Galaktisk fjäril…

…Vet du vad Hunab Ku är? Inte? Galaktisk fjäril, då? Inte det heller? Ska jag vara ärlig visste inte jag heller vad det var förrän jag fick en beställning på en sådan. Hunab Ku var den övergripande gudomen hos mayafolket, gränslös och allestädes närvarande. Det var alltings förfader; allt levande – människor, djur och växter… Det var medvetandet som organiserat all materia från Jorden vi går på, till stjärnor, planeter, galaxer… ja hela universum! Det var så stort att den ursprungliga Mayakulturen varken hade något namn eller någon symbol för det i sin civilisation. Att bara veta konceptet var tillräckligt.
I den senare mayakulturen uppfanns det mönster som kom att bli symbolen för detta stora. Man kallade den Hunab Ku, eller ”Den Galaktiska Fjärilen”. Fjärilar sågs som förfädernas fysiska återkomst.


Lucia är en ung dam med ett brinnande intresse för Mayafolkets kultur. Vad kunde passa bättre som examenspresent till henne än en Galaktisk Fjäril? Därför fick jag en beställning på en sådan av hennes föräldrar.
Jag tackade ja innan jag hade en aning om hur jag skulle gå tillväga. Åh, vilken ära att få göra den här medaljongen till henne!
Det visade sig bli mycket knepigare än jag hade föreställt mig; mönstret måste ju bli perfekt…. Puh!

Mycket ängslig emoji

Jag testade den ena metoden efter den andra: Först överförde jag en kalkerad bild till ett sjok utkavlad modellera, för att sedan kunna skära ut detaljerna och slutligen göra en gjutform av modellen. Det gick ”halvbra” (…eller rättare sagt: ”Det sk*t sig helt!). Då kom jag på att testa en annan metod: linoleumtryck! Min mamma jobbade lite med sådant, och jag har ärvt alla hennes fina mejslar och några tjocka linoleumplattor. Jag karvar ut mönstret och sedan stämplar jag in motivet!…tänkte jag. Det gick ganska bra i början. Ja, ungefär tills halvtid, men sedan blev det bara pannkaka av alltihop. Då bestämde jag mig för att beställa en skräddarsydd stämpel! Det var det värt!

En galaktisk fjäril ansågs vara en väldigt kraftfull symbol. Bär du en sådan, hjälper den dig att få kontakt med dina förfäder och att uppnå ett galaktiskt medvetande. Det önskar jag att Lucia får.

”Nettans slända”

Rund bild med silverslända

Ja, ”Nettans slända” fick bli arbetsnamnet för den här silversländan, som snoddes ihop i flygande fläng. Det var en smula kort om tid, nämligen, men samtidigt var det extra skoj. Jag visste ju att sländan skulle bli en present till en genuin trollslände-fantast!

…en skapelseberättelse i bilder:

Gjutformar i silikon
Med hjälp av plastmallarna har jag skurit ut vingarna ur den utkavlade silverleran och tryckt ner dem i silikonformarna, gjutna efter vingarna på en död slända
Färdig-gjutna vingar
Så här blev resultatet
Bakkroppen formad
Dags att forma bakkroppen! För att få den lite böjd får den ligga på tork på en stor kula
Bakkropp och bägge vingparen
Vingarna blir lättare att handskas med om man sätter ihop dem två och två…
Huvudet
…och så blir huvudet till
Alla delar utom mellankroppen
Bara mellankroppen fattas. Nu är det dags att bränna vingarna. Jag tycker det är enklast att göra så….
Vingparen åker in i ugnen
Här ligger de, på väg in i brännugnen…
Ugnen i badrummet
…som står i badrummet. Temperaturen ska nu upp till 750°
Glödande hett i ugnen!
Nu har det börjat bli riktigt varmt, där inne!
Vingarna tas ut ur ugnen
Vingarna är nu färdigbrända. De har fått en sidenvit yta av bränningen
De båda vingparen i min hand
Innan behandlingen med mässingsborsten
De båda vingparen i min hand - borstade blanka
…och efter
På tork
Nu är mellankroppen formad och vingar, bakkropp och huvud monteras fast i den. Det är viktigt att allt håller formen under torkningen. Ett par sugrörs-bitar får hjälpa till.
Färdigtorkad
Små glipor runt vingarna tätas med silverlera i spruta.
Färdigtorkad slända i min hand
Så gott som färdig för bränning…
Sländans undersida
…med silverstämpeln på plats
Mätning av sländans längd före bränning
Under bränningen brinner det organiska bindemedlet upp och silvermolekylerna ”sintrar”. Det får som följd att föremålen krymper under bränning. Därför kan det vara skoj att mäta längden före och efter, tänkte jag… Före bränningen är den 60,37 mm lång
Obränd slända tillsammans med liten stjärna
Den får sällskap in i ugnen av en liten glad stjärna 🙂
Samma som ovan, fast färdigbrända
Efter bränningen är de båda vackert sidenvita
Mätning av sländans längd efter bränningen
…och nu är sländan bara 54,63 mm lång! Spännande! 9,5% kortare blev den…
Borstning med mässingsborste
Efter bränningen skrubbas Nettans slända med en mässingsborste
Sländan i patineringsbad
…och efter borstningen får den bada i ett patineringsbad med svavellever-lösning, för att detaljerna ska lyftas fram.
Mörk sländan efter patinering
Färdigbadad!
Sländan putsat med maskin
Nu är det dags för ”Gamla Bettan” att göra en insats. Poleringstrissan gör vår slända blank, men för att få upp en riktig högglans…
Sländan får högglans med agatsten
…efterpolerar jag med en polersten av agat (som jag brukar kalla ”agatpenna”)!
Hmmm…är allt på plats nu? Smyckebrev, putsduk, visitkort och den lilla åkpåsen. Japp!
Sländan i sin ask, tillsammans med gratulation från vännerna
…och så den lilla gratulationen från vännerna.. …och till sist en liten uppmaning till Födelsedagsbarnet:
Ask med uppmaningen "Får ej öppnas förrän onsdagen 200219!"

