Etikett: bronslera

Joodå…

7 april, 2018

Joodå. Det blev rätt så bra till slut ändå.

Polerat ostronskal
Polerad och klar. Nu är det bara en bronskedja som fattas.

Det är både knepigt och spännande, detta med brons! Man kan aldrig (i alla fall inte jag… än!) förutspå hur resultatet ska bli. Det känns som lite av ett lotteri att fiska upp sitt alster ur kolsmulorna. 
Den här gången var det färdigbrända föremålet täckt av en matt, intensivt rostfärgad yta… Jag undrar varför? För snabb uppvärmning? För hastig avkylning? Kanske har syre kommit in i bränningsboxen, trots kolet? Jag får säkert svar i framtiden. 

Nybränt bronsostron
Rävrött ostronskal!

Den röda beläggningen var inte lätt att få bort! 
Först försökte jag med stålborste och såpvatten. Det hjälpte inte särskilt mycket. Därefter fick ostronskalet tumla runt i poleringstrumlaren hela natten. Det hjälpte inte heller! Skalet var fortfarande matt och fläckvis rostfärgat. Då tog jag hjälp av gamla Bettan (min gamla  Dremel) + lite polermedel och äntligen fick jag det resultatet som jag hade hoppats på!

Polering med Dremel
Gamla Bettan levererade, som vanligt…

Nu fattas bara en lagom lång bronskedja innan mitt ostronsmycke är färdigt!

Wannabe-ostron?

6 april, 2018

Påsken tillbringade vi med dottern Siri i Oslo. På påskdagen tog vi en promenad  till Hellviktangen, och stranden av Oslofjorden.
Som flugan dras till lorten, kan jag inte närma mig en havsstrand utan att dras till den och allt spännande man kan hitta där!
I en plastkasse plockade jag med mig olika sorters ostron- och musselskal, snäckor och tång.  Mest spännande var ett par lösa ”fästplattor” efter ostron! På undersidan av dem fanns fantastiska mönster efter döda havstulpaner (som ostronen måste ha suttit fast på!). Dessa mönster inspirerar till kommande silversmycken! 

Skatten från Hellviktangen

Men, först och främst vill jag nu fortsätta att testa bränning av brons.
Ett av de små ostronskalen jag hittade passar perfekt som form för ett smycke! Det skulle bli alldeles för kostsamt att göra det i silver. Därför passar det perfekt att skapa ett ostronskal av brons!

A Wannabe?

Så här långt ser det bra ut i alla fall. 
Jag har fäst en liten bronsögla  i spetsen av skalet.
Nu återstår…”bara” bränningen! 

I passiv väntan på sitt aktiva kol…

Efter den första bränningen ser det ut så här:

Efter första bränningen…

Nu ska den brännas i ytterligare två timmar..(800°!!)…och först när den har svalnat vet vi…

Bronsarmband med eklöv

6 mars, 2018

Det blev ett vira-runt-sidenband-armband i brons också!
Det är spännande att växla mellan silver och brons! De är väldigt olika att arbeta med…och för att då inte tala om själva bränningsprocesserna! Det doftar olika också. Bronsleran har en lite sur, metallisk doft..
Den första bronsbränningarna jag försökte mig på blev ju ett fiaskon. Men, jag lyckades göra något bra av det helspruckna hjärtat ändå.  Det ena eklövet gick också att använda. Titta!

Det blev ett par hårpinnar också! Kanske är de för korta för att fungera så som det är tänkt. Brännboxen tillät inte längre (trots att de låg på diagonalen i boxen…).

Bronspinnar att ha i håret!

Trial and error

19 feb, 2018

Jag kom på att det kanske inte är fel på ugnen ändå. Däremot hade jag råkat puffa ut termostat-pinnen! Då blev det förstås helt bort i tok när det gäller temperaturmätningarna!

Men, trots att jag kanske har kommit på felet nu, får jag ändå inte till det med bronsbränningarna! Det har bara blivit pannkaka varenda gång jag har försökt bränna bronssaker! 

 Nu har jag gjort (och kommer nog att behöva göra många fler) små provbitar av brons som jag ska bränna under olika temperaturer och tider. 
Jag antecknar noga både temperatur och bränningstider… (tack för tipset, Krickolina!) Ingen av de första bitarna blev perfekt, men de är ändå läckra på något sätt…och klirrar fint i handen!

 

Halvlyckad bronsbränning

15 feb, 2018

Jag vågade mig på att bränna ännu ett bronshjärta idag. Det blev inte helt misslyckat, faktiskt, men alldeles knottrigt. Det beror på att temperaturen har varit för hög. Bronset har smält så pass att de små kolpartiklarna har gjort avtryck. Ganska charmigt ändå, om man nu vill se det från den ljusa sidan….och det vill man ju.

Nu har jag gjort ett gäng provbitar av brons. Dem ska jag bränna på olika temperaturer. Kanske kan jag på så sätt komma fram till en idealtemperatur för just min ugn?

”The strongest hearts have been broken the most”

25 Jan, 2018

Efter att ha svurit av mig den värsta besvikelsen över det misslyckade bronshjärtat började jag förstå att det faktiskt var vackert – på sitt sätt. Då började jag klura på hur jag skulle kunna ”förädla” det, så att någon faktiskt skulle vilja bära det som ett smycke.  
Så kom jag på att jag skulle tömma och spola ur alla de förkolnade resterna efter pappersstommen och fylla hjärtat med färgad gips! För att inte gipsen skulle välla ut genom alla sprickorna när jag sprutade in den, fyllde jag dem först med kladdmassa:

Sprickorna tätas med kladdmassa innan gipsen sprutas in
När gipsen torkat limmar jag fast de två lösa pusselbitarna. Nu återstår bara putsning!