Sir Väs har fått en uppföljare! Hon är lite tjockare än brorsan och väger 1,35 gram mer. Annars är de ganska lika varandra.







Handgjorda silversmycken, mm…
Sir Väs har fått en uppföljare! Hon är lite tjockare än brorsan och väger 1,35 gram mer. Annars är de ganska lika varandra.







Nu går det riktigt segt med silverjobbet, vill jag lova! Först trodde jag att det var lödplattan som var boven. Då köpte jag en ny lödplatta, men inte blev det bättre för det. Tvärtom! De små hålen i plattan är så pass stora att de små lodbitarna ramlar ner i dem! Grrrrr! Varför tittade jag inte mer noga innan jag köpte den! Men så är det brännaren också. Jag tycker den känns för o-precis. Det går inte att göra lågan tillräckligt smal. – Eller också är det jag som är för klantig.
Ett par gånger har lödningen fungerat perfekt. Då har jag blivit jätteglad och börjat tro att jag äntligen har fått in den rätta ”knycken”… men sedan har det gått på tok igen. Då brukar jag tapp sugen och får bita ihop för att inte kasta saker omkring mig…(jag nöjer mig oftast med att skrika, stampa i golvet och svära…). Jag tappar som sagt sugen när allt misslyckas, men det sitter inte i särskilt länge. Jag tänker INTE ge upp!
Det kom ett mejl från Göteborg med en undran om jag möjligen säljer örhängen av avgjutna musslor… hjärt-, ring- eller blåmusslor. Jag tog fram mina sparade strandfynd från Koster och plockade ut de vackraste musselskalen. Efter ytterligare lite mejlkonversation kom vi fram till att vi skulle testa hur den lilla blåmusslan på 2,7 cm skulle göra sig som örhänge.
Efter bränningen krympte de 2,7 centimetrarna till 2,5. Precis lagom.

Tillgången på döda sländor är betryggande. Tack vare min snälla granne och hennes balkong vid vattnet, har jag nu tillräckligt med sländvingar att gjuta av till kommande silversländor! Detta är den TREDJE sländan som kraschat på hennes balkong under den gångna sommaren!
