annakalla – Sida 3 – Silverkällan

Hoppsan!

-Har du någon silverfågel?
– Jajamen! Jag har den här silvermåsen kvar (..och så skickade jag fotot av silvermåsen…

Den blev godkänd och det blev en snabb affär via Swish-betalning. Jag lovade att posta den redan nästa dag….Men den saknade silverstämpel! Det måste jag åtgärda innan jag skickar iväg den, tänkte jag.
Så jag tog fram hammaren och stämpelpräglaren, lade pippin på rygg och BANG!!! …så gick ena vingen av!
Hur tänkte jag? Tänkte jag över huvud taget? Näe, det gjorde jag INTE! (…för den vilade ju inte på ryggen, utan på vingarna!
Det var riktigt pinsamt att kontakta köparen för att meddela att: ”Tyvärr, det bidde ingen silvermås”…och skicka tillbaka pengar + porto.
Jag lovade dock att snarast göra en ny mås.
Här är den:

Nya måsen mot aftonhimmel — Den nya måsen tar en flygtur i kvällningen…

Den kraschade måsen då? Jag var alldeles för upprörd för att tänka på att dokumentera ”olyckan”. Det enda som fanns i mitt huvud var: laga, laga, laga!! Kanske jag skulle kunna använda den själv?
…och med hjälp av lite superlim + bikarbonat GICK det faktiskt att laga vingen! Visst syns ärret efter olyckan, men nu har jag en silvermås som är garanterat min egen!…och vet du vad, jag är faktiskt jättenöjd!

Två bilder på lagad mås — Märkt av Livet… (nej, ett offer för sin skapares klantighet..)

Lagad mås på mig själv — Nu har jag fått en egen silvermås!

Vem hade väl kunnat tro…

…att jag skulle få en beställning på ett par fotbolls-emblem! DIF, dessutom! 😅 Men, jag gillar ju utmaningar. Dessutom verkade beställaren vara väldigt sympatisk, så jag tog mig an uppgiften med liv och lust!

Prototyp i modellera — Eftersom jag skulle göra fler än ett, gjorde jag först en prototyp (med ca 10% krympmån) av modellera (för att sedan gjuta av denna).

Ska jag vara ärlig, är jag tacksam över att uppgiften just gällde ett DIF- emblem och inte Bajen, eller AIK, till exempel. Där skulle alla smådetaljer ha ställt till det ordentligt!

Ny liten stjärna

Nu har jag knåpat ihop en tvilling till den lilla stjärna jag skapade förra året.
Nu, liksom då förundras jag över att något så enkelt kan vara så knepigt att få till; att få ytan helt jämn och högblank, t.ex.

Nyformad silverstjärna — Knepigt att få till den där riktigt jämna ytan…

Formsilver (”silverlera”) krymper alltid i bränningen. Därför är det svårt att kunna förutsäga exakt vilket mått det färdigbrända smycket kommer att ha. Mellan 10 – 12% brukar det krympa, men jag har varit med om att det krympt upp till 15%! Men vår lilla glada stjärna krympte inte mer än 6,5%! 😊

Sländetider…

Idag postade jag ännu en silverslända. En slända av typen brosch-slända! Vad skulle en sådan kunna heta på latin? Odonata Fibulam, kanske? Hade min pappa varit i livet fortfarande, hade jag kunnat fråga honom. Kanske någon annan vet? Spelar inte så stor roll, men så här ser den ut, i alla fall:

Nu har jag fått en beställning på ännu en slända. ”Skulle det möjligen gå att göra en som både går att använda som en brosch och som ett halssmycke?” Hmm.. Nja… Tänker på idén med silverviolerna, som man kan fästa med en säkerhetsnål på baksidan…

…men det blir nog lite knepigt att tillämpa samma lösning på en tung slända. Det blir nog lite vingligt, skulle jag tro. Men så fick jag en idé! Så jag satte igång att skissa lite:

Kanske ändå… Varför inte? Väl värt att testa!

Det kom ett mejl…

Det kom ett mejl härom dagen, ett mejl av det mer ovanliga slaget…Avsändaren var en författare som ville ha min hjälp i sin research för en ny bok. Frågan gällde ”silverpasta”. Så här löd mejlet:

Så här svarade jag:

Hej, NN!
Vad roligt att kunna bidra med lite stoff till en bokresearch! Hoppas bara att jag inte gör dig besviken?
”Fisksilverpasta” har jag aldrig hört talas om. Silverpasta är jag däremot rätt förtrogen med!
Låt mig börja med en kort beskrivning av vad ”silverlera” eller PMC (Precious Metal Clay) är:
I början av 1990-talet hittade japanska Mitsubishi på ett fiffigt sätt att ta vara på de ädla metaller som finns i datorer och annan elektronik. Dessa ädla metaller (guld, silver eller koppar) maldes ned till ett fint pulver som blandades upp med en viss procent organiskt, giftfritt bindemedel + en smula vatten. I slutänden fick man en ädelmetall-lera (PMC) som gick att knåda och forma med bara fingrarna.
Det är av sådan lera jag formar mina smycken. Man jobbar alltså precis som med keramik..fast i ”pytteskala”. Det torkade och finslipade föremålet bränns till sist. Då brinner det organiska bindemedlet bort, och de mikroskopiska silverpartiklarna ”sintrar” och blir till 99,9% rent silver!

