Till salu på Koster!

Idag, den 1 juli, öppnar den lilla trevliga presentboden Kostersand, på Sydkoster. Där kommer dessa smycken att finnas till försäljning:

Kostersmycken

Städdags!

När jag är riktigt engagerad i något jobb, blir det av någon anledning fler och fler saker som läggs på hög runtomkring mig. Till slut ser man nästan inte bordet under alla drivor med saker!  Hög tid att ta sig i kragen och röja upp, alltså. 

Stökigt resp. nystädat arbetsbord
Före och efter…

Kom sedan på att jag har kvar en påse med tång, från besöket på Koster… Visserligen har jag sköljt av innehållet ett par gånger, men det var ett tag sedan nu. Dags att ta hand om det också.
Huvva…det doftade inte parfym direkt, om jag nu uttrycker mig milt! Tur att påsen var lufttät. Jag grävde runt i den slemmiga geggan och räddade några fina små tångbitar. Sedan åkte allt direkt i kompostpåsen!

Tång i kompostpåse
Stinkande kompostpåse…

…och för att kunna slänga de där små undanplockade bitarna, skyndade jag mig att gjuta av dem:

Tångavgjutning på g
Tångavgjutning på g

Nu räcker det…

 

Blåstång av finsilver
Blåstång från Kosterhavet

Nu har jag säkert gjort tillräckligt många saker med anknytning till hav och saltstänkta stränder. Det både räcker och blir över, skulle jag tro. 
Det sista jag blev färdig med var några små bitar blåstång av finsilver. Förlagorna plockade jag på en strand på Nordkoster.
Det märkliga med dessa tångruskor är att de nästan saknade blåsor på stjälkarna.
För att vara på den säkra sidan frågade jag den jourhavande biologen Didrik, på Naturhistoriska Riksmuséet. Han svarade:
”På vågexponerade lokaler saknar de ibland blåsor och västra Koster får nog anses kvala in som vågexponerat!” Så då vet vi alltså det! 
I ”Vattenkikaren” står mer att läsa om just det… (Ja, ja..jag vet att jag är lite av naturnörd!)

Några små silverfiskar har jag också gjort sedan senast jag skrev här, men vilken art de hör till kan nog inte ens jourhavande biolog klura ut…

Silverfiskar
Silverfiskar

Jag tycker faktiskt att de gör sig bäst i ett litet stim så här. Trots det hoppas jag att var och en av dem kommer att hänga runt någons hals i framtiden. 
Smyckena här nedan kommer förhoppningsvis att hänga och dingla från någons örsnibb:
Marina örhängenFörlagorna till dem är hjärtmussla (längst till vänster) och skal från sjöborrar.
Visste ni förresten att man kan äta sjöborrar! Det upptäckte jag nyss, när jag började googla på dem. Hjärtmusslan är ätlig den också! Inte så mycket mat i en sådan, men det är kanske bra att veta om det kniper?

Citat från artikel av Tove Oskarsson Henckel, SvD  29 sep, 2015