Efter den extremt långa vintern har ormarna äntligen vaknat i Öby Kulle! Naturfreak, som jag är, har jag redan hunnit lura med mig min gubbe dit två gånger under loppet av en vecka!
Det är fantastiskt att få komma dessa vackra varelser så nära! De har även inspirerat mig till ett nytt smycke! En orm av renaste finsilver!
Fotot jag lade in igår, det var ju en schablon till en viol! Nu har jag jobbat med den, av och till, i flera dagar. Idag blev den färdig!
Violen som halsband
Man kan bära den både som halsband och som brosch.
Fiffigt va (tack igen, Kricko!)!
Violen som broschMed en säkerhetsnål blir smycket enkelt till en brosch!
Nu ska jag bekänna någonting: Ursprungsviolen, den som fick bli förebild för schablonen, den knyckte jag! Ja, jag nöp av den i smyg från en stor violplanta på en plantskola! Men, jag lugnade mitt dåliga samvete med att just den blomman säkert skulle hunnit vissna långt innan plantan köpts och planterats någonstans. Visst!? …och ibland har ju nöden ingen lag.
Det är lika spännande varenda gång man doppar ett silversmycke i ett patineringsbad! Oftast doppar man korta stunder och sköljer (för att stoppa förloppet)…doppar och sköljer, doppar och sköljer… Ibland uppstår bara en gul färgskiftning som mörknar litegrann för varje dopp, tills färgen är varmt brunaktig. Andra gånger skimrar föremålen i regnbågens alla färger! Det är synd att patinan nöts av så lätt, men huvudsyftet med patineringen är att få detaljer att framstå tydligare.
Här är några bilder av violens svavelbad (i blommans mitt har jag faktiskt penslat på lite koncentrerad svavellever-gelé).
Violen tar sig ett svavellever-badInnan slutputsningen
Polerad och klar. Nu är det bara en bronskedja som fattas.
Det är både knepigt och spännande, detta med brons! Man kan aldrig (i alla fall inte jag… än!) förutspå hur resultatet ska bli. Det känns som lite av ett lotteri att fiska upp sitt alster ur kolsmulorna.
Den här gången var det färdigbrända föremålet täckt av en matt, intensivt rostfärgad yta… Jag undrar varför? För snabb uppvärmning? För hastig avkylning? Kanske har syre kommit in i bränningsboxen, trots kolet? Jag får säkert svar i framtiden.
Rävrött ostronskal!
Den röda beläggningen var inte lätt att få bort!
Först försökte jag med stålborste och såpvatten. Det hjälpte inte särskilt mycket. Därefter fick ostronskalet tumla runt i poleringstrumlaren hela natten. Det hjälpte inte heller! Skalet var fortfarande matt och fläckvis rostfärgat. Då tog jag hjälp av gamla Bettan (min gamla Dremel) + lite polermedel och äntligen fick jag det resultatet som jag hade hoppats på!
Gamla Bettan levererade, som vanligt…
Nu fattas bara en lagom lång bronskedja innan mitt ostronsmycke är färdigt!
Påsken tillbringade vi med dottern Siri i Oslo. På påskdagen tog vi en promenad till Hellviktangen, och stranden av Oslofjorden.
Som flugan dras till lorten, kan jag inte närma mig en havsstrand utan att dras till den och allt spännande man kan hitta där!
I en plastkasse plockade jag med mig olika sorters ostron- och musselskal, snäckor och tång. Mest spännande var ett par lösa ”fästplattor” efter ostron! På undersidan av dem fanns fantastiska mönster efter döda havstulpaner (som ostronen måste ha suttit fast på!). Dessa mönster inspirerar till kommande silversmycken!
Skatten från Hellviktangen
Men, först och främst vill jag nu fortsätta att testa bränning av brons. Ett av de små ostronskalen jag hittade passar perfekt som form för ett smycke! Det skulle bli alldeles för kostsamt att göra det i silver. Därför passar det perfekt att skapa ett ostronskal av brons!
A Wannabe?
Så här långt ser det bra ut i alla fall.
Jag har fäst en liten bronsögla i spetsen av skalet.
Nu återstår…”bara” bränningen!
I passiv väntan på sitt aktiva kol…
Efter den första bränningen ser det ut så här:
Efter första bränningen…
Nu ska den brännas i ytterligare två timmar..(800°!!)…och först när den har svalnat vet vi…
Det här är favoritboken för tillfället!
Där samlar jag alla de saker jag jag gör. Jag älskar att bläddra i den!
Den vackert präglade läderpärmen gjorde min farfar till pappa eller till farmor, en gång i tiden. Bägge hade de initialerna AH. (Det hade även jag som flicka, förresten.. Det var därför jag fick den av pappa…)
Nu är min andra silverslända färdig!
Den var inte riktigt lika jobbig som den första. Istället för att använda vingarna från en riktig trollslända som ”gjutformar”, använde jag formar som jag gjutit av den första sländans vingar. ”Good Enough”, tycker jag. 😊
Jag vågade mig på att bränna ännu ett bronshjärta idag. Det blev inte helt misslyckat, faktiskt, men alldeles knottrigt. Det beror på att temperaturen har varit för hög. Bronset har smält så pass att de små kolpartiklarna har gjort avtryck. Ganska charmigt ändå, om man nu vill se det från den ljusa sidan….och det vill man ju.
Nu har jag gjort ett gäng provbitar av brons. Dem ska jag bränna på olika temperaturer. Kanske kan jag på så sätt komma fram till en idealtemperatur för just min ugn?
Nu börjar jag känna mig rätt mätt på silverhjärtan.. För ett tag framöver, i alla fall. Efter det här ska jag göra ett nytt försök med att bränna brons. Håll tummarna!
Än är det mer än en vecka kvar innan det är Alla Hjärtans Dag. Dags att fylla på lagret med några hjärtan till. Det får bli hjärtan av modellen ”lagade hjärtan”.
Nr 3 och 4 av sitt slagBulligt och ihåligt. Gosigt att hålla i handen…