Handgjorda silversmycken, mm…
Tillgången på döda sländor är betryggande. Tack vare min snälla granne och hennes balkong vid vattnet, har jag nu tillräckligt med sländvingar att gjuta av till kommande silversländor! Detta är den TREDJE sländan som kraschat på hennes balkong under den gångna sommaren!
Äntligen har svamparna kommit! Vem hade kunnat tro att det skulle bli ett bra svampår, efter den extrema torkan vi fick uppleva i somras!
Vi har bland annat hittat massor av fina, mumsigt stunsiga Karl-Johansvampar! Så, nu har vår gamla torkapparat (med 30 år på nacken!) fått lite annat än silversmycken att jobba med igen.
Så fort jag sätter foten ute i naturen får jag massor av idéer av sådant man skulle kunna använda till smycken av olika slag!.. Vackra blad, frökapslar och blommor…och texturer av olika slag! Texturer från bark, till exempel…eller från svampar! Vilka vackra mönster man kan låna till ett smycke eller en smyckedetalj!
Jag har ingen aning om ifall jag kommer att använda mig av någon av de här texturerna i framtiden, men nu finns de sparade i alla fall.
Nu har den här bloggen fått en ny sida: ”Smycken som hittat hem”, heter den.
Jag skulle bli så hjärtans gla’ om du som har köpt eller fått något av mina smycken skulle vilja bidra till den här sidan. Ta en bild, klicka på mejl-länken längst ned på sidan och skicka bilden till mig! Anonymt eller ej.. med eller utan någon berättelse.. Jag blir lika glad!
Idag damp stämpeln äntligen ned i brevlådan!
Den blev över förväntan bra och tydlig; jag var faktiskt en smula orolig, eftersom jag inte ville ha den större än 3 mm på höjden. Men, titta!
Yippieh!
Stämpeln har äntligen kommit!! – Till Sverige, alltså…
Jag antar att det var ett bra tag sedan den anlände till Sverige. Men det tar ju förstås tid för Post Nord att hantera paketet, fotografera det, skicka kravbrev o.s.v, o.s.v…
Lite gulligt av dem ändå, att låta mig få titta på mitt paket…
Min signaturstämpel är på väg!
Oj, vad jag har funderat, fram och tillbaka på vad jag ska ha för logga…något att stämpla mina smycken med! Jag har skissat och skissat, på allt från sländor och skalbaggar till eklöv och små blommor, men inget har känts helt ”rätt”, så varför inte mina initialer, helt enkelt? Det kan ju aldrig bli fel?
Så, jag tog en app på paddan* till hjälp och började skissa. Jag skissade och skissade och vartefter jag skissade gick jag tillbaka och kasserade de skisser jag inte var helt nöjd med. Sammanlagt måste det ha blivit hundratalet skisser! – Men, vet ni vad! Den som till slut blev kvar – den jag tyckte bäst om – var den allra första i raden av alla de skisser jag gjorde! Den allra första! Märkligt.
Jag skickade in signatur-skissen till ett företag (i Las Vegas!) för att få den omvandlad till en pytteliten stämpel, bara 3 mm hög! Jag är faktiskt lite ängslig för att den inte ska bli tydlig nog, men nu är den i alla fall på väg! Ihhh, vad spännande!
*”Paper”, heter appen
När jag är riktigt engagerad i något jobb, blir det av någon anledning fler och fler saker som läggs på hög runtomkring mig. Till slut ser man nästan inte bordet under alla drivor med saker! Hög tid att ta sig i kragen och röja upp, alltså.
Kom sedan på att jag har kvar en påse med tång, från besöket på Koster… Visserligen har jag sköljt av innehållet ett par gånger, men det var ett tag sedan nu. Dags att ta hand om det också.
Huvva…det doftade inte parfym direkt, om jag nu uttrycker mig milt! Tur att påsen var lufttät. Jag grävde runt i den slemmiga geggan och räddade några fina små tångbitar. Sedan åkte allt direkt i kompostpåsen!
…och för att kunna slänga de där små undanplockade bitarna, skyndade jag mig att gjuta av dem:
Det är inte dumt med omtänksamma grannar!
Den här lilla kompisen ändade sitt liv på en av mina grannars balkong. Antagligen kraschade den in i ett fönster…eller också kanske det helt enkelt var dags för den att ”flyga vidare”.
Jag hoppas kunna hedra hens minne med något vackert i silver…
Tack, Ulrika!
17 april, 2018
Kan du gissa mitt nya projekt?
6 april, 2018
Påsken tillbringade vi med dottern Siri i Oslo. På påskdagen tog vi en promenad till Hellviktangen, och stranden av Oslofjorden.
Som flugan dras till lorten, kan jag inte närma mig en havsstrand utan att dras till den och allt spännande man kan hitta där!
I en plastkasse plockade jag med mig olika sorters ostron- och musselskal, snäckor och tång. Mest spännande var ett par lösa ”fästplattor” efter ostron! På undersidan av dem fanns fantastiska mönster efter döda havstulpaner (som ostronen måste ha suttit fast på!). Dessa mönster inspirerar till kommande silversmycken!
Men, först och främst vill jag nu fortsätta att testa bränning av brons.
Ett av de små ostronskalen jag hittade passar perfekt som form för ett smycke! Det skulle bli alldeles för kostsamt att göra det i silver. Därför passar det perfekt att skapa ett ostronskal av brons!
Så här långt ser det bra ut i alla fall.
Jag har fäst en liten bronsögla i spetsen av skalet.
Nu återstår…”bara” bränningen!
Efter den första bränningen ser det ut så här:
Nu ska den brännas i ytterligare två timmar..(800°!!)…och först när den har svalnat vet vi…
