppartråden som var fäst vid det blivande smycket (det blev katoden)… och plums ner i badet! Så kopplade jag på strömmen, försiktigt, försiktigt…
Men, trots alla noggranna förberedelser gick det inte riktigt som jag hade hoppats. Men jag blev vackert blåfärgad under naglarna, i alla fall!
Efter det här misslyckandet gick luften ur mig – men bara tillfälligt!
Så här i början får man prova sig fram. Jag tror att jag gjorde två fel:
1) Strömstyrkan var alldeles för hög
2) Jag började med alldeles för avancerade saker. Troligtvis täckte inte den konduktiva färgen föremålen helt och hållet. Därför kan små molekyler av organiskt material ha kommit ut i elektrolyten, som då slutar att fungera. Jag har därför filtrerat den så att den ska vara ”fit” när jag känner mig tillräckligt inspirerad för att försöka igen.
Jag fick en förfrågan från Johan:
”Hej Anna. Hortensia är en av Marias favoritblommor. Har du gjort några såna örhängen? Favoritfärgen är lila. Hon har hål i öronen så jag vill gärna beställa ett par av dig, inga såna som dinglar alltså, utan som trycks fast på en pigg på baksidan.”
Oj, tänkte jag! Lila hortensior! Tja, varför inte? Dessutom har jag ju ett par hortensia-örhängen som jag gjorde för ett år sedan! De fick vänta på sina stift tills jag hade gått på lödningskurs… Jag lyckades faktiskt rätt bra med lödningen, men sedan har de blivit liggande.
När jag nu plockade fram dem upptäckte jag att det ena stiftet var kortare än det andra! Attans! Bara att knipsa bort, fila till och löda på ett nytt stift, alltså. Usch, vad nervöst det var; det är ju nästan ett år sedan jag tillämpade mina lödningskunskaper senast, och då gick det ”sisådär”. Men, tro det eller ej: Jag lyckades den här gången!
…Och så var det detta med den lila färgen. Yes! Vad kul att få användning för mina nygjorda alkoholfärger! Jag tog två droppar av den röda färgen och en droppe av den blå. Det blev en vacker lila färg (som godkändes av Johan och de två döttrarna).
Färgen sitter ordentligt fast, men för säkerhets skull penslade jag på ett par lager metallack ovanpå. Voila! Så var mina första målade silversmycken färdiga!
Nu är det snart ett år sedan jag gjorde ett par halssmycken i form av ett par ginkgoblad.
Det är inte helt lätt att få tag på ginkgoblad att använda som förlaga… De mest lättåtkomliga ginkgoträden jag känner till, i Stockholm, är för höga för att man ska kunna tjyva några blad. På hösten går det lättare. Då kan man leta på marken. Men, nu på sommaren, kan det vara lite knepigt. Efter lite letande hittade jag ändå ett par låga ginkgosar som jag knyckte några blad från.
Tidigare använde jag tekniken att pensla silverpasta på baksidan. Det är både omständligt och tålamodskrävande. Dessutom blir resultatet ofta för tunt; efter att ha penslat på lager på lager med silverpasta överskattar man lätt silverlagrets tjocklek. Slutresultatet blir då ofta både för tunt och för sprött.
Att istället kavla ut silverleran i en bestämd tjocklek, (0,7 – 1 mm) och sedan göra ett avtryck av lövet i leran blir bättre, tycker jag. Men det förutsätter att bladet/lövet inte har alltför kraftiga nerver. I sådana fall kan penslingen vara att föredra, trots allt.
När jag gör örhängen nuförtiden, tillverkar jag mina egna öronkrokar . Då får örhänget ett personligare utseende. En del hängen kommer bäst till sin rätt med långa, generöst tilltagna krokar. Andra gör sig bäst med en kortare krok. Dessutom kan det variera från person till person hur långa krokar man vill ha. Ju längre, desto ”dingligare”. Materialet är en 0,7 mm tjock tråd av sterlingsilver. När jag format kroken så som jag vill ha den, ”härdar” jag den genom att lägga den på ett flackjärn och banka på den med en nylonhammare. Då blir silvret hårdare och mindre böjligt. Nästan som trolleri!
