Idag postade jag ännu en silverslända. En slända av typen brosch-slända! Vad skulle en sådan kunna heta på latin? Odonata Fibulam, kanske? Hade min pappa varit i livet fortfarande, hade jag kunnat fråga honom. Kanske någon annan vet? Spelar inte så stor roll, men så här ser den ut, i alla fall:
Nu har jag fått en beställning på ännu en slända. ”Skulle det möjligen gå att göra en som både går att använda som en brosch och som ett halssmycke?” Hmm.. Nja… Tänker på idén med silverviolerna, som man kan fästa med en säkerhetsnål på baksidan…
…men det blir nog lite knepigt att tillämpa samma lösning på en tung slända. Det blir nog lite vingligt, skulle jag tro. Men så fick jag en idé! Så jag satte igång att skissa lite:
Det kom ett mejl härom dagen, ett mejl av det mer ovanliga slaget…Avsändaren var en författare som ville ha min hjälp i sin research för en ny bok. Frågan gällde ”silverpasta”. Så här löd mejlet:
Så här svarade jag:
Hej, NN! Vad roligt att kunna bidra med lite stoff till en bokresearch! Hoppas bara att jag inte gör dig besviken? ”Fisksilverpasta” har jag aldrig hört talas om. Silverpasta är jag däremot rätt förtrogen med! Låt mig börja med en kort beskrivning av vad ”silverlera” eller PMC (Precious Metal Clay) är: I början av 1990-talet hittade japanska Mitsubishi på ett fiffigt sätt att ta vara på de ädla metaller som finns i datorer och annan elektronik. Dessa ädla metaller (guld, silver eller koppar) maldes ned till ett fint pulver som blandades upp med en viss procent organiskt, giftfritt bindemedel + en smula vatten. I slutänden fick man en ädelmetall-lera (PMC) som gick att knåda och forma med bara fingrarna. Det är av sådan lera jag formar mina smycken. Man jobbar alltså precis som med keramik..fast i ”pytteskala”. Det torkade och finslipade föremålet bränns till sist. Då brinner det organiska bindemedlet bort, och de mikroskopiska silverpartiklarna ”sintrar” och blir till 99,9% rent silver!
För att silverleran ska ha rätt konsistens får den inte vara för kladdig…utan lätt att knåda och forma. Silverpasta är silverlera som blandats med så mycket vatten att konsistensen blir som så pass lös att den går att pensla på föremål. Den säljs i pyttesmå glasburkar på 15 g, eller i små sprutor! Man använder silverpastan som ”klister”. Jag penslar på en klutt silverpasta där jag exempelvis vill fästa en silverlera-detalj vid en annan, eller använda det för att laga sprickor och ojämnheter. När man jobbar med vanlig keramik har man också en ”lergegga” att klistra fast detaljer (t.ex. örat på en kopp) med. Det kallar man ”slick”. Genom att pensla många lager silverpasta på baksidan av exempelvis ett löv, kan jag skapa ett vackert litet silverlöv. Jag kan också skapa en form (t.ex ett hjärta) av pappers- eller korklera och täcka med silverpasta. Vid bränningen brinner innehållet upp och bara silvret blir kvar. På det viset skapar jag t.ex. ihåliga silverhjärtan! Jag gör min silverpasta själv, genom att spara spill från arbetet med silverleran. När det blivit tillräckligt mycket mal jag det i en kaffekvarn. Jag sprayar destillerat vatten över pulvret och bearbetar det tills det fått rätt konsistens. Sedan förvarar jag det i en liten plastburk med plastlock. Ibland vill man ha lite tunnare silverpasta, t.ex när man ska pensla löv. Då kan man späda ut den med en gnutta vatten. I silversprutan vill man ha pastan lite tjockare, däremot.. Lukten.. Hmm.. Fastän jag har ett väl utvecklat luktsinne kan jag faktiskt inte känna att det doftar just någonting. Tyvärr 🙂 Hoppas att det här var till lite hjälp..? Lycka till med boken! Mvh, Anna
Ja, ”Nettans slända” fick bli arbetsnamnet för den här silversländan, som snoddes ihop i flygande fläng. Det var en smula kort om tid, nämligen, men samtidigt var det extra skoj. Jag visste ju att sländan skulle bli en present till en genuin trollslände-fantast!
…en skapelseberättelse i bilder:
Med hjälp av plastmallarna har jag skurit ut vingarna ur den utkavlade silverleran och tryckt ner dem i silikonformarna, gjutna efter vingarna på en död slända
Så här blev resultatet
Dags att forma bakkroppen! För att få den lite böjd får den ligga på tork på en stor kula
Vingarna blir lättare att handskas med om man sätter ihop dem två och två…
…och så blir huvudet till
Bara mellankroppen fattas. Nu är det dags att bränna vingarna. Jag tycker det är enklast att göra så….
Här ligger de, på väg in i brännugnen…
…som står i badrummet. Temperaturen ska nu upp till 750°
Nu har det börjat bli riktigt varmt, där inne!
Vingarna är nu färdigbrända. De har fått en sidenvit yta av bränningen
Innan behandlingen med mässingsborsten
…och efter
Nu är mellankroppen formad och vingar, bakkropp och huvud monteras fast i den. Det är viktigt att allt håller formen under torkningen. Ett par sugrörs-bitar får hjälpa till.
Små glipor runt vingarna tätas med silverlera i spruta.
Så gott som färdig för bränning…
…med silverstämpeln på plats
Under bränningen brinner det organiska bindemedlet upp och silvermolekylerna ”sintrar”. Det får som följd att föremålen krymper under bränning. Därför kan det vara skoj att mäta längden före och efter, tänkte jag… Före bränningen är den 60,37 mm lång
Den får sällskap in i ugnen av en liten glad stjärna 🙂
Efter bränningen är de båda vackert sidenvita
…och nu är sländan bara 54,63 mm lång! Spännande! 9,5% kortare blev den…
Efter bränningen skrubbas Nettans slända med en mässingsborste
…och efter borstningen får den bada i ett patineringsbad med svavellever-lösning, för att detaljerna ska lyftas fram.
Färdigbadad!
Nu är det dags för ”Gamla Bettan” att göra en insats. Poleringstrissan gör vår slända blank, men för att få upp en riktig högglans…
…efterpolerar jag med en polersten av agat (som jag brukar kalla ”agatpenna”)!
Hmmm…är allt på plats nu? Smyckebrev, putsduk, visitkort och den lilla åkpåsen. Japp!
…och så den lilla gratulationen från vännerna.. …och till sist en liten uppmaning till Födelsedagsbarnet:
Grattis även från mig, Nettan! …och tack för den fina bilden (och att jag får använda den här! )
Har man en ”blogg” ska man uppdatera den när något nytt händer. Det har jag nu inte gjort sedan den 10 augusti! Många tror att jag har slutat med mitt silverhantverk.. Men, det har jag inte. Det är bara så mycket annat som har kommit emellan. Världens mest underbara lilla dag-valp, till exempel. I tio underbara veckor hade jag lyckan att få rå om honom! Ja, och så har jag pluggat också. Biodlingskunskap! Det har tagit ganska mycket tid…men SPÄNNANDE är det!…och så har det varit Julmarknad och jul, med alla förberedelser som har hört till det. Däremellan har jag förstås gjort en hel del beställningsarbeten..
Nu tänker jag försöka komma ikapp med den här bloggen, också. Undan för undan tänker jag skapa några inlägg som aldrig blev gjorda när de skulle ha blivit gjorda. För enkelhetens skull efter-daterar jag dem.
