Ormår i år!

Det lär vara ett riktigt ormår i år! Säkert är det därför både ormbeställningar och orm-inspiration ringlar till!

Läderband i olika färger
Tolv meter äkta spanskt läder

Sammanlagt tolv meter band av äkta spanskt läder i olika färger, har jag köpt in, tillsammans med magnetlås i passande storlek. Ett par ormar är jag klar med och ett par till är på gång.
Jag har upptäckt att det inte blir lättare för varje orm-smycke jag skapar. Snarare tvärtom! Det är väl märkligt!
Att de första silverormarna jag gjorde blev så lyckade på direkten, var antagligen ren och skär nybörjartur. Då uppstod inga problem med sprickor i materialet eller att ormarna krympte så mycket i bränningen att de inte passade till läderbanden de skulle sitta på.
Ett par av de första ormarna jag gjorde nu i somras, krympte så till den milda grad att de inte går att använda som armband. Dem har jag lagt åt sidan för att smälta ner, när jag någon gång i framtiden ska testa att smälta silver för gjutning!

Så här blir en silverorm till...
Så här blir en liten silverorm till:
Först rullar jag den tills den blir så lång och smal som jag vill ha den. Sedan ringlar jag den runt en liten bågkonstruktion för att torka. Det är viktigt att denna båge är ca 12 – 15% bredare och tjockare än läderbandet ormen ska sitta på. Innan ormen har torkat stämplar jag min logga och finsilverstämpeln ”999” på undersidan av huvudet.
Därefter är det dags för bränning och polering i trumlaren! I de flesta fall patinerar jag ormens huvud efteråt, för att ögats detaljer ska synas bättre.
Leveransklara
Färdiga för leverans!

Almfrön

Almfrön

Sparvar och duvor har helt plötsligt ett överflöd av mumsig mat till sig och sina ungar, för nu är almarnas frön mogna! Inne i städerna rasslar och prasslar de torra fröna i varenda rännsten.

Även vi människor kan faktiskt äta almfrön. De smakar riktigt gott, men det är inte mycket mat på dem. Knappt tillräckligt för att kunna känna vad de smakar.
Men de har fin form!…och de går att gjuta av!

…och med lite patinering blir slutresultatet ganska likt originalet, tycker jag!

Silverfrön på kvist

Kålmal

Ett mask-blad skapas...

Förra årets slingerkrasse blev nästan helt uppäten av kålmal. Pyttesmå larver åt upp alla bladen, ett efter ett. Jag sprayade med såpvatten och gjorde allt för att rädda vår krasse …men förgäves.

Uppäten slingerkrasse.
Efter kålmalarnas härjningar

I år hoppas jag att vi slipper de där små marodörerna!
Hur som helst gav de mig lite inspiration till att göra något gott av det hela: små silverlarver som knaprar på krasseblad!

Silverblad och riktigt blad
Här är ett Photoshop-collage av en levande mal från förra året och en nygjord silvervariant!
(fast egentligen liknar silverlarven mer en kålfjärilslarv).

Violfrossa!

De senaste veckorna har jag jobbat en hel del med violer. Det har mest handlat om violer som ska bäras som halssmycken. Stora violer och små violer. Jag gör dem på ungefär samma sätt men ändå blir de alla olika…och det är väl det som är charmen med handgjorda saker…

Ja, hittills har det bara handlat om halssmycken, men så fick jag en förfrågan om jag inte skulle kunna göra ett par viol-örhängen!…ett par långa, dinglande…ÅHH, vad roligt! Jag satte igång på direkten!

Örhängen på g!
På bilden högst upp till vänster ska strax den lilla foderblads-rosetten skäras ut, den som ska sitta på blommans baksida. Längst ned till vänster har violerna rumlat runt i trumlaren under ett par timmar. Det är det bästa sättet att få silvret skinande blankt!
Där nere, till höger, ser du mitt allra första par hemmagjorda öronkrokar av sterlingsilver. Verktyget som skymtar på bilden är en ”trådavrundare”. Med den slipar man av ändarna på silvertråden så att de blir runda och fina..

Ja, jag blev jätteinspirerad av uppgiften att få göra ett par viol-örhängen! Egentligen är väl själva skapelseprocessen densamma, i alla fall i början. Men, i tankarna ställer man ändå in sig på slutresultatet…hur och var ska själva fästet sitta? Ska violen få dingla fritt eller ska kanske öronkroken* sitta fast i hänget?

Stora violer
Blivande halssmycken, modell större
Blivande halssmycken, modell mindre…
När bindemedlet brinner bort ryker det väldeliga och osar eldsvåda inne i badrummet..ja, i hela lägenheten faktiskt! (Stackars ”Bästekusinen” satt på toa när det började ryka…)

*Jag har tidigare lärt mig att det heter ”örkrok” och inte ”öronkrok”, men varje gång jag har sagt örkrok har jag tyckt att det har låtit lite knäppt. Så jag frågade Mamma Google! Resultatet: antal träffar på örkrok blev 25 700, men på öronkrok fick jag 29 200 träffar! Därför blir det ”ÖRONKROK” från och med nu.