Sådär, ja! Den blev färdig till slut, den lilla silveröringen…
Öringen är färdig!
Kategori: silverpasta
Julklappsproblem?
Hittade du inte den rätta julklappen? Börjar paniken krypa på?
Kanske hittar du din räddningsplanka här! Är du intresserad av något smycke? Hör i så fall av dig till mig via kontaktformulär-länken på den här sidan! Välkommen! 🙂
Om du är nyfiken på något av smyckena i samlingen kan du klicka på motsvarande siffra här nedan. Då kommer du antingen till en sida i bloggen, eller en bild i galleriet där du kan ta dig en närmare titt.
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 41, 42, 43, 44, 45, 46
Ginkgo…
Åh, vad jag älskar ginkgoträdets blad! De är så vackra; de solfjäderformade bladen och de långa smala skaften!
Ginkgoträd är ju inte särskilt vanliga här i Sverige. Därför har jag spanat efter dem när jag varit söderöver. Förgäves. Men, tack vare en vän fick jag chansen att plocka några i lördags! (Tack, Kerstin!) 🙂
Jag googlade för att få veta lite mer om det här vackra trädet. OJ, vad många spännande saker jag fick lära mig! Bl.a. lärde jag mig att ginkgoträdet (Ginkgo Biloba) är en symbol för ett långt liv, överlevnad, styrka och fred.
Trädet är ett levande fossil! Det växte här på Jorden redan för 200 miljoner år sedan och ser likadant ut idag! Tänk er att dinosaurier gick och tuggade på dessa vackra blad!
I Hiroshima växer än idag flera ginkgoträd som överlevde dagen då atombomben föll!…och de växer fortfarande!
Ginkgoträdet kan bli tusen år gammalt!
Dessutom är Ginkgo Biloba en uppskattad medicinalväxt! Visst är det fantastiskt!
När jag fortsatte googla (på ”ginkgo, stockholm”), fick jag fram att det finns ginkgoträd i Bergianska trädgården (Stockholms botaniska trädgård) och att man även har planterat ginkgoträd längs Hornsgatan i Stockholm! I tisdags hade jag vägarna förbi där, så jag klev av bussen för att leta ginkgoträd. Jag behövde inte leta. Gatan kantades av ginkgoträd hela vägen fram till Mariatorget! Förutom att de är vackra, och säkert bara kommer att bli vackrare med åren, är de tänkta att suga i sig en massa koldioxid från den livliga trafiken nedanför. Himla bra idé! De blir dessutom läckert citrongula på hösten, innan de tappar sina blad! – ”Blad”, förresten… Ginkgoträdet är snarare ett barrträd än ett lövträd, och ”bladen” räknas av botaniker mer som en platta av ihopväxta barr än som löv!
Kort sagt: Vare sig Ginkgon är ett lövträd eller ett barrträd så är det ett fascinerande träd!
Jag kommer säkert att göra fler ginkgosmycken!
Fiasko!
Nu blommar doftrankan i fönstret. Vilka vackra blommor!…och vilka ljuvliga dofter de sprider i rummet! …och, Vilken vacker form för ett par örhängen!, tänkte jag. Så jag nöp av ett par av blommorna, spetsade dem på varsin tandpetare, blandade till lite ny ”silverpasta” och penslade på ett första lager silver.
När man torkar silver som man penslat på blad eller blommor, får man inte ha för bråttom. Det går inte att använda värmetork. Då kan blomman/bladet börja skrumpna och allt blir pannkaka.
Eftersom det var rätt sent på kvällen, använde jag svamptorken…men bara för att blåsa lite…med rumsvarm luft. Det fungerade bra, så jag hann pensla på ett andra lager silver innan det var dags att gå och sova. Det här lagret gjorde jag lite tjockare än det första.
Jag kände på mig att allt skulle gå jättebra! Inte den minsta lilla onda aning hade jag…
Allt såg också bra ut nästa morgon, men jag förstod ganska snart att jag nog hade haft lite för bråttom. De två lagren silver som jag hunnit pensla på kvällen innan, räckte inte för att ge stöd åt nästa lager. Nu hade nämligen själva blommorna börjat mjukna lite…
Ganska snart insåg jag att det var lika bra att ”lägga ner” mitt doftranke-projekt.
Trots allt är det ingen större skada skedd. De vissnande blommorna var lite sega, så de gick lätt att lirka ut ur sina silverfodral utan att de gick sönder. Med hjälp av lite vatten och en spatel har silvret blivit till användbar silverpasta igen! 😊
Stor slända behöver stor åkpåse
Nu är den färdig…den specialbeställda silversländan som har ett ”hemligt budskap” på magen (som just får vara ”hemligt” ett tag till! 🙂
Kroppen är modellerad av korklera som fått ett tjockt hölje av silver. Vingarna, däremot, är uppbyggda med äkta trollsländevingar som grund! De kommer från den slända som dödskraschade på en grannes balkong, tidigare i somras…
För att göra vingarna stadigare än de varit på föregående sländor jag gjort, fick de här en armering av hård silverplåt (sterlingsilver) i själva vingfästena. Korkhuvudet tog jag bort och ersatte med ett av solitt silver. Det blev bäst och snyggast.
