Handgjorda silversmycken, mm…
Det kom ett mejl från Göteborg med en undran om jag möjligen säljer örhängen av avgjutna musslor… hjärt-, ring- eller blåmusslor. Jag tog fram mina sparade strandfynd från Koster och plockade ut de vackraste musselskalen. Efter ytterligare lite mejlkonversation kom vi fram till att vi skulle testa hur den lilla blåmusslan på 2,7 cm skulle göra sig som örhänge.
Efter bränningen krympte de 2,7 centimetrarna till 2,5. Precis lagom.
Nu har jag inte så många smycken kvar, här hemma.
Idag träffade jag nämligen Gunilla, som har den lilla butiken på Sydkoster! Det ska bli jättespännande att se om någon av hennes kunder faller för något av mina smycken!
Visst ser det välorganiserat och prydligt ut? Inte likt mig alls, faktiskt. Men ibland överraskar jag t.o.m. mig själv!
2 maj, 2018
När skaparlusten och inspirationen är på topp, men silverleran börjar ta slut i burken, då är det en stor tröst att ha ett litet förråd av bronslera kvar! Sockertång-smycket ser dessutom bättre ut i brons än i silver, skulle jag tro. Bronsfärgen liknar ju mer den äkta varan.
Det är fel på min brännugn. Den värms upp för fort. Jag har fått fraktsedlar hemskickade för att kunna skicka in den på reparation, men jag drar ut på det. Jag behöver ju min ugn!…och vem vet hur länge det skulle dröja innan jag får tillbaka den?
Nåja..jag har i alla fall testat mig fram till ett bränningsschema som passar för bronsleran. Efter mycket puts glänser den som guld!
Så här ser bronssakerna ut efter den sista bränningen – varmt roströda! Jag älskar den här färgen och övervägde faktiskt att strunta i putsningen… Men det blev en ordentlig puts, i alla fall. Stålborsten räckte inte till för att få upp blänket. Utan kära gamla Bettan (min Dremel-maskin) hade jag aldrig klarat det!
Det krävs tålamod för att bränna brons. Två bränningar behövs. Allt måste svalna innan man täcker över föremålen med aktivt kol så att det inte ska komma till något syre! ..och när bränningen är klar måste allt svalna igen, innan man plockar fram sakerna ur kolet.
Den här gången fick det bli tre Kosterinspirerade bronssmycken.
Ser du den lilla ”vattendroppen” längst ner på sockertångsmycket? Det är en liten kula av finsilver som jag har placerat på ett hål i smycket. Eftersom silver och brons inte vill ”gifta sig” med varandra, har jag ”nitat”fast kulan med silverlera och bränt silvret på plats. Låter det knepigt? Så här ser det ut på baksidan, i alla fall…
7 april, 2018
Joodå. Det blev rätt så bra till slut ändå.
Det är både knepigt och spännande, detta med brons! Man kan aldrig (i alla fall inte jag… än!) förutspå hur resultatet ska bli. Det känns som lite av ett lotteri att fiska upp sitt alster ur kolsmulorna.
Den här gången var det färdigbrända föremålet täckt av en matt, intensivt rostfärgad yta… Jag undrar varför? För snabb uppvärmning? För hastig avkylning? Kanske har syre kommit in i bränningsboxen, trots kolet? Jag får säkert svar i framtiden.
Den röda beläggningen var inte lätt att få bort!
Först försökte jag med stålborste och såpvatten. Det hjälpte inte särskilt mycket. Därefter fick ostronskalet tumla runt i poleringstrumlaren hela natten. Det hjälpte inte heller! Skalet var fortfarande matt och fläckvis rostfärgat. Då tog jag hjälp av gamla Bettan (min gamla Dremel) + lite polermedel och äntligen fick jag det resultatet som jag hade hoppats på!
Nu fattas bara en lagom lång bronskedja innan mitt ostronsmycke är färdigt!
6 april, 2018
Påsken tillbringade vi med dottern Siri i Oslo. På påskdagen tog vi en promenad till Hellviktangen, och stranden av Oslofjorden.
Som flugan dras till lorten, kan jag inte närma mig en havsstrand utan att dras till den och allt spännande man kan hitta där!
I en plastkasse plockade jag med mig olika sorters ostron- och musselskal, snäckor och tång. Mest spännande var ett par lösa ”fästplattor” efter ostron! På undersidan av dem fanns fantastiska mönster efter döda havstulpaner (som ostronen måste ha suttit fast på!). Dessa mönster inspirerar till kommande silversmycken!
Men, först och främst vill jag nu fortsätta att testa bränning av brons.
Ett av de små ostronskalen jag hittade passar perfekt som form för ett smycke! Det skulle bli alldeles för kostsamt att göra det i silver. Därför passar det perfekt att skapa ett ostronskal av brons!
Så här långt ser det bra ut i alla fall.
Jag har fäst en liten bronsögla i spetsen av skalet.
Nu återstår…”bara” bränningen!
Efter den första bränningen ser det ut så här:
Nu ska den brännas i ytterligare två timmar..(800°!!)…och först när den har svalnat vet vi…
2 jan, 2018:
Jag inleder det nya året med mera marint.
Med hjälp av en liten hjärtmussla formar jag ett par örhängen.
…och de får sällskap av en sjöstjärna.