Ginkgo Biloba on demand…


Nu är det drygt två år sedan jag gjorde mina första ginkgosmycken, ett par halssmycken. När jag skrev om dem berättade jag lite om det här fantastiska trädet som fanns redan på dinosauriernas tid. Rent botaniskt räknas bladen mer som hopväxta barr än löv. Visst är det märkligt? Mina första silverörhängen av ginkgo-blad, gjorde jag förra året.
För några veckor sedan, när jag hade fått beställning på ett par nya ginkgo-örhängen, åkte jag in till ”stan” (Stockholm, alltså), för att leta blad under något av ginkgoträden som jag vet växer där*. Det var ännu lite för tidigt för att kunna njuta av den intensivt postgula färgen som ginkgons blad får på senhösten, men tillräckligt många blad hade i alla fall fallit ned på marken.

Jag kom på en GLIMRANDE idé!…Tror jag… För att kunna bevara alla fina, handplockade blad lägger jag dem i glycerin! Då blir de konserverade, och jag kan använda dem året runt! Det ska jag göra med andra blad också!…Tror jag

Ginkgon är ett otroligt fascinerande träd! …och jag är inte ensam om att tycka så! Om du läser det här, förstår du säkert varför…

För att göra bladen lite mer levande får de torka på vågigt underlag




*Om du har ett ginkgoblad i fickan blir du aldrig fattig, sägs det! Om du nu inte vet var du ska kunna få tag på något blad att stoppa i fickan, men kanske har vägarna förbi Stockholm, kan du t.ex. besöka den jättehöga ginkgons vid Vasa Reals skolgård, där jag plockade alla mina blad den här gången (länken går till Google Maps. Det höga trädet på bilden är ginkgon!) Det här trädet måste vara minst 130 år gammalt, eftersom det lär vara en rest från Stockholms botaniska trädgård (Bergianska trädgården), som faktiskt låg precis här ända fram till slutet på 1800-talet.
Ett annat bra ginkgoställe i Stockholm är Hornsgatan. Sedan tio år tillbaka, kantas hela gatan, från Hornstull ända fram till Mariatorget, av ginkgoträd! Du ser dem på Google Maps-bilden. 175 stycken, ska det visst vara!
Du kan också bege dig till Bergianska trädgården, strax väster om Norrtull. Där finns också ett träd av honkön! De är planteras väldigt sällan, eftersom de luktar pyton, enligt dem som känt lukten!

Bor du närmare Trelleborg, finns det en ginkgoallé med 175 träd, där också. På Nygatan, närmare bestämt. Den är fyrtio år äldre än allén på Hornsgatan! Den måste jag se, någon gång!
Utanför Malmö Opera hittar du också ett par ginkgoträd. Ginkgon börjar bli vanligare som stadsträd, här i landet. Om du läser det här förstår du varför.
I Ulriksdals Trädgård på Kivik och i ”Botan” (Lunds botaniska trädgård), finns det också ginkgosar! …och vid Kinekulle och i Visby… Det finns ännu fler, men det kanske räcker nu? 😊

Ginkgohängen…

Nu är det snart ett år sedan jag gjorde ett par halssmycken i form av ett par ginkgoblad.
Det är inte helt lätt att få tag på ginkgoblad att använda som förlaga… De mest lättåtkomliga ginkgoträden jag känner till, i Stockholm, är för höga för att man ska kunna tjyva några blad. På hösten går det lättare. Då kan man leta på marken. Men, nu på sommaren, kan det vara lite knepigt. Efter lite letande hittade jag ändå ett par låga ginkgosar som jag knyckte några blad från.
Tidigare använde jag tekniken att pensla silverpasta på baksidan. Det är både omständligt och tålamodskrävande. Dessutom blir resultatet ofta för tunt; efter att ha penslat på lager på lager med silverpasta överskattar man lätt silverlagrets tjocklek. Slutresultatet blir då ofta både för tunt och för sprött.
Att istället kavla ut silverleran i en bestämd tjocklek, (0,7 – 1 mm) och sedan göra ett avtryck av lövet i leran blir bättre, tycker jag. Men det förutsätter att bladet/lövet inte har alltför kraftiga nerver. I sådana fall kan penslingen vara att föredra, trots allt.

Ginkohänge på tork
Ginkobladet har fått ligga på tork på ett vikt papper, för att det inte ska bli helt platt.

När jag gör örhängen nuförtiden, tillverkar jag mina egna öronkrokar . Då får örhänget ett personligare utseende. En del hängen kommer bäst till sin rätt med långa, generöst tilltagna krokar. Andra gör sig bäst med en kortare krok. Dessutom kan det variera från person till person hur långa krokar man vill ha. Ju längre, desto ”dingligare”. Materialet är en 0,7 mm tjock tråd av sterlingsilver. När jag format kroken så som jag vill ha den, ”härdar” jag den genom att lägga den på ett flackjärn och banka på den med en nylonhammare. Då blir silvret hårdare och mindre böjligt. Nästan som trolleri!

Silverstämpeln + min signatur får en egen liten ”knapp” på tunnare smycken.