Den här sländan är ganska stor. Faktiskt i största laget för de små linnepåsar jag brukar leverera mina smycken i.
…Men en liten åkpåse måste den få! Jag bestämde mig för att göra en med lite bättre passform.
Vilken tur jag hade som hittade ett stort stycke naturfärgat linnetyg på Stockholms Stadsmission! Precis vad jag hade tänkt leta efter i någon tygaffär! ….och nu fick jag äntligen användning för mitt gamla tygtrycks-jox också! (De grejerna har jag inte använt sedan jag sydde bebishättor till Siri!…med små blåvingar och nyckelpigor på 🙂
Nygamla sländor
Ett bra sätt att använda väntetiden (på stämpeln) är att ta hand om tre sländor som jag faktiskt skapade i början av mars. När jag då skulle ge dem slut-finishen (konstigt ord…) upptäckte jag att vingfästena var för veka. Efter det fick de ligga i fyra månader, fram tills nu!
Jag har nu förstärkt vingfästena, på både ovan- och undersidorna genom att lägga på några extra lager med silverpasta. Nu är de inte bara starka, de är även putsade och patinerade…färdiga att flyga vidare!
Första flygturen gick över Frösjön idag!
Många saker på gång samtidigt!
De senaste dagarna har jag hållit på med flera saker samtidigt. Det spruckna maskrosbladet har jag nu patinerat i ammoniak-ångor, inget annat. Tycker att det räcker. Det har fått en mörkare, lite ”gyllengrön” nyans. Jag har
också köpt guldpulver (som jag kan använda till smink också! )! Jag har testat att blanda det med epoxylim. Det gick bra, men jag är liiiite fundersam när det gäller guldnyansen. Den känns för varm…för varmt gul. Jag avvaktar ett tag med att fylla i den där sprickan. Kanske jag hittar någon annan metod… Kanske det finns några bra tips, därute?
Istället för att laga maskrosblad har jag pysslat med en massa andra saker,
bl.a. att göra avgjutningar av vackra små naturföremål. Vad sägs t.ex om knoppar från svinmålla, pyttesmå gatukamomillblommor eller utblommade jasminblommor? Jättevackert! Om det nu blir några silversmycken av det här i slutänden, det är en annan fråga.
Jag har också plockat små violer för att göra mallar till lite mindre silvervioler än de jag gjort tidigare.
Sist, men inte minst, har jag börjat jobba på en ny silverslända! Den här gången utgår jag från äkta sländevingar, liksom då jag skapade min allra första silverslända – Siris Silverslända! Den här sländan kommer att bli lite större. Vingarna kommer från den slända min gulliga granne hittade död på sin balkong (och överlät till mig). Det är en annan art än den ”mosaikslända” jag fick vingarna från förra gången.
Det här är en ”fyrfläckig trollslända”. Den har bredare, mer bastanta vingar. Kroppen (som får bli längre och smalare) har jag nu modellerat fram av korklera. När den är bestruken med tillräckligt många lager silverpasta och har torkat ordentligt är det dags för bränning. Då kommer korkleran att brinna bort. Kvar blir den ihåliga kroppen!
Det jag jobbar med nu, efter att ha bestrukit vingarna med de första silverskikten, är en förstärkning för själva fästet i kroppen. Den här gången ska jag testa med små flikar av ganska kraftig silver-plåt (sterlingsilver). Jag tror att de kommer att kunna fästas på vingarnas undersida utan att det ser för klumpigt ut.
Fortsättning följer!
Siris silverslända
26 nov, 2017:
Till slut, efter sju sorger och åtta bedrövelser, lyckades jag få Siris Silverslända färdig! Ska jag vara ärlig är jag jättenöjd!
Istället för att berätta mer ingående om den krångliga skapelseberättelsen, presenterar jag här detta lilla bildspel:
Korken är torr…
17 nov, 2017 :
Nu har kroppen av korklera torkat så pass att jag kan börja täcka även den med silverpasta! Jag sätter ett par tandpetare som handtag på den. Där blir det sedan ett hål där gaserna efter korkleran kan pysa ut under bränningen. Annars exploderar väl hela härligheten..
Attans, också!
16 nov, 2017:
Attans också! Det var mycket svårare än jag trodde att få silverpastan att fästa på vingarna! Det blir lite av ”vatten på en gås-effekt”!.. och när jag målar över de redan torra partierna lossnar de i stora flagor! Ja, även vingarna går sönder! Jag ömsom svär och gråter lite. Hur ska jag laga vingarna? Hopplöst, ju!
Men, så får jag en idé! Någonstans har jag ”dekorationslöv” liggandes! Sådana där som bara har nerverna kvar! Dem kanske jag skulle kunna använda! Men hur ska jag fästa dem över hålen i vingarna…och med vad?
Kanske en minimini-droppe honung skulle kunna funka bra som klister? Värt att testa!…och så testar jag:
Det fungerar perfekt! Nu kan jag fortsätta att bygga på vingarna!
Men mycket jobb återstår. Varje silverlager måste torka ordentligt innan nästa lager kan läggas på.