Höstens sista slända?

Nu, när alla sommarens trollsländor flugit till sällare jaktmarker, såg denna silverslända dagens ljus…

Höstens sista slända på lavbevuxen gammal stolpe
Höstens sista…?

Jag tillämpade en annan teknik när jag skapade den här sländan än med de tidigare; den stora skillnaden var att jag brände alla delar samtidigt, den här gången. Tidigare har jag bränt vingarna i förväg. Det har varit enklast så. Den här tekniken var en aning svårare, men slutresultatet blev lite snyggare, tycker jag.
…och så var det detta med hålet i magen…

Collage från tillverkningen
Några glimtar från tillblivelsen…

När jag fick de första beställningarna på brosch-sländor, kändes det självklart att montera en broschnål på undersidan. Först när jag fick ett önskemål om en slända som skulle kunna användas både som brosch och som halssmycke föddes idéen med ”hålet i magen”. Det har sedan blivit lite av ett signum för mina sländor. Tack vare hålet i magen kan man enkelt växla mellan att använda sin slända antingen som brosch (med hjälp av säkerhetsnål från plaggets avigsida) eller som hänge!

Sländan som hänge resp. brosch
Hänge eller brosch – plättlätt att växla.

Men, helt nöjd var jag inte. Problemet med ”nosringen” måste lösas. Hur skulle man enkelt kunna haka av och på sländan, utan att behöva ha en nosring hängandes från sländans huvud? Visst, jag skulle kunna ha ett s.k. springlås på halsbandet, men det skulle inte bli särskilt snyggt.
Efter lite funderande hittade jag en bra lösning även på det! Jag klurade ut en krok som gör att man lätt kan haka av och på sländan. Ja, den är faktiskt min alldeles egna uppfinning, så vitt jag vet, i alla fall…

Silverkrok!
Kroken av sterlingsilver, som gör det enkelt att haka av (och på) sländan från halsbandet!

Bockar…

I somras fick jag ytterligare en något ”udda” förfrågan: Kunde jag möjligen skapa några små bockar till ett gäng damer som har en ”Get-klubb”?
Men, självklart, sa jag! Dessutom fick jag ett modellerat litet designförslag.
Nu blev detta getprojekt liggandes, mest hela sommaren, men i mitt huvud jobbade jag på..och tänkte…och utvecklade den lilla getabocken.

Det första jag gjorde var att gjuta av modellen, för att få en kopia att laborera med. Jag ändrade, putsade och lät allt vila, ibland i flera veckor…Sedan putsade jag lite till och kände mig fram. Vilken skojig uppgift!..och vilken tur att beställaren inte hade så bråttom!

Tredje formen gjorde jag av gips.

Silverbockarna ville jag gjuta i en silikonform. Silikon är flexibelt och lätt att böja, så att man smidigt kan lirka ut bockarna. Min tanke var att jag skulle skapa formen genom att gjuta av bockmodellen av modellera…Men, si det gick inte. Jag hade valt fel sorts modellera! Silikonet härdade inte, utan reagerade kemiskt med modelleran så att det bara blev smet av allting! Då gjorde jag en ny modell som jag gjorde en gipsform av, istället… för att i den forma en ny modellbock..av fimolera. Fimo-bocken brände jag för säkerhets skull. Sedan gjorde jag en silikonformen utifrån den.

Fimobocken gjorde jag en silikonavgjutning av.

Denna lilla prototyp visade sig användbar på flera sätt. Planen var att jag skulle förse varje liten bock med en pin-nål, på baksidan….Men, så slog det mig att den måste vara väldigt baktung! Var skulle jag fästa nålen? Skulle det över huvud taget fungera med en pinnål? Skulle inte bockarna tippa bakåt?
Nu kom fimo-bocken till dubbel användning; jag borrade små hål i den och testade, men den tippade var jag än borrade hålet. Möjligen skulle det ha fungerat att fästa pin-nålen i hornet, men det kändes inte som någon bra idé.
Då kom jag på den geniala idén att fästa en liten ”båge” på baksidan. I den kunde man fästa bocken med en säkerhetsnål från plaggets avigsida.
Jag kände mig otroligt smart….men bocken tippade ändå. Det fick bli ett litet rör på baksidan istället, ett rör att sticka säkerhetsnålen genom!