Grattis även från mig, Nettan! …och tack för den fina bilden (och att jag får använda den här! )

Glad slände-ägare

Ormår i år!

Det lär vara ett riktigt ormår i år! Säkert är det därför både ormbeställningar och orm-inspiration ringlar till!

Läderband i olika färger
Tolv meter äkta spanskt läder

Sammanlagt tolv meter band av äkta spanskt läder i olika färger, har jag köpt in, tillsammans med magnetlås i passande storlek. Ett par ormar är jag klar med och ett par till är på gång.
Jag har upptäckt att det inte blir lättare för varje orm-smycke jag skapar. Snarare tvärtom! Det är väl märkligt!
Att de första silverormarna jag gjorde blev så lyckade på direkten, var antagligen ren och skär nybörjartur. Då uppstod inga problem med sprickor i materialet eller att ormarna krympte så mycket i bränningen att de inte passade till läderbanden de skulle sitta på.
Ett par av de första ormarna jag gjorde nu i somras, krympte så till den milda grad att de inte går att använda som armband. Dem har jag lagt åt sidan för att smälta ner, när jag någon gång i framtiden ska testa att smälta silver för gjutning!

Så här blir en silverorm till...
Så här blir en liten silverorm till:
Först rullar jag den tills den blir så lång och smal som jag vill ha den. Sedan ringlar jag den runt en liten bågkonstruktion för att torka. Det är viktigt att denna båge är ca 12 – 15% bredare och tjockare än läderbandet ormen ska sitta på. Innan ormen har torkat stämplar jag min logga och finsilverstämpeln ”999” på undersidan av huvudet.
Därefter är det dags för bränning och polering i trumlaren! I de flesta fall patinerar jag ormens huvud efteråt, för att ögats detaljer ska synas bättre.
Leveransklara
Färdiga för leverans!

Julklappsproblem?

Hittade du inte den rätta julklappen? Börjar paniken krypa på?
Kanske hittar du din räddningsplanka här! Är du intresserad av något smycke? Hör i så fall av dig till mig via kontaktformulär-länken på den här sidan! Välkommen! 🙂 

Smycken till salu!

Om du är nyfiken på något av smyckena i samlingen kan du klicka på motsvarande siffra här nedan. Då kommer du antingen till en sida i bloggen, eller en bild i galleriet där du kan ta dig en närmare titt.

1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 2324, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 41, 42, 43, 44, 45, 46

 

Silvervioler modell mindre…

Nu är småviolerna färdiga! De passar att bära runt halsen i en liten silverkedja eller i ett smalt lädersnöre. Precis som de större violerna går de att bära som brosch också. Då sticker man en säkerhetsnål (från insidan av kläderna) genom öglan på baksidan. 

Två silvervioler på rosa bakgrund

När de är nyputsade reflekterar den blanka silverytan omgivningen så att det ser ut som om de ändrar färg. Det syns tydligt på bilden nedan. Det är lite skojigt att leka med 🙂

Violer som reflekterar färger
Här är det min röda t-shirt och de gröna bladen på en stor physalisplanta i bakgrunden som ”spillt över” på violerna.

…och så några bilder från själva skapelseprocessen:
Överst till höger.: finsilverstämpeln ”999” trycks på plats. Undre raden från vänster: De brända silvret har en sidenvit yta när de är nybrända. 
Sista bilden: Nyupptagna från patineringsbadet.

Collage av violskapandet...

Stor slända behöver stor åkpåse

Nu är den färdig…den specialbeställda silversländan som har ett ”hemligt budskap” på magen (som just får vara ”hemligt” ett tag till! 🙂

Färdig silverslända

Kroppen är modellerad av korklera som fått ett tjockt hölje av silver. Vingarna, däremot, är uppbyggda med äkta trollsländevingar som grund! De kommer från den slända som dödskraschade på en grannes balkong, tidigare i somras…
Ving-collageFör att göra vingarna stadigare än de varit på föregående sländor jag gjort, fick de här en armering av hård silverplåt (sterlingsilver) i själva vingfästena. Korkhuvudet tog jag bort och ersatte med ett av solitt silver. Det blev bäst och snyggast.
Den här sländan är ganska stor. Faktiskt i största laget för de små linnepåsar jag brukar leverera mina smycken i. 

