Idag, den 1 juli, öppnar den lilla trevliga presentboden Kostersand, på Sydkoster. Där kommer dessa smycken att finnas till försäljning:
Till salu på Koster!
Etikett: havstema
Liten blåmussla
Det kom ett mejl från Göteborg med en undran om jag möjligen säljer örhängen av avgjutna musslor… hjärt-, ring- eller blåmusslor. Jag tog fram mina sparade strandfynd från Koster och plockade ut de vackraste musselskalen. Efter ytterligare lite mejlkonversation kom vi fram till att vi skulle testa hur den lilla blåmusslan på 2,7 cm skulle göra sig som örhänge.
Efter bränningen krympte de 2,7 centimetrarna till 2,5. Precis lagom.
Städdags!
När jag är riktigt engagerad i något jobb, blir det av någon anledning fler och fler saker som läggs på hög runtomkring mig. Till slut ser man nästan inte bordet under alla drivor med saker! Hög tid att ta sig i kragen och röja upp, alltså.
Kom sedan på att jag har kvar en påse med tång, från besöket på Koster… Visserligen har jag sköljt av innehållet ett par gånger, men det var ett tag sedan nu. Dags att ta hand om det också.
Huvva…det doftade inte parfym direkt, om jag nu uttrycker mig milt! Tur att påsen var lufttät. Jag grävde runt i den slemmiga geggan och räddade några fina små tångbitar. Sedan åkte allt direkt i kompostpåsen!
…och för att kunna slänga de där små undanplockade bitarna, skyndade jag mig att gjuta av dem:
Inte många smycken kvar…
Nu har jag inte så många smycken kvar, här hemma.
Idag träffade jag nämligen Gunilla, som har den lilla butiken på Sydkoster! Det ska bli jättespännande att se om någon av hennes kunder faller för något av mina smycken!
Visst ser det välorganiserat och prydligt ut? Inte likt mig alls, faktiskt. Men ibland överraskar jag t.o.m. mig själv!
Nu räcker det…
Nu har jag säkert gjort tillräckligt många saker med anknytning till hav och saltstänkta stränder. Det både räcker och blir över, skulle jag tro.
Det sista jag blev färdig med var några små bitar blåstång av finsilver. Förlagorna plockade jag på en strand på Nordkoster.
Det märkliga med dessa tångruskor är att de nästan saknade blåsor på stjälkarna.
För att vara på den säkra sidan frågade jag den jourhavande biologen Didrik, på Naturhistoriska Riksmuséet. Han svarade:
”På vågexponerade lokaler saknar de ibland blåsor och västra Koster får nog anses kvala in som vågexponerat!” Så då vet vi alltså det!
I ”Vattenkikaren” står mer att läsa om just det… (Ja, ja..jag vet att jag är lite av naturnörd!)
Några små silverfiskar har jag också gjort sedan senast jag skrev här, men vilken art de hör till kan nog inte ens jourhavande biolog klura ut…
Jag tycker faktiskt att de gör sig bäst i ett litet stim så här. Trots det hoppas jag att var och en av dem kommer att hänga runt någons hals i framtiden.
Smyckena här nedan kommer förhoppningsvis att hänga och dingla från någons örsnibb:
Förlagorna till dem är hjärtmussla (längst till vänster) och skal från sjöborrar.
Visste ni förresten att man kan äta sjöborrar! Det upptäckte jag nyss, när jag började googla på dem. Hjärtmusslan är ätlig den också! Inte så mycket mat i en sådan, men det är kanske bra att veta om det kniper?
Laddar inför Koster
Det var ett tag sedan jag skrev något nytt här, men tro inte att jag har suttit och rullat tummarna för det! Nej, jag har jobbat med att knåpa ihop ett par beställningsjobb (Silvervioler). De finns med i bildgalleriet, men det skulle bli lite tjatigt om jag skriver och berättar om samma saker som jag gjort tidigare?
På schemat just nu – och ett tag framöver – står fler marina smycken!
I sommar får jag nämligen chansen att sälja smycken genom en liten hantverksbutik på Syd-Koster! Det är faktiskt anledningen till att jag hittills har lagt en viss tonvikt på havs-inspirerade smycken!
De flesta jag hittills har gjort ligger rätt mycket arbete bakom. Några har dessutom en ganska hög silvervikt, och det påverkar ju priset en del.
Därför tänker jag nu skapa lite enklare och lättare smycken som kanske bättre passar semestrande turisters plånböcker!
Vad sägs till exempel om om dessa små silversnäckor att bära runt halsen?