Jag trodde att jag hade hittat lösningen på problemet hur jag skulle få bockarna att sitta på plats. Men, nej då! Idén med det horisontala röret på baksidan var inte heller särskilt fiffig! Nu dippade inte bocken bakåt. Inte framåt heller…utan utåt. UTÅT! (@%.§€≠&£«‰+!!)
Det blev till att tänka om ännu en gång. Egentligen fanns det bara ett alternativ kvar… Inte särskilt snyggt, men å andra sidan är det ju framsidan som ska synas.

Så här fick det bli.

”Die Libelle”…

Ojojoj, vilken lång historia! I februari fick jag som sagt en beställning på en slända som skulle kunna användas både som en brosch och som ett halssmycke. Den skulle bli en bröllopsdagspresent. Hur lång tid kunde det ta att få den klar?
Sådant är alltid svårt att sia om, men jag satte igång på direkten och jobbade ganska koncentrerat för att den skulle hinna fram i god tid! Ända till Tyskland skulle den, och ”Man vet ju aldrig vad som händer på vägen”, tänkte jag. 

Själva kroppen är klar…

Den 8:e mars var sländan färdig och nästa dag skickade jag iväg den i en rekommenderad ”Skicka direkt”- försändelse till Tyskland.

Die Libelle, putsad och klar att flyga söderut….
Med hjälp av säkerhetsnålen blir sländan lätt till en brosch!

Trots att jag hade betalat för att bli uppdaterad om paketets resa hörde jag inget förrän jag ringde postens kundtjänst, efter precis en vecka. Då fick jag veta att paketet hade kommit fram redan den 11:e, men anmälts som ”olevererbart” (p.g.a. ett adressfel). Min tyske vän gjorde sina efterforskningar på plats och när ytterligare tre veckor hade gått reklamerade jag försändelsen. Efter ett par dagar fick jag svar från Post Nord att de undersökte saken… och strax därpå meddelade de att paketet var på väg tillbaka till Sverige.

Dagarna gick, och igår, nära en månad efter att jag skickat iväg den, kom den äntligen tillbaka!…

…för att kunna vända åter söderut. Denna gång med justerad adress!

Viol till en 80-åring

Jag har fått en beställning på en ny viol! Den ska bli en åttioårspresent.
Silverviolerna hör till mina absoluta favoriter. De är även de som jag har fått flest beställningar på.

Obränd silverviol
Nu återstår bara lite finputs!

Julklappsproblem?

Hittade du inte den rätta julklappen? Börjar paniken krypa på?
Kanske hittar du din räddningsplanka här! Är du intresserad av något smycke? Hör i så fall av dig till mig via kontaktformulär-länken på den här sidan! Välkommen! 🙂 

Smycken till salu!

Om du är nyfiken på något av smyckena i samlingen kan du klicka på motsvarande siffra här nedan. Då kommer du antingen till en sida i bloggen, eller en bild i galleriet där du kan ta dig en närmare titt.

1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 2324, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 41, 42, 43, 44, 45, 46

 

Silvervioler modell mindre…

Nu är småviolerna färdiga! De passar att bära runt halsen i en liten silverkedja eller i ett smalt lädersnöre. Precis som de större violerna går de att bära som brosch också. Då sticker man en säkerhetsnål (från insidan av kläderna) genom öglan på baksidan. 

Två silvervioler på rosa bakgrund

När de är nyputsade reflekterar den blanka silverytan omgivningen så att det ser ut som om de ändrar färg. Det syns tydligt på bilden nedan. Det är lite skojigt att leka med 🙂

Violer som reflekterar färger
Här är det min röda t-shirt och de gröna bladen på en stor physalisplanta i bakgrunden som ”spillt över” på violerna.

…och så några bilder från själva skapelseprocessen:
Överst till höger.: finsilverstämpeln ”999” trycks på plats. Undre raden från vänster: De brända silvret har en sidenvit yta när de är nybrända. 
Sista bilden: Nyupptagna från patineringsbadet.

Collage av violskapandet...

Det är bara att bryta ihop och gå vidare…

Med lödningen har jag inte kommit vidare. Det beror på att jag inte velat fortsätta innan jag skaffat en bättre brännare. Men, snart så!
Idag läste jag ett gammalt inlägg i en silversmidesgrupp på Facebook; det handlade om precis samma problem som jag har tampats med. Så här stod det: ”Japp, vissa dagar går inget som man vill, inte en lödning som gick som jag ville (lodet bara pärlade sig) och en smältning som havererade, det är bara att bryta ihop och gå vidare…” Det där uttrycket tänker jag ta till mig och göra till mitt eget! ….och nu är det minsann dags att gå vidare! 

Igår började jag med ett par nya silvervioler. De här blir mindre än de tidigare jag har gjort. 

Liten viol på torkning
Vilolen får ligga och torka på en flirtkula för att inte ligga platt

Två blivande silvervioler
Violerna har torkat, men jag har jämnat till dem med en blöt pensel. Bredvid ligger det som ska bli öglor för kedja / snöre

 

 

 

 

Viol nummer fem, sex och sju

Samtidigt som  det ju blir alldeles extra stökigt runtomkring mig, är det väldigt händigt att jobba med flera olika saker samtidigt. 
Parallellt med den stora sländan har jag jobbat med tre nya violer. De blev klara idag! 
Tre violer tillsammans med äkta penséerDe här violerna var nummer fem, sex och sju i ordningen. Fastän jag nu borde ha lite rutin på dessa, stöter jag på olika små problem varje gång jag påtar ihop en ny.  Det är det som gör hantverket så roligt, tror jag. Skulle det gå på rutin skulle nog en stor del av tjusningen försvinna.

Obrända violer framifrån och bakifrånSkjuts in i ugnen

Viol!

18 april, 2018

Fotot jag lade in igår, det var ju en schablon till en viol! Nu har jag jobbat med den, av och till, i flera dagar. Idag blev den färdig!

Viol-halssmycke
Violen som halsband

Man kan bära den både som halsband och som brosch.
Fiffigt va (tack igen, Kricko!)! 

Violsmycket som brosch
Violen som brosch

Baksidan av smycket
Med en säkerhetsnål blir smycket enkelt till en brosch!

Nu ska jag bekänna någonting: Ursprungsviolen, den som fick bli förebild för schablonen, den knyckte jag! Ja, jag nöp av den i smyg från en stor violplanta på en plantskola! Men, jag lugnade mitt dåliga samvete med att just den blomman säkert skulle hunnit vissna långt innan plantan köpts och planterats någonstans. Visst!? …och ibland har ju nöden ingen lag. 

Det är lika spännande varenda gång man doppar ett silversmycke i ett patineringsbad! Oftast doppar man korta stunder och sköljer (för att stoppa förloppet)…doppar och sköljer, doppar och sköljer… Ibland uppstår bara en gul färgskiftning som mörknar litegrann för varje dopp, tills färgen är varmt brunaktig. Andra gånger skimrar föremålen i regnbågens alla färger! Det är synd att patinan nöts av så lätt, men huvudsyftet med patineringen är att få detaljer att framstå tydligare. 
Här är några bilder av violens svavelbad (i blommans mitt har jag faktiskt penslat på lite koncentrerad svavellever-gelé).

Violsmycke i patinerings-dopp
Violen tar sig ett svavellever-bad

Violsmycke efter patinering
Innan slutputsningen