7 april, 2018
Joodå. Det blev rätt så bra till slut ändå.
Det är både knepigt och spännande, detta med brons! Man kan aldrig (i alla fall inte jag… än!) förutspå hur resultatet ska bli. Det känns som lite av ett lotteri att fiska upp sitt alster ur kolsmulorna.
Den här gången var det färdigbrända föremålet täckt av en matt, intensivt rostfärgad yta… Jag undrar varför? För snabb uppvärmning? För hastig avkylning? Kanske har syre kommit in i bränningsboxen, trots kolet? Jag får säkert svar i framtiden.
Den röda beläggningen var inte lätt att få bort!
Först försökte jag med stålborste och såpvatten. Det hjälpte inte särskilt mycket. Därefter fick ostronskalet tumla runt i poleringstrumlaren hela natten. Det hjälpte inte heller! Skalet var fortfarande matt och fläckvis rostfärgat. Då tog jag hjälp av gamla Bettan (min gamla Dremel) + lite polermedel och äntligen fick jag det resultatet som jag hade hoppats på!
Nu fattas bara en lagom lång bronskedja innan mitt ostronsmycke är färdigt!
*Egentligen hade det kanske passat bra med en silvertärna istället för en fiskmås. Men den hade blivit för ”spetig” och skör, tror jag…
