Höstens sista slända?

Nu, när alla sommarens trollsländor flugit till sällare jaktmarker, såg denna silverslända dagens ljus…

Höstens sista slända på lavbevuxen gammal stolpe
Höstens sista…?

Jag tillämpade en annan teknik när jag skapade den här sländan än med de tidigare; den stora skillnaden var att jag brände alla delar samtidigt, den här gången. Tidigare har jag bränt vingarna i förväg. Det har varit enklast så. Den här tekniken var en aning svårare, men slutresultatet blev lite snyggare, tycker jag.
…och så var det detta med hålet i magen…

Collage från tillverkningen
Några glimtar från tillblivelsen…

När jag fick de första beställningarna på brosch-sländor, kändes det självklart att montera en broschnål på undersidan. Först när jag fick ett önskemål om en slända som skulle kunna användas både som brosch och som halssmycke föddes idéen med ”hålet i magen”. Det har sedan blivit lite av ett signum för mina sländor. Tack vare hålet i magen kan man enkelt växla mellan att använda sin slända antingen som brosch (med hjälp av säkerhetsnål från plaggets avigsida) eller som hänge!

Sländan som hänge resp. brosch
Hänge eller brosch – plättlätt att växla.

Men, helt nöjd var jag inte. Problemet med ”nosringen” måste lösas. Hur skulle man enkelt kunna haka av och på sländan, utan att behöva ha en nosring hängandes från sländans huvud? Visst, jag skulle kunna ha ett s.k. springlås på halsbandet, men det skulle inte bli särskilt snyggt.
Efter lite funderande hittade jag en bra lösning även på det! Jag klurade ut en krok som gör att man lätt kan haka av och på sländan. Ja, den är faktiskt min alldeles egna uppfinning, så vitt jag vet, i alla fall…

Silverkrok!
Kroken av sterlingsilver, som gör det enkelt att haka av (och på) sländan från halsbandet!

Bockar…

I somras fick jag ytterligare en något ”udda” förfrågan: Kunde jag möjligen skapa några små bockar till ett gäng damer som har en ”Get-klubb”?
Men, självklart, sa jag! Dessutom fick jag ett modellerat litet designförslag.
Nu blev detta getprojekt liggandes, mest hela sommaren, men i mitt huvud jobbade jag på..och tänkte…och utvecklade den lilla getabocken.

Det första jag gjorde var att gjuta av modellen, för att få en kopia att laborera med. Jag ändrade, putsade och lät allt vila, ibland i flera veckor…Sedan putsade jag lite till och kände mig fram. Vilken skojig uppgift!..och vilken tur att beställaren inte hade så bråttom!

Tredje formen gjorde jag av gips.

Silverbockarna ville jag gjuta i en silikonform. Silikon är flexibelt och lätt att böja, så att man smidigt kan lirka ut bockarna. Min tanke var att jag skulle skapa formen genom att gjuta av bockmodellen av modellera…Men, si det gick inte. Jag hade valt fel sorts modellera! Silikonet härdade inte, utan reagerade kemiskt med modelleran så att det bara blev smet av allting! Då gjorde jag en ny modell som jag gjorde en gipsform av, istället… för att i den forma en ny modellbock..av fimolera. Fimo-bocken brände jag för säkerhets skull. Sedan gjorde jag en silikonformen utifrån den.

Fimobocken gjorde jag en silikonavgjutning av.

Denna lilla prototyp visade sig användbar på flera sätt. Planen var att jag skulle förse varje liten bock med en pin-nål, på baksidan….Men, så slog det mig att den måste vara väldigt baktung! Var skulle jag fästa nålen? Skulle det över huvud taget fungera med en pinnål? Skulle inte bockarna tippa bakåt?
Nu kom fimo-bocken till dubbel användning; jag borrade små hål i den och testade, men den tippade var jag än borrade hålet. Möjligen skulle det ha fungerat att fästa pin-nålen i hornet, men det kändes inte som någon bra idé.
Då kom jag på den geniala idén att fästa en liten ”båge” på baksidan. I den kunde man fästa bocken med en säkerhetsnål från plaggets avigsida.
Jag kände mig otroligt smart….men bocken tippade ändå. Det fick bli ett litet rör på baksidan istället, ett rör att sticka säkerhetsnålen genom!