Ett bra tag har jag tänkt att jag skulle hedra den lilla nyttiga växten groblad genom att låta den få stå modell för ett smycke. Äntligen har det blivit av!
Allt oftare funderar jag över benämningen ”ogräs”. Jag är med i blomstergrupper på FaceBook, där oroliga medlemmar skickar in foton på fina blommor de hittat i sina rabatter, och undrar:” Är detta ett ogräs, eller kan jag låta det stå kvar? ” En av mina favoritgrönsaker är svinmålla, förresten! Den är ljuvligt god att äta som spenat, till exempel. Jag tycker t.o.m. att den är godare än spenat! Bräserad, med lite vitlök, salt och peppar och kanske lite grädde.. Mmmm! Men, dyker svinmållan upp i trädgårdslandet ska den VÄCK! Den är ju ett ogräs!
Groblad kan du använda på en massa olika sätt: Mest känd är växten för att bladen är rika på ett starkt sårläkande växtslem. De lindrar också klåda och sveda efter olika insekts-stick och bett. Om du har rethosta eller andra luftvägsproblem kan du bli bättre om du dricker te på de torkade bladen. Dessutom kan du använda både blad och frön i matlagningen!
Ogräs!? Bah!
Nu har jag äntligen försett mig med spritpennor att slakta. Jag har läst på Nätet hur man gör eget alkoholbläck. ”Sharpie”-pennor rekommenderas på flera ställen, så det köpte jag. Men de fanns ingen gul Sharpie, så det fick bli en annan, lite dyrare penna istället.
Jag nöjde mig med att bara köpa grundfärgerna blått, rött och gult. Det räcker. Genom att blanda några droppar hit och dit kan jag ju få alla andra färger jag kan tänkas behöva!
Spritpennorna nöp jag sönder med en tång. Sedan drog jag ut det färgindränkta ”filtret”. Jag klippte filtret i bitar och hällde över alkoholen. Färgen på bläcket djupnar i samma takt som filterbitarna bleknar.
Nu återstår bara att hälla över bläcket på små droppflaskor. Jag hittade precis det här gänget, som jag tror kommer att passa perfekt! Den vita ska jag färga gul (med alkoholbläck, kanske?). Den svarta och den gröna kan jag ha att leka med 😊
Ikväll lekte jag lite med alkoholbläck. Jag löste helt enkelt upp lite av en intorkad spritpenna i några droppar alkohol och rörde om tills det blev en mörk lösning! Jag har länge varit nyfiken på hur man kan variera utseendet på silver genom att ge det en liten touch av någon vacker nyans.
Ser du att sländan, här ovanför, har fått en ljust blå nyans på kroppen? Det klär den, tycker jag. Den ska få behålla den blå färgen ett tag innan jag bestämmer om jag ska fixera färgen eller inte. Vad tycker du?
Idag, den 1 juli, öppnar den lilla trevliga presentboden Kostersand, på Sydkoster. Där kommer dessa smycken att finnas till försäljning:
Det lär vara ett riktigt ormår i år! Säkert är det därför både ormbeställningar och orm-inspiration ringlar till!
Sammanlagt tolv meter band av äkta spanskt läder i olika färger, har jag köpt in, tillsammans med magnetlås i passande storlek. Ett par ormar är jag klar med och ett par till är på gång.
Jag har upptäckt att det inte blir lättare för varje orm-smycke jag skapar. Snarare tvärtom! Det är väl märkligt!
Att de första silverormarna jag gjorde blev så lyckade på direkten, var antagligen ren och skär nybörjartur. Då uppstod inga problem med sprickor i materialet eller att ormarna krympte så mycket i bränningen att de inte passade till läderbanden de skulle sitta på.
Ett par av de första ormarna jag gjorde nu i somras, krympte så till den milda grad att de inte går att använda som armband. Dem har jag lagt åt sidan för att smälta ner, när jag någon gång i framtiden ska testa att smälta silver för gjutning!