…och här är ett par silverörhängen med struktur från skalet av en sjöborre! De väger tillsammans inte mer än knappt 6,35g och klirrar fint 🙂
Sådana ska jag göra några fler av. Likaså snäck-halsbanden, tror jag…
Man ska ha tur om man får se en sjöborre på vår svenska västkust. De trivs bäst på lite djupare vatten.
Har du riktigt mycket tur kan du kanske hitta ett uppspolat skal från en sjöborre (som haft mindre tur). Annars finns det kanske någon livs levande att titta på hos Naturum!
På Kreta satt de däremot på var och varannan sten i varenda hamn! Inte så kul att sätta ner foten på en sådan (enligt de som har testat)!
När silvret tar slut…
2 maj, 2018
När skaparlusten och inspirationen är på topp, men silverleran börjar ta slut i burken, då är det en stor tröst att ha ett litet förråd av bronslera kvar! Sockertång-smycket ser dessutom bättre ut i brons än i silver, skulle jag tro. Bronsfärgen liknar ju mer den äkta varan.
Det är fel på min brännugn. Den värms upp för fort. Jag har fått fraktsedlar hemskickade för att kunna skicka in den på reparation, men jag drar ut på det. Jag behöver ju min ugn!…och vem vet hur länge det skulle dröja innan jag får tillbaka den?
Nåja..jag har i alla fall testat mig fram till ett bränningsschema som passar för bronsleran. Efter mycket puts glänser den som guld!
Så här ser bronssakerna ut efter den sista bränningen – varmt roströda! Jag älskar den här färgen och övervägde faktiskt att strunta i putsningen… Men det blev en ordentlig puts, i alla fall. Stålborsten räckte inte till för att få upp blänket. Utan kära gamla Bettan (min Dremel-maskin) hade jag aldrig klarat det!
Det krävs tålamod för att bränna brons. Två bränningar behövs. Allt måste svalna innan man täcker över föremålen med aktivt kol så att det inte ska komma till något syre! ..och när bränningen är klar måste allt svalna igen, innan man plockar fram sakerna ur kolet.
Den här gången fick det bli tre Kosterinspirerade bronssmycken.
Ser du den lilla ”vattendroppen” längst ner på sockertångsmycket? Det är en liten kula av finsilver som jag har placerat på ett hål i smycket. Eftersom silver och brons inte vill ”gifta sig” med varandra, har jag ”nitat”fast kulan med silverlera och bränt silvret på plats. Låter det knepigt? Så här ser det ut på baksidan, i alla fall…
Ostronskal och havstulpaner
1 maj, 2018
Aldrig tidigare har jag tittat så nära på ostronskal som jag har tagit mig tid att göra nu. Inte så sällan ser man skal som format sig runt stenar eller snäckskal…Ja, liksom ”murat in” dem. När jag ser sådana märkliga saker vill jag lära mig mer om det. Men jag har långt till ostronvatten, så jag får väl googla.
Havstulpaner är också spännande varelser! Konstigt nog verkar de föredra att sätta sig fast på blåmusslor framför ostron. Därför har jag hjälpt dem på traven litegrann.
Sockertång…
29 april, 2018
Bland mina strandfynd från Kosterhavet finns en bit uppspolad sockertång! Nej, inte en så’n där tång som man nyper sockerbitar med, utan en sorts tång som växer i havet! Den går att äta, innehåller massor av mineraler och vitaminer och så smakar den lite sötaktigt. Därav namnet. Dessutom ska den även innehålla smak av umami!
Jag fascinerades av den underbara strukturen med bulliga åsar och gropar.
De långa banden av levande sockertång är dekorerade med generöst tilltagna böljande volanger. Sådana såg jag ligga lite här och där på stranden, gulrosa och hala. Trodde först att det var plastskräp av något slag.
Det finns massor av gratismat att hämta, därute till havs!
Här är en liten tång-skola!
Nedbantade rockor
9 april, 2018
Rockor är vackra varelser! Särskilt när de rör sig i vattnet! Jag satt och skissade lite på hur man skulle kunna göra smycken i form av rockor. De skulle bli rätt så breda. Därför skulle man behöva göra dem ganska små om de inte skulle bli för tunga och kostsamma. En lite smalare variant fick det alltså bli.
Här är resultatet!
På bilden här nedan ligger de blivande örhängena på små ”pucklar”, formade av papperslera. Det hjälper dem att få rätt form under torkningen.
Uppe i hörnet ser du en del av ett lock till en yoghurtburk. De är perfekta till att skära ut olika former i. Dessa har jag sedan som mallar. Sådana går ju även att köpa, men de är dyra och man kan ju inte bestämma själv vilken form man vill skapa.
