Ormår i år!

Det lär vara ett riktigt ormår i år! Säkert är det därför både ormbeställningar och orm-inspiration ringlar till!

Läderband i olika färger
Tolv meter äkta spanskt läder

Sammanlagt tolv meter band av äkta spanskt läder i olika färger, har jag köpt in, tillsammans med magnetlås i passande storlek. Ett par ormar är jag klar med och ett par till är på gång.
Jag har upptäckt att det inte blir lättare för varje orm-smycke jag skapar. Snarare tvärtom! Det är väl märkligt!
Att de första silverormarna jag gjorde blev så lyckade på direkten, var antagligen ren och skär nybörjartur. Då uppstod inga problem med sprickor i materialet eller att ormarna krympte så mycket i bränningen att de inte passade till läderbanden de skulle sitta på.
Ett par av de första ormarna jag gjorde nu i somras, krympte så till den milda grad att de inte går att använda som armband. Dem har jag lagt åt sidan för att smälta ner, när jag någon gång i framtiden ska testa att smälta silver för gjutning!

Så här blir en silverorm till...
Så här blir en liten silverorm till:
Först rullar jag den tills den blir så lång och smal som jag vill ha den. Sedan ringlar jag den runt en liten bågkonstruktion för att torka. Det är viktigt att denna båge är ca 12 – 15% bredare och tjockare än läderbandet ormen ska sitta på. Innan ormen har torkat stämplar jag min logga och finsilverstämpeln ”999” på undersidan av huvudet.
Därefter är det dags för bränning och polering i trumlaren! I de flesta fall patinerar jag ormens huvud efteråt, för att ögats detaljer ska synas bättre.
Leveransklara
Färdiga för leverans!

Många järn i elden…

Nej, inte järn i elden, men en hel del silver i ugnen har det varit idag!
Den här gången har jag koncentrerat mig på att få till några fler violer, både stora och små! …och så ett litet gäng slingriga armbands-ormar. Helt plötsligt har det blivit efterfrågan på dem! Jätteskoj!

Violer och ormar tas ur ugnen...
Det är alltid lika spännande att ta ut nybrända silver saker!

Ny liten orm

 

Sir Väs har fått en uppföljare! Hon är lite tjockare än brorsan och väger 1,35 gram mer. Annars är de ganska lika varandra.

Ormen får hänga på tork runt en lädersnodd

Ormhuvud
Här tittar den fram efter en sista liten finslipning före bränningen.  Två små näshål har den fått också.

Signerad och med silverstämplad (med ”999”, som betyder 999 tusendelar silver!) under hakan

Färdigbrända saker av silverlera har en yta som vitt siden. Den borstas bort med en mässingsborste.

Polering! (Jag har investerat i en uppsättning polertrissor till min gamla Dremel. De är så bra!

Skinande blank och klar!

Flera ormar!

Jag har varit väldigt orm-inspirerad den sista tiden! Lika bra att smida medan järnet är varmt…så det har blivit några fler.
Jag har kommit på att dessa ormar är lika passande för killar som för tjejer!..( Så sätt igång och beställ, killar! )

Mats orm

De två senaste ormarna ser ut så här:
Ormarmband på torr mossa

När jag tillverkar dessa ormar måste jag snurra upp dem på en specialgjord ställning:
Älska Hammarby!

Fast just den här ormen var lite kinkig att få till, så den hamnade bland silversoporna:

Silversopor

Nu ligger den bland en massa överbliven silverlera och väntar på att bli återanvänd. Vem vet…Kanske den kommer att bli en slända i sitt nästa liv?…Eller en liten blomma?

Sir Väs

När man har bränt några omgångar silverlera har man lärt sig att älska ett speciellt ljud. Det är ljudet som hörs när man tar det brännheta silversmycket och doppar det i vatten*, för att kyla ned det. Mmmm! 
Här är ett kort videoklipp som illustrerar det (glöm inte att ha ljudet på!):

När silverföremålet är nybränt har det en yta som vitt siden. Nästa moment i arbetet är att borsta bort den vita yta så att silverytan kommer i dagen. Det gör man enklast med en mässingsborste. Resultatet blir en matt silveryta. För att få ytan blank  kan man antingen polera den med en agatpenna, eller låta smycket få rumla runt i en trumlare ett tag. Jag valde det senare. 

Så här blev slutresultatet:

Hängande orm
Sir Väs

* Ni som brukar stöpa tenn vid Nyår, ni känner igen ljudet! 🙂

 

 

Ny liten orm

Min orm och jag
Min orm och jag

Alla ni som känner mig sedan gammalt vet att jag är lite svag för ormar. Särskilt gulliga är de väl inte, men fascinerande och vackra. Det började redan när jag var liten och som ”fjortis” skaffade jag mig en egen orm, en schackmönstrad strumpebandssnok! Han var väldigt fin. Favoritmaten var strömmingsfiléer, vill jag minnas. Mina klasskompisar och jag minns fortfarande när jag hade honom med mig till skolan…Men det är en annan historia 🙂 (Skoj var det, i alla fall!)
I våras hälsade vi på hos ormarna i Öby kulle, precis när de hade vaknat. Nu har den lilla silverormen jag gjorde då fått en kompis! 

Orm-armband

Här är några foton från själva tillblivelsen:

Ormen formas till
Ormen får torka på en liten bågformad ställning

Torr och slipad
Torr och slipad

Mina initialer samt silverstämpel på plats

750° varm orm!
Här tar jag ut den från ugnen.. (ca 750° varm!)

Puts med mässingsborste!
Dags för lite putsning med mässingsborsten! Efter det blir det en stunds trumling för att få den riktigt blank – även inuti…

Man skulle kunna fästa den här lilla slingerkompisen runt armen antingen med ett sidenband, ett snöre eller en lädersnodd (och knyta fast), men jag har valt att köpa en 5 mm smal platt läderrem att trä upp ormen på. Ett magnetlås (nickeltestade av mig) gör det väldigt enkelt att ta av och på sig armbandet!

ormarmbandet

Smala läderremmar går att köpa i en massa olika färger, men jag har valt att köpa in de här tre färgerna:

Tre stycken läder-remmar
Tre fina färger: Längst ner: Cognacsfärgad, i mitten: matt brun, och överst: matt ljusbrun!

Ormarna har vaknat!

20 april, 2018

Varning för ormar!
Varning för ormar!

Efter den extremt långa vintern har ormarna äntligen vaknat i Öby Kulle! Naturfreak, som jag är, har jag redan hunnit lura med mig min gubbe dit två gånger under loppet av en vecka!
Det är fantastiskt att få komma dessa vackra varelser så nära! De har även inspirerat mig till ett nytt smycke! En orm av renaste finsilver!