Trång åkpåse…Men en liten åkpåse måste den få! Jag bestämde mig för att göra en med lite bättre passform. 
Vilken tur jag hade som hittade ett stort stycke naturfärgat linnetyg på Stockholms Stadsmission! Precis vad jag hade tänkt leta efter i någon tygaffär! ….och nu fick jag äntligen användning för mitt gamla tygtrycks-jox också! (De grejerna har jag inte använt sedan jag sydde bebishättor till Siri!…med små blåvingar och nyckelpigor på 🙂

Lagom stor åkpåse!

Nygamla sländor

Ett bra sätt att använda väntetiden (på stämpeln) är att ta hand om tre sländor som jag faktiskt skapade i början av mars. När jag då skulle ge dem slut-finishen (konstigt ord…) upptäckte jag att vingfästena var för veka. Efter det fick de ligga i fyra månader, fram tills nu!

Nybrända sländor
Nybrända, putsade och patinerade i leversulfat ( de två första)

Jag har nu förstärkt vingfästena, på både ovan- och undersidorna genom att lägga på några extra lager med silverpasta. Nu är de inte bara starka, de är även putsade och patinerade…färdiga att flyga vidare!

Första flygturen gick över Frösjön idag!

Tre flygande silversländor

 

AJ, som tusan!!!

I eftermiddags, när jag skulle ta upp en så’n där tandtråds-mackapär ur sin påse STACK jag mig! Jag stack mig på en martorns-tagg. Det var lite oväntat. 

Martorn bland tandtråden
Det stack till!

När vi var på Kreta, för några veckor sedan, upptäckte jag att det växte massor av martorn överallt! (Det var faktiskt på ”Zorbas strand”…Den där stranden där Zorba dansar, ni vet. Jag hoppas att han lyckades undvika att sticka sig på en av de där vassa sakerna..) Jag kollade noga upp vad det var för sort och det visade sig att det var exakt samma art som kallas för ”Kostertistel”*, hemma i Sverige. I Sverige är den sällsynt och fridlyst, men på norra Kreta är den jättevanlig! Naturligtvis kom idén att knycka en topp av en planta för att gjuta av hemma, till ett smycke! Ett Koster-smycke! Men, hur skulle jag förvara den lilla vassa saken? Jo! Jag hade ju med mig en liten påse sådana där tandtråds-hållare! Där låg den säkert! 

När vi kommit hem kunde jag för mitt liv inte minnas var jag hade lagt martorns-rosetten. Jag letade på alla tänkbara ställen utom på det rätta.

Imorgon ska jag träffa min kontakt på Koster. Då ska jag överlämna allt glitter som kanske kan vara av intresse för  besökarna i hennes butik. Allt är sorterat, etiketterat och lagt i påsar. Så sent som i eftermiddags trodde jag att allt var klart. – Men nu kommer alltså ytterligare ett smycke att läggas till de andra. Kostertistel från Zorbas strand!

Martorn i finsilver
Martorn i finsilver!

*Kostertisteln är egentligen ingen tistel alls, fast det känns så. Den är faktiskt närmare släkt med maskrosor och prästkragar än med tistlar.

Martorn
Martorn på Zorbas strand

Viol!

18 april, 2018

Fotot jag lade in igår, det var ju en schablon till en viol! Nu har jag jobbat med den, av och till, i flera dagar. Idag blev den färdig!

Viol-halssmycke
Violen som halsband

Man kan bära den både som halsband och som brosch.
Fiffigt va (tack igen, Kricko!)! 

Violsmycket som brosch
Violen som brosch

Baksidan av smycket
Med en säkerhetsnål blir smycket enkelt till en brosch!

Nu ska jag bekänna någonting: Ursprungsviolen, den som fick bli förebild för schablonen, den knyckte jag! Ja, jag nöp av den i smyg från en stor violplanta på en plantskola! Men, jag lugnade mitt dåliga samvete med att just den blomman säkert skulle hunnit vissna långt innan plantan köpts och planterats någonstans. Visst!? …och ibland har ju nöden ingen lag. 

Det är lika spännande varenda gång man doppar ett silversmycke i ett patineringsbad! Oftast doppar man korta stunder och sköljer (för att stoppa förloppet)…doppar och sköljer, doppar och sköljer… Ibland uppstår bara en gul färgskiftning som mörknar litegrann för varje dopp, tills färgen är varmt brunaktig. Andra gånger skimrar föremålen i regnbågens alla färger! Det är synd att patinan nöts av så lätt, men huvudsyftet med patineringen är att få detaljer att framstå tydligare. 
Här är några bilder av violens svavelbad (i blommans mitt har jag faktiskt penslat på lite koncentrerad svavellever-gelé).

Violsmycke i patinerings-dopp
Violen tar sig ett svavellever-bad

Violsmycke efter patinering
Innan slutputsningen