Nu är det snart ett år sedan jag gjorde ett par halssmycken i form av ett par ginkgoblad.
Det är inte helt lätt att få tag på ginkgoblad att använda som förlaga… De mest lättåtkomliga ginkgoträden jag känner till, i Stockholm, är för höga för att man ska kunna tjyva några blad. På hösten går det lättare. Då kan man leta på marken. Men, nu på sommaren, kan det vara lite knepigt. Efter lite letande hittade jag ändå ett par låga ginkgosar som jag knyckte några blad från.
Tidigare använde jag tekniken att pensla silverpasta på baksidan. Det är både omständligt och tålamodskrävande. Dessutom blir resultatet ofta för tunt; efter att ha penslat på lager på lager med silverpasta överskattar man lätt silverlagrets tjocklek. Slutresultatet blir då ofta både för tunt och för sprött.
Att istället kavla ut silverleran i en bestämd tjocklek, (0,7 – 1 mm) och sedan göra ett avtryck av lövet i leran blir bättre, tycker jag. Men det förutsätter att bladet/lövet inte har alltför kraftiga nerver. I sådana fall kan penslingen vara att föredra, trots allt.
När jag gör örhängen nuförtiden, tillverkar jag mina egna öronkrokar . Då får örhänget ett personligare utseende. En del hängen kommer bäst till sin rätt med långa, generöst tilltagna krokar. Andra gör sig bäst med en kortare krok. Dessutom kan det variera från person till person hur långa krokar man vill ha. Ju längre, desto ”dingligare”. Materialet är en 0,7 mm tjock tråd av sterlingsilver. När jag format kroken så som jag vill ha den, ”härdar” jag den genom att lägga den på ett flackjärn och banka på den med en nylonhammare. Då blir silvret hårdare och mindre böjligt. Nästan som trolleri!