För att silverleran ska ha rätt konsistens får den inte vara för kladdig…utan lätt att knåda och forma.
Silverpasta är silverlera som blandats med så mycket vatten att konsistensen blir som så pass lös att den går att pensla på föremål.
Den säljs i pyttesmå glasburkar på 15 g, eller i små sprutor!
Man använder silverpastan som ”klister”. Jag penslar på en klutt silverpasta där jag exempelvis vill fästa en silverlera-detalj vid en annan, eller använda det för att laga sprickor och ojämnheter. När man jobbar med vanlig keramik har man också en ”lergegga” att klistra fast detaljer (t.ex. örat på en kopp) med. Det kallar man ”slick”.
Genom att pensla många lager silverpasta på baksidan av exempelvis ett löv, kan jag skapa ett vackert litet silverlöv. Jag kan också skapa en form (t.ex ett hjärta) av pappers- eller korklera och täcka med silverpasta. Vid bränningen brinner innehållet upp och bara silvret blir kvar. På det viset skapar jag t.ex. ihåliga silverhjärtan!
Jag gör min silverpasta själv, genom att spara spill från arbetet med silverleran. När det blivit tillräckligt mycket mal jag det i en kaffekvarn. Jag sprayar destillerat vatten över pulvret och bearbetar det tills det fått rätt konsistens. Sedan förvarar jag det i en liten plastburk med plastlock. Ibland vill man ha lite tunnare silverpasta, t.ex när man ska pensla löv. Då kan man späda ut den med en gnutta vatten. I silversprutan vill man ha pastan lite tjockare, däremot..
Lukten.. Hmm.. Fastän jag har ett väl utvecklat luktsinne kan jag faktiskt inte känna att det doftar just någonting. Tyvärr 🙂
Hoppas att det här var till lite hjälp..?
Lycka till med boken!
Mvh, Anna

”Nettans slända”

Ja, ”Nettans slända” fick bli arbetsnamnet för den här silversländan, som snoddes ihop i flygande fläng. Det var en smula kort om tid, nämligen, men samtidigt var det extra skoj. Jag visste ju att sländan skulle bli en present till en genuin trollslände-fantast!

…en skapelseberättelse i bilder:

Gjutformar i silikon — Med hjälp av plastmallarna har jag skurit ut vingarna ur den utkavlade silverleran och tryckt ner dem i silikonformarna, gjutna efter vingarna på en död slända

Färdig-gjutna vingar — Så här blev resultatet

Bakkroppen formad — Dags att forma bakkroppen! För att få den lite böjd får den ligga på tork på en stor kula

Bakkropp och bägge vingparen — Vingarna blir lättare att handskas med om man sätter ihop dem två och två…

Alla delar utom mellankroppen — Bara mellankroppen fattas. Nu är det dags att bränna vingarna. Jag tycker det är enklast att göra så….

Vingparen åker in i ugnen — Här ligger de, på väg in i brännugnen…

Ugnen i badrummet — …som står i badrummet. Temperaturen ska nu upp till 750°

Glödande hett i ugnen! — Nu har det börjat bli riktigt varmt, där inne!

Vingarna tas ut ur ugnen — *Vingarna är nu färdigbrända. De har fått en sidenvit yta av bränningen*

De båda vingparen i min hand — Innan behandlingen med mässingsborsten

De båda vingparen i min hand - borstade blanka — …och efter

På tork — Nu är mellankroppen formad och vingar, bakkropp och huvud monteras fast i den. Det är viktigt att allt håller formen under torkningen. Ett par sugrörs-bitar får hjälpa till.

Färdigtorkad — Små glipor runt vingarna tätas med silverlera i spruta.

Färdigtorkad slända i min hand — Så gott som färdig för bränning…

Sländans undersida — …med silverstämpeln på plats

Mätning av sländans längd före bränning — Under bränningen brinner det organiska bindemedlet upp och silvermolekylerna ”sintrar”. Det får som följd att föremålen krymper under bränning. Därför kan det vara skoj att mäta längden före och efter, tänkte jag… Före bränningen är den 60,37 mm lång

Obränd slända tillsammans med liten stjärna — Den får sällskap in i ugnen av en liten glad stjärna 🙂

Samma som ovan, fast färdigbrända — Efter bränningen är de båda vackert sidenvita

Mätning av sländans längd efter bränningen — …och nu är sländan bara 54,63 mm lång! Spännande! 9,5% kortare blev den…

Borstning med mässingsborste — Efter bränningen skrubbas Nettans slända med en mässingsborste

Sländan i patineringsbad — …och efter borstningen får den bada i ett patineringsbad med svavellever-lösning, för att detaljerna ska lyftas fram.

Mörk sländan efter patinering — Färdigbadad!

Sländan putsat med maskin — Nu är det dags för ”Gamla Bettan” att göra en insats. Poleringstrissan gör vår slända blank, men för att få upp en riktig högglans…

Sländan får högglans med agatsten — …efterpolerar jag med en polersten av agat (som jag brukar kalla ”agatpenna”)!

*Hmmm…är allt på plats nu? Smyckebrev, putsduk, visitkort och den lilla åkpåsen. Japp!*

Sländan i sin ask, tillsammans med gratulation från vännerna — …och så den lilla gratulationen från vännerna.. *…och till sist en liten uppmaning till Födelsedagsbarnet*:

Ask med uppmaningen "Får ej öppnas förrän onsdagen 200219!"

Grattis även från mig, Nettan! …och tack för den fina bilden (och att jag får använda den här! )

På efterkälken…

Har man en ”blogg” ska man uppdatera den när något nytt händer.
Det har jag nu inte gjort sedan den 10 augusti! Många tror att jag har slutat med mitt silverhantverk.. Men, det har jag inte. Det är bara så mycket annat som har kommit emellan. Världens mest underbara lilla dag-valp, till exempel. I tio underbara veckor hade jag lyckan att få rå om honom!
Ja, och så har jag pluggat också. Biodlingskunskap! Det har tagit ganska mycket tid…men SPÄNNANDE är det!…och så har det varit Julmarknad och jul, med alla förberedelser som har hört till det.
Däremellan har jag förstås gjort en hel del beställningsarbeten..

Nu tänker jag försöka komma ikapp med den här bloggen, också.
Undan för undan tänker jag skapa några inlägg som aldrig blev gjorda när de skulle ha blivit gjorda. För enkelhetens skull efter-daterar jag dem.

Blacksta Julmarknad

Igår var det dags för den årliga julmarknaden i gamla församlingshemmet i Blacksta by. Jag är så tacksam för att jag fick vara med och delta! Varje år träffas folk från hela trakten, minglar, fikar eller letar julklappar i en stämningsfull och vacker miljö. Det doftar kaffe, saffransbullar, pepparkakor och tända ljus. Man fylls man av en härlig julkänsla, så fort man kommer innanför dörrarna!

Här står marknadsgumman Anna på plats, med smycken, resväska, moss-installation och allt…

Här är några bilder, tagna strax innan vi slog upp portarna. Sedan vällde besökarna in!

Kanske undrar du hur det gick med försäljningen? Äsch… Det viktiga var att jag fick vara med, tycker jag!

Glad liten stjärna!

Åh, vad det är roligt att göra specialbeställda smycken, efter speciella önskemål; att försöka realisera en tanke eller en idé! Beställarens önskemål i det här fallet var: ”En sprallig och glad liten stjärna”. Vilken skojig utmaning! Jag började att ”spåna” fram och tillbaka,. Först i vanlig modellera…

När jag (och stjärnbeställaren) var nöjd med ”uttrycket”, göt jag en silikonform att gjuta silverstjärnan i! Nu kan stjärnan få bröder och systrar!

Den färdiga silverstjärnan får högglans i trumlaren

Ännu fler förberedelser…

Det börjar närma sig julmarknaden nu! Det blir min allra första marknad. Jag har aldrig sålt något över disk tidigare (om man bortser från öl- och vinutskänkning på en personalfest).
Undan för undan kommer jag på fler saker som måste fixas: skyltningsdetaljer – hur ska jag presentera sakerna? Jag vill ju att det ska se fint och ”lockande” ut! Kassalåda och växel måste jag också ha!

Jag blev överlycklig när jag hittade den vackra gamla resväskan på en loppis. ”Den ska jag ha!” sa jag till mig själv, och så blev det. Hur jag skulle inreda den visste jag inte säkert, men jag lutade åt att försöka hitta någon mossgrön sammet att klä den med..

Men, jag fick en smärre chock hemma, när jag kände hur den STANK tobak, inuti! Jag vädrade den ute på balkongen, men det hjälpte inte. En skål med ättika fick stå i väskan och ånga under några dagar…Det hjälpte inte heller. Jag sprayade min godaste parfym i väskan, men lukten var kvar i alla fall. ”Det är bara att gilla läget”, intalade jag mig. Tror inte att folk kommer att sticka in näsan i väskan i alla fall…(och ska jag vara riktigt ärlig, luktar det lite gott, på sätt och vis. Det påminner mig om min lilla pappa och hans pipor…)

För att förstärka skogskänslan gjorde jag en liten installation
med mossa och silversvampar!

Och så var det lådan att ha växel i…och TITTA vad jag hittade! En uråldrig gammal ask med en broderad solros på locket! Den ser ut att vara URGAMMAL! Tänk om den kunde berätta sin historia! Kan det vara mormors mor som broderade blomman, nå’n gång på 1800-talet?..eller kanske mormors mormor? Jag undrar vad den har använts till ; den ser lite sliten ut. Roligt att den får komma till användning, i alla fall!

M	T	O	T	F	L	S
1	2	3	4	5	6	7
8	9	10	11	12	13	14
15	16	17	18	19	20	21
22	23	24	25	26	27	28
29	30