Jag trodde att jag hade hittat lösningen på problemet hur jag skulle få bockarna att sitta på plats. Men, nej då! Idén med det horisontala röret på baksidan var inte heller särskilt fiffig! Nu dippade inte bocken bakåt. Inte framåt heller…utan utåt. UTÅT! (@%.§€≠&£«‰+!!)
Det blev till att tänka om ännu en gång. Egentligen fanns det bara ett alternativ kvar… Inte särskilt snyggt, men å andra sidan är det ju framsidan som ska synas.

Så här fick det bli.

”Die Libelle”…

Ojojoj, vilken lång historia! I februari fick jag som sagt en beställning på en slända som skulle kunna användas både som en brosch och som ett halssmycke. Den skulle bli en bröllopsdagspresent. Hur lång tid kunde det ta att få den klar?
Sådant är alltid svårt att sia om, men jag satte igång på direkten och jobbade ganska koncentrerat för att den skulle hinna fram i god tid! Ända till Tyskland skulle den, och ”Man vet ju aldrig vad som händer på vägen”, tänkte jag. 

Själva kroppen är klar…

Den 8:e mars var sländan färdig och nästa dag skickade jag iväg den i en rekommenderad ”Skicka direkt”- försändelse till Tyskland.

Die Libelle, putsad och klar att flyga söderut….
Med hjälp av säkerhetsnålen blir sländan lätt till en brosch!

Trots att jag hade betalat för att bli uppdaterad om paketets resa hörde jag inget förrän jag ringde postens kundtjänst, efter precis en vecka. Då fick jag veta att paketet hade kommit fram redan den 11:e, men anmälts som ”olevererbart” (p.g.a. ett adressfel). Min tyske vän gjorde sina efterforskningar på plats och när ytterligare tre veckor hade gått reklamerade jag försändelsen. Efter ett par dagar fick jag svar från Post Nord att de undersökte saken… och strax därpå meddelade de att paketet var på väg tillbaka till Sverige.

Dagarna gick, och igår, nära en månad efter att jag skickat iväg den, kom den äntligen tillbaka!…

…för att kunna vända åter söderut. Denna gång med justerad adress!

Sländetider…

Idag postade jag ännu en silverslända. En slända av typen brosch-slända! Vad skulle en sådan kunna heta på latin? Odonata Fibulam, kanske? Hade min pappa varit i livet fortfarande, hade jag kunnat fråga honom. Kanske någon annan vet? Spelar inte så stor roll, men så här ser den ut, i alla fall:

Nu har jag fått en beställning på ännu en slända. ”Skulle det möjligen gå att göra en som både går att använda som en brosch och som ett halssmycke?” Hmm.. Nja… Tänker på idén med silverviolerna, som man kan fästa med en säkerhetsnål på baksidan…

…men det blir nog lite knepigt att tillämpa samma lösning på en tung slända. Det blir nog lite vingligt, skulle jag tro. Men så fick jag en idé! Så jag satte igång att skissa lite:

Kanske ändå… Varför inte? Väl värt att testa!

Första broschen!

Tidigare i våras fick jag en förfrågan om en brosch. En slände-brosch! Silversländor har jag ju hunnit göra några stycken. Sländor för att hänga runt halsen. Någon slände-brosch har jag däremot inte gjort tidigare, ingen brosch över huvud taget (om man bortser från de där violerna som man kan fästa med en säkerhetsnål från baksidan). Därför skulle det säkert gå jättebra, tänkte jag! Det första jag funderade på var om jag skulle försöka mig på att skapa en broschnål på egen hand eller om jag skulle köpa en. Jag bestämde mig för att köp en, för proffsigt ska det vara, ju!

Två små foton av den obrända sländan med låsdetaljer...
De fasta delarna i låsanorningen bakade jag in i sländans kropp före bränningen. Sist av allt, när sländan var bränd, satte jag själva nålen på plats.

Visst blev det några små snubblingar på vägen, men om dem berättar jag inte… som att jag blev tvungen att tillverka en helt ny nål av sterlingtråd, till exempel…som jag dessutom ”härdade”, enligt alla konstens regler. Kände mig så stolt över att jag fixade det!

Sländebroschen på utblommade julrosor
Här poserar brosch-sländan på några utblommade julrosor.
Sländebroschen på min kappa
Den är ganska tung, broschsländan, den passar inte på någon tunn sidenblus direkt.. Däremot kommer den att stortrivas på en lite tjockare tröja, ett kavajslag, eller som här, på en kappa…