Höstens sista slända?

Nu, när alla sommarens trollsländor flugit till sällare jaktmarker, såg denna silverslända dagens ljus…

Höstens sista slända på lavbevuxen gammal stolpe
Höstens sista…?

Jag tillämpade en annan teknik när jag skapade den här sländan än med de tidigare; den stora skillnaden var att jag brände alla delar samtidigt, den här gången. Tidigare har jag bränt vingarna i förväg. Det har varit enklast så. Den här tekniken var en aning svårare, men slutresultatet blev lite snyggare, tycker jag.
…och så var det detta med hålet i magen…

Collage från tillverkningen
Några glimtar från tillblivelsen…

När jag fick de första beställningarna på brosch-sländor, kändes det självklart att montera en broschnål på undersidan. Först när jag fick ett önskemål om en slända som skulle kunna användas både som brosch och som halssmycke föddes idéen med ”hålet i magen”. Det har sedan blivit lite av ett signum för mina sländor. Tack vare hålet i magen kan man enkelt växla mellan att använda sin slända antingen som brosch (med hjälp av säkerhetsnål från plaggets avigsida) eller som hänge!

Sländan som hänge resp. brosch
Hänge eller brosch – plättlätt att växla.

Men, helt nöjd var jag inte. Problemet med ”nosringen” måste lösas. Hur skulle man enkelt kunna haka av och på sländan, utan att behöva ha en nosring hängandes från sländans huvud? Visst, jag skulle kunna ha ett s.k. springlås på halsbandet, men det skulle inte bli särskilt snyggt.
Efter lite funderande hittade jag en bra lösning även på det! Jag klurade ut en krok som gör att man lätt kan haka av och på sländan. Ja, den är faktiskt min alldeles egna uppfinning, så vitt jag vet, i alla fall…

Silverkrok!
Kroken av sterlingsilver, som gör det enkelt att haka av (och på) sländan från halsbandet!

Bockar…

I somras fick jag ytterligare en något ”udda” förfrågan: Kunde jag möjligen skapa några små bockar till ett gäng damer som har en ”Get-klubb”?
Men, självklart, sa jag! Dessutom fick jag ett modellerat litet designförslag.
Nu blev detta getprojekt liggandes, mest hela sommaren, men i mitt huvud jobbade jag på..och tänkte…och utvecklade den lilla getabocken.

Det första jag gjorde var att gjuta av modellen, för att få en kopia att laborera med. Jag ändrade, putsade och lät allt vila, ibland i flera veckor…Sedan putsade jag lite till och kände mig fram. Vilken skojig uppgift!..och vilken tur att beställaren inte hade så bråttom!

Tredje formen gjorde jag av gips.

Silverbockarna ville jag gjuta i en silikonform. Silikon är flexibelt och lätt att böja, så att man smidigt kan lirka ut bockarna. Min tanke var att jag skulle skapa formen genom att gjuta av bockmodellen av modellera…Men, si det gick inte. Jag hade valt fel sorts modellera! Silikonet härdade inte, utan reagerade kemiskt med modelleran så att det bara blev smet av allting! Då gjorde jag en ny modell som jag gjorde en gipsform av, istället… för att i den forma en ny modellbock..av fimolera. Fimo-bocken brände jag för säkerhets skull. Sedan gjorde jag en silikonformen utifrån den.

Fimobocken gjorde jag en silikonavgjutning av.

Denna lilla prototyp visade sig användbar på flera sätt. Planen var att jag skulle förse varje liten bock med en pin-nål, på baksidan….Men, så slog det mig att den måste vara väldigt baktung! Var skulle jag fästa nålen? Skulle det över huvud taget fungera med en pinnål? Skulle inte bockarna tippa bakåt?
Nu kom fimo-bocken till dubbel användning; jag borrade små hål i den och testade, men den tippade var jag än borrade hålet. Möjligen skulle det ha fungerat att fästa pin-nålen i hornet, men det kändes inte som någon bra idé.
Då kom jag på den geniala idén att fästa en liten ”båge” på baksidan. I den kunde man fästa bocken med en säkerhetsnål från plaggets avigsida.
Jag kände mig otroligt smart….men bocken tippade ändå. Det fick bli ett litet rör på baksidan istället, ett rör att sticka säkerhetsnålen genom!


Jag trodde att jag hade hittat lösningen på problemet hur jag skulle få bockarna att sitta på plats. Men, nej då! Idén med det horisontala röret på baksidan var inte heller särskilt fiffig! Nu dippade inte bocken bakåt. Inte framåt heller…utan utåt. UTÅT! (@%.§€≠&£«‰+!!)
Det blev till att tänka om ännu en gång. Egentligen fanns det bara ett alternativ kvar… Inte särskilt snyggt, men å andra sidan är det ju framsidan som ska synas.

Så här fick det bli.

Tre små pyttelöv

Tre små minilöv

Jag fick ett mejl med frågan om jag hade något litet löv till salu… sisådär en 2-3 cm långt bara? Nja, jag hade ju ett par löv, men de var tyvärr lite för stora.
Jag lovade att fixa till några små att välja bland, och återkomma.
…Så begav jag mig ut på bladjakt, med hundbajspåse i ena handen och blicken inställd på små löv och blad! Det var lätt att hitta vackra löv; så här i november är ju marken täckt av dem! Men riktigt små löv var faktiskt svårare att hitta än jag hade trott.

På bladspaning, med ögon på skaft och bajspåse i näven…

Till slut hade jag ändå lyckats samla ihop så pass många löv och blad att jag hade lite att laborera med hemma. De jag tyckte var vackrast föll tyvärr bort när de visade sig vara lite småludna på undersidan. Det gjorde dem olämpliga att göra avtryck av.

Vilken typ av upphängningsögla? Vilket blad?
Det är bra att kunna rita ned sina funderingar och förslag för att komma fram till gemensamma beslut.

Trots att smycket är färdigt och ivägskickat fortsätter jag att leta vackra löv och blad. Jag har alltid en liten bunt i fickan, när jag kommer hem från mina skogspromenader!

Kalla-släktens bomärke

Helt plötsligt dök det upp en förfrågan om ett bomärke! Släkten Kallas bomärke! Det är min mans släkt, som härstammar från Tornedalen. Men denna släkting var för oss helt okänd tidigare! Jättekul! …och extra roligt var att min man och han har samma farfars farfar – Karl Isak Karlsson Kalla!. Det var han som designade släktens bomärke, i mitten av 1800-talet.

Släkten Kallas bomärke
Några bilder tagna före bränningen. Silverstämpeln (”999”) blir bäst om man sätter den på plats efter att silverleran har torkat, tycker jag. Man blöter bara upp ytan med en liten droppe vatten först…

Mer om olika bomärken från Tornedalen: http://www.drdeathray.se/bomarken.htm