Electroforming!

Jag har tänkt ge mig på Electroforming!
Vad är nu det, då? Jo, det är en typ av elektroplätering, skulle man kunna säga. Ett föremål täcks med ett tunt lager av koppar genom elektrolys!
Till det behövs förstås en hel del prylar…

Från Naturen har jag samlat en massa vackra föremål som jag tänker ”electroforma”: de vackraste eklöven jag kunde hitta, vackra frökapslar och annat fint. För att eklöven inte ska smulas sönder när man handskas med dem, har de fått sig ett bad i glycerin. Det gör dem lite läderartade och böjbara.

Den konduktiva (ledande) färgen blandade jag till av grafit och en sorts akrylat blandat med aceton. Jag borde nog haft en gasmask på mig, för lukten gick rakt upp i huvudet!

Jag blandade så mycket aceton i färgen att den blev tunn som filmjölk. Sedan doppade jag frökapslarna i färgen för att göra ytan ledande.

Av saltsyran och kopparsulfaten blandade jag sedan till ett elektrolytiskt bad som jag hällde i plastburken med kopparspiralen.
Sedan kopplade jag den röda elkabeln till kopparspiralen (som fick bli anod) och den svarta till koppartråden som var fäst vid det blivande smycket (det blev katoden)… och plums ner i badet! Så kopplade jag på strömmen, försiktigt, försiktigt…

Men, trots alla noggranna förberedelser gick det inte riktigt som jag hade hoppats. Men jag blev vackert blåfärgad under naglarna, i alla fall!

Efter det här misslyckandet gick luften ur mig – men bara tillfälligt!
Så här i början får man prova sig fram. Jag tror att jag gjorde två fel:
1) Strömstyrkan var alldeles för hög
2) Jag började med alldeles för avancerade saker. Troligtvis täckte inte den konduktiva färgen föremålen helt och hållet. Därför kan små molekyler av organiskt material ha kommit ut i elektrolyten, som då slutar att fungera. Jag har därför filtrerat den så att den ska vara ”fit” när jag känner mig tillräckligt inspirerad för att försöka